Flow. När trivs rektorer och förskolechefer som allra bäst på jobbet? Katarina Sixten Inga älskar sitt jobb, men skulle vilja att känslan av flow infann sig oftare.
Känner du flow i ditt arbete?
– Jo, det gör jag. Men jag ansvarar för fyra förskolor och sextio personal och det hade varit enklare om jag haft hälften så många. Arbetsbelastningen gör att jag inte känner att jag har flow så ofta.
Beskriv när det ändå inträffar.
– När jag driver utvecklingsprocesser och känner att jag har med mig medarbetarna och de tar egna initiativ. Då har jag flow. Jag känner en tillfredsställelse och det är som om jag skulle kunna jobba hur länge och mycket som helst! Jag känner mig glad! Så skulle jag vilja känna oftare.
Men mer konkret – när är det du känner flow?
– När jag får jobba nära verksamheten. Alltså vara med i barngruppen, sitta med arbetslag och titta på den pedagogiska dokumentationen, eller när man har dialog kring utvecklingsprocesser och ser som ledare att ”här kommer vi vidare”.
Vad har ni för slags utvecklingsarbete?
– Vi har dels fått till en språk- och kulturförskola. Sedan är det de områden vi arbetar med utifrån styrdokumenten, som genus eller pedagogisk dokumentation och barns portfolio.
Varför blev du förskolechef?
– Jag har jobbat sedan 1985 som förskollärare i förskolan och förskoleklass. Någonstans har jag alltid känt att jag ville ta på mig ledartröjan. Jag började som utvecklingsledare på förvaltningen och sedan blev det en tjänst ledig som förskolechef. Då kändes det som nästa utmaning. Jag älskar faktiskt mitt jobb! Även om det ibland kan vara tufft. Man får vara med och driva utvecklingsprocesser.
Varför är det så tillfredsställande att driva utvecklingsprocesser?
– Det händer ju någonting hos en själv, och hos pedagogerna och barnen! Stora och små människor utvecklas och lär av varandra och man ser att kvaliteten höjs. Man ser att föräldrarna är nöjda. Man tittar på kvalitetsutvärderingen och ser ”Ja, vi är på rätt väg!”. Det är ju vad det pedagogiska ledarskapet handlar om – att utmanas och utmana andra i dialog!
Text Emilie Stendahl