Viktigt men svårläst om deliberativa samtal

I nutida skoldebatt där flumpedagogik har fått en peststämpel och där Bäst i klassen-läraren är placerad i katedern, känns det upplyftande med en titel som Demokratiskt deltagande – diskussionen som undervisning och demokrati av Johan Liljestrand. Genom att låta elever diskutera kontroversiella samhällsfrågor når man enligt Liljestrand flera mål. Dels utvecklar eleverna kunskap i olika ämnen och dels blir de delaktiga i samhällets gemensamma frågor. I dagens sekulära samhällen kan demokratisk kommunikation fungera som ett band mellan människor och det är bland annat i skolan detta kan iscensättas. Här gäller det dock att man som lärare har kunskap om de hinder och möjligheter som diskussioner i klassrum kan innebära. Med Liljestrands bok kommer man en bit på väg.

I den första delen av boken tecknas en intressant teoretisk bakgrund till diskussionen som ett inslag, en metod i undervisningen där man som läsare blir införstådd med de kunskapsteoretiska perspektiv som kan anläggas på undervisning. Nog så viktigt i en tid där viss övertro sätts till enkla, snabba lösningar.

Med utgångspunkt i utbildningsfilosofiska perspektiv, där den deliberativa demokratiteorin och dess genomslag i pedagogisk forskning dominerar, resonerar Liljestrand kring mål och syfte med diskussioner i undervisning. Med hjälp av dessa perspektiv får man som lärare en möjlighet att själv reflektera kring frågor som: Varför diskussioner i klassrummet? Vad är syftet med att låta eleverna diskutera? Vilka didaktiska överväganden behöver man som lärare göra?

Bokens andra del är baserad på Liljestrands avhandling med inspelade diskussioner kring kontroversiella frågor i ämnena samhällskunskap och religion. Det inspelade materialet presenteras i form av transkriptioner, kategoriseringar och analys utifrån deliberativ demokratiteori och visar hur svårt det är att göra forskning och avhandlingstexter tillgängliga för lärare på fältet. För vad är det egentligen Liljestrand vill lyfta fram och som har relevans för en verksam lärare? En text med en stor del transkriberat material, som kräver ständig omstart och gör att flytet i läsningen försvinner, underlättar inte för läsaren/läraren. För det är läraren som till slut tonar fram vid läsningen av denna del. En lärare som utför en mängd handlingar – leder, förmedlar och värderar kunskap, sammanfattar, värderar, fokuserar argument, utmanar, som ibland pratar två tredjedelar av tiden men ibland låter eleverna själva välja diskussionsämne, vilket leder till att elever blir betydligt mer aktiva. Alla dessa lärarhandlingar och de effekter de får på elevernas möjlighet att utveckla deliberativa demokratiska kompetenser utreds. För en verksam lärare är detta viktig kunskap och en hjälp på väg att börja reflektera över sitt eget förhållningssätt. Jag skulle önska att Liljestrand förhållit sig mera självständig till sin egen avhandlingstext och på så sätt gjort intressant didaktisk forskning mera läsarvänlig.