På ett sätt kan det bli svårare att profilera en skola nu när specialutformade program tas bort. Men det finns andra sätt att hävda sig i konkurrensen, anser Charlotte Mannerfelt på Skolverket.
Charlotte Mannerfelt var projektledare för rapporten ”Konkurrensen om eleverna”, som släpptes för snart ett år sedan.
Rapporten har sin utgångspunkt i de kommunala skolornas perspektiv och hur de ser på konkurrensen.
– Orsaken till att rapporten enbart utgår från kommuners perspektiv är att kommunen har flera roller som garant och finansiär för utbildning, förutom att den också kan vara huvudman. Men vi är självklart också intresserade av hur fristående skolor hanterar konkurrensen, berättar Charlotte Mannerfelt på Skolverket.
Strategier för att möta konkurrensen om eleverna är ökad samverkan mellan 
kommunala skolor, bättre kvalitet och mer marknadsföring. Exempel på samverkan kan till exempel vara att man anpassar utbudet av program mellan olika kommuner eller inom en kommun.
– Man kan också nischa programmen lite olika. Man kan tänka sig att locka olika grupper av elever. Även om man inte kan förändra i programmen så kan man ha olika stil på en skola. Forskaren Mikael Palme har till exempel visat att skolor i sitt tilltal vänder sig till olika elevgrupper. Det kan till exempel handla om olika bildsättning i broschyrer, berättar Charlotte Mannerfelt.
Fler skolbyten är en faktor som försvårar planeringen för kommunerna. Det kan också handla om hemvändare som vill till sin hemkommun efter att ha gått på en skola i en annan kommun.
– Programbyten är en orsak till att gymnasieelever kan gå fyra år innan de blir klara. Det är inte helt enkelt att byta mellan skolor och mellan olika program i olika skolor.
Att en skola lockar till sig många elever behöver inte alltid betyda att lärarna där är trygga i sina jobb. Det kan vara så att en annan skola i kommunen går sämre och att lärare därifrån får börja på skolan som går bättre.
– Den som har många års anställning har ju rätten att ha kvar sin anställning, enligt lagen om anställningsskydd, berättar Mannerfelt.
Ungefär 100 000 till 500 000 kronor per år lägger skolorna på marknadsföring under ett år.
– Det är några exempel och ett litet urval, fem kommuner och tio skolledare. Men det handlar om hundratals tusen kronor per år. Är det marknadsföring som fungerar så får de ju också ut något av det.
Marknadens språk har slagit igenom hos rektorerna men de är samtidigt väldigt måna om att eleverna ska få en utbildning med god kvalitet, visar rapporten.
I konkurrensen och med minskat elevunderlag kommer inte alla skolor att överleva. Vilka som försvinner är dock svårt att säga.
– Friskolorna lockade till sig fler elever det här året och de kommunala tappade. Men hur det blir framöver återstår att se. Det är också svårt att tala om friskolor som en kategori. Det finns ju stora koncerner med strategiskt tänkande och så finns det mindre friskolor, som kanske inte alltid varit lika förutseende.
Björn Andersson