I cirklar på väg mot målet

Finns det räkor i Vänern? Vad gör en knalle? Och varför är jorden i Västergötland så bördig? Cirkelmodellen tar tid. Men eleverna på Mariedalskolan i Vänersborg har blivit bättre på att både förstå och skriva faktatexter.

Dagen börjar med geografi, där klassen jobbar med svenska landskap. I dag har turen kommit till Vänersborgarnas eget landskap Västergötland.

Klassläraren Gunilla Lindberg repeterar högt vad de gjorde i tisdags:

– Kommer ni ihåg att vi skrev ner vad ni visste redan innan om Västergötland?

Hon vecklar ut ett stort blädderblocksblad med stödord. Där står bland annat att det finns en djurpark i Borås, att tranan är Västergötlands landskapsdjur, att sångerskan Agnes kommer från Västergötland och att nöjesfältet Liseberg finns i den del av Göteborg som ligger i Västergötland.

Eleverna har också läst faktaböcker, skrivit stödord och återberättat texten för sina gruppkompisar. Dessutom har de undersökt skillnader och likheter i de olika texterna och tagit reda på vad de svåra orden betydde.

– Hur gjorde ni då? Ni frågade mig, letade i ord-boken, kollade i texten och frågade kompisarna, eller hur? Vad var första ordet? Emil H?

– Knalle.

– Just det. Jag hörde flera av er som visste utan att fråga. En knalle är en som går runt och säljer tyg och fina band. Förut var det så vanligt här att det kallas för Knallebygden.

Gunilla Lindberg och klassen hjälps åt att förklara orden textilindustri, omväxlande, bördiga, jordbruksslätter, postorder, kraftverk, slussar, mejeri, bergarter och högplatåer. På köpet får Laith berätta hur man gör för att beställa från ett postorderföretag, Emil om en gammal sluss i Trollhättan som inte längre används och Felix om hur han en gång slussade med kanot. Dessutom skrattar eleverna gott åt Gunilla Lindbergs lite för kantiga skiss av en högplatå:

– Ett fyrkantigt berg!

Det är det här som fas ett i cirkelmodellen går ut på: att bygga upp kunskap om ämnesområdet. Det kan man bland annat göra genom att rita tankekartor, skriva listor på frågor som eleverna vill ha svar på och arbeta med ämnesspecifika ord som ”knalle” och ”högplatå”.

– Det handlar mycket om att få med sig alla, att de ska förstå alla ord så att de vet vad de har läst. Men förförståelsen är också viktig, att fånga upp det barnen redan kan. Eleverna utnyttjar också varandras erfarenheter och kompetens, säger Gunilla Lindberg.

Cirkelmodellen bygger på fyra faser som lärare och elever går igenom tillsammans. Projektet i Vänersborg initierades av kommunens läs- och skrivutvecklare Sonja Dahlqvist som en del i arbetet att nå ökad måluppfyllelse. Bakgrunden var att nationella proven i svenska visat att kommunens tredjeklassare hade svårt med faktatexter. Gunilla Lindberg och kollegan Katlen Almyren började testa modellen hösten 2009 i årskurserna tre och fyra. De tycker att arbetet har gjort mycket för elevernas förståelse och förmåga att skriva texter.

– Ungefär 25 procent av barnen i skolan har inte svenska som förstaspråk. Jag tror att de vinner mest på det här arbetssättet, att verkligen uppmärksamma ord och begrepp, säger Gunilla Lindberg.

– En stor vinst är också att alla vågar fråga, man vågar visa att man inte vet. De får strategier för vad de kan göra om det kommer ett ord som de inte förstår i en text, säger Katlen Almyren.

Fas ett är viktig och tar lång tid varje gång. Fas två däremot går snabbare nu när eleverna har börjat bli vana. Den handlar om att studera texter inom genren för att få förebilder. Vad är en faktatext? Hur är den uppbyggd? Vilka språkliga drag har den? Hur ser textens struktur ut?

– Vi läser också andra sorters texter. I historia läser vi till exempel en bok om vikingatiden av Maj Bylock. Alla elever läser inte heller alltid samma text, man kan anpassa det efter deras läsförmåga, säger Gunilla Lindberg.

Förra hösten använde Katlen Almyren cirkelmodellen under ett temaarbete om svampar.

– Det var mitt under svampsäsongen så då tittade vi på hur faktatexter ser ut i tidningar. En del elever fick också läsa svåra svampexpertböcker.

Under nästa fas ska klassen och läraren skriva en gemensam text. Läraren skriver och för arbetet framåt och eleverna kommer med förslag på for-muleringar. Tillsammans diskuterar de ordval och satsföljder.

– Jag ställer frågor hela tiden: Hur ska jag börja? Vad ska jag skriva sedan? Vi pratar mycket om strukturen på texten och får med mycket grammatik. Har man väl gått igenom fas tre ordentligt en gång så vet man ganska bra hur en text ska se ut, säger Gunilla Lindberg.

När texten är färdig kopieras den och blir ett viktigt läromedel för eleverna.

– Deras text blir ju en text som de förstår. Det blir enkla ord, inte sådär byråkratiskt eller vuxenspråk, säger Katlen Almyren.

Klassens gemensamma text om landskapet Halland får stå modell för dagens arbete med fas fyra: att skriva en egen text. Gunilla Lindberg lägger Hallandstexten på en projektor så att alla kan se hur den är uppbyggd med rubriker och styckeindelning. Till sin hjälp har eleverna också sina egna papper med stödord och ”Vad vet vi” – det stora blädderblocksbladet med deras förkunskaper.

– Ta med er boken också men låt den vara stängd! säger Gunilla Lindberg.

Eleverna sätter sig i grupper om två eller tre och börjar skriva. Nu gäller det att plocka fram alla de där kunskaperna som de har samlat på sig. Gunilla Lindberg och Katlen Almyren går runt mellan grupperna och bollar tankar och idéer: Vad finns det för naturtillgångar i Västergötland? Vad är viktigast – jorden eller vattnet? Får man räkor ur Vänern? Vad jobbar man med i Trollhättan?

– Eleverna är ganska pratglada och bra på att fråga. Det blir ofta diskussioner kring texterna, inte som förut att man rättar, utan mer kommunikation. Det blir också lättare att ge gensvar nu när det finns en färdig struktur, säger Gunilla Lindberg.

– Vinsten med det här sättet att jobba är att vi får med alla. Eleverna vet vad som förväntas av dem och de behöver inte bli oroliga. De blir säkra i sitt sätt att arbeta, säger Katlen Almyren.

Nackdelen med cirkelmodellen är att den tar tid. I början tänkte de att varje fas skulle ta ungefär en vecka. Det visade sig att hela cirkeln tog närmare åtta veckor att arbeta sig igenom.

– Vi ger barnen en modell att jobba efter. De får en förmåga att jobba med fakta och har ett sätt att ta till sig kunskaperna som de kan använda sedan. Men i juni kanske vi inte har hunnit läsa alla 25 landskap i Sverige – det är inte så viktigt, säger Gunilla Lindberg.

Morgonens lektion går mot sitt slut och texterna om Västergötland börjar ta form. Emmas och Julias text inleds så här:

”I Västergötland är det bördig jord mellan Vänern och Vättern. Förr var Vänern och Vättern mycket större än vad dom är i dag, så det är sjöjord kvar som växterna verkar gilla. Vattnet är en rätt så stor naturtillgång i Västergötland, av vattnet får man fisk, som sen blir fiskpinnar.”