Med hjälp av filmklipp och uppsatsskrivning slår de två flugor i en smäll. Hässelbygårdsskolan i Stockholm och två skolor i Leeds får insikt i varandras kulturer, samtidigt som de förbättrar sitt språk.
Det är dags för engelsklektion på Hässelbygårdsskolan i Stockholm och en liten grupp åttor och nior har samlats för att inleda ett nytt projekt. Engelskläraren Andreas Kihlberg börjar med att förklara att de ska träna att skriva små uppsatser på engelska, som en förberedelse för nationella provet. Men kanske framförallt: när de är färdiga ska de skicka sina texter till en engelsk skolklass i Leeds.
– Tanken är att ni ska få respons från tjejer och killar i er egen ålder som verkligen kan det engelska språket, säger Andreas Kihlberg.
Sedan berättar han att de som klassen ska samarbeta med är en grupp elever på Grafton Learning Centre som får särskild och rehabiliterande undervisning, vissa i hemmet. 
En del har haft psykiska problem, andra cancer, en annan anorexi.
– Vad är anorexi?! ropar en elev.
Ja, vad är det? säger Andreas Kihlberg och tittar ut mot klassen.
– Det är när man tycker att man är för tjock och mår jättedåligt över det, svarar Linda Hamdi.
Före lektionens start berättar Andreas Kihlberg om utbytet mellan Hässelbygårdsskolan och skolorna i Storbritannien. Tidigare har svenskarna nämligen haft kontakt med ytterligare en skola i Leeds, John Jamieson School. Då var det en klass i årskurs sex som hade kontakt med en grupp elever med multihandikapp i Leeds, men de ägnade sig åt små filmklipp i stället för uppsatser.
Andreas Kihlberg sätter på en kortfilm som eleverna i Leeds har spelat in, som handlar om deras tradition ”Pancake day”. Filmen skildrar en rullstolsburen kille som utför något som liknar ett litet pannkaksrace, med en lärare bredvid sig som studsar upp och ner. De skrattar, kameran skakar och läraren håller koncentrerat i en stekpanna samtidigt som hon kastar en pannkaka upp i luften. Och fångar den igen, så gott det går.
– Vi blev tillfrågade av utbildningsförvaltningen om vi ville delta i EU-projektet Comenius. Vi var lite osäkra på hur det skulle gå att arbeta med elever med multihandikapp, men det har gått ganska bra, säger Andreas Kihlberg.
Att få bekanta sig med det engelska språket på det här sättet tillför en annan dimension för eleverna, menar Andreas Kihlberg.
– Det ökar även medvetenheten om ett annat land. Ett av målen med det större projektet är att få insikt i varandras traditioner, säger han.
Hittills har arbetet krävt tillgång till datorer och flip-kameror, som är ett slags lätthanterlig videokamera. Och tid.
– Det kan även vara svårt att härleda allt det vi gör till något som står i kursplanen, vilket har varit svårare för engelsmännen som det ställs ännu högre krav på.
Det aktuella projektet bygger på en idé som Andreas Kihlberg fick när han och hans kollegor var på studiebesök på Grafton Learning Center.
– Jag tänkte att det kunde vara en bra uppgift för eleverna där – den typen av elever som genomgår rehabilitering och som har slutit in sig i sin egen lilla värld. Det är ju en väldigt ”icke hotfull” uppgift att ge respons på svenska ungdomars texter på engelska.
Utgångspunkten är ett formativt förhållningssätt till lärande, betonar han.
– Det är bra att inte bara basera den på summativa bedömningar. När elever övar på att bedöma varandra blir de bättre på att bedöma sitt eget arbete. Annars får de ju bara respons från mig och vi talar ju inte riktigt samma språk.
Åter till den pågående lektionen. Efter en diskussion om huruvida de kommer att få använda sig av ”Google-översättning” eller inte (svaret blir ett bestämt nej) börjar de läsa en exempeluppsats som är skriven av en anonym kille som fick i uppdrag att utgå från temat ”Young TV World Wide”.
– Ni ska skriva om samma tema, om hur ni tycker att man borde utforma en tv-kanal för ungdomar, vilka program ni gillar eller inte gillar och varför, säger Andreas Kihlberg till eleverna.
Eleverna börjar spåna. En elev tittar helst på tv-serier som Desperate Housewives, en annan på A Family Guy. Uppgiften väcker en rad diskussioner och frågor. Vad kännetecknar en såpopera, till exempel?
Patrik Berglund är ivrigast med att komma igång. Jag frågor honom om han tycker att det här är en rolig uppgift.
– Nej, det kan ju bli dåligt! säger han och fortsätter skriva, mycket engagerat.
Linda Hamdi tycker det verkar spännande.
– Det är roligare än om en svensk person skulle läsa och komma med kritik, säger hon.
Tjejerna längst bak har inte riktigt hunnit skapa sig en uppfattning än.
– Men det ska bli intressant att se vad de tycker om våra texter, säger Ellenor Rosell och Nicole Lobos nickar.
När lektionen är slut får vi träffa några av de erfarna sexorna som har deltagit i det stora projektet, Mulaan Bek och Phatcharin Choppradit.
– Det har varit jättekul. Vi har gjort en film om kanelbullens dag och vi har gått i Gamla stan och filmat och gjort en digital Stockholmsguide, säger Phatcharin Choppradit.
Mulaan Bek berättar att det har varit kul att se hur engelska skolor fungerar, det finns ju skillnader.
– De har uniformer på sig i skolan och använder mycket datorer eftersom de är handikappade. Och de engelska eleverna blev förvånade över att vi kommer från så många olika länder i vår klass, säger Mulaan Bek.
Anna-Karin Sandström