Regeringen har ett ansvar för att karriärtjänsterna fungerar väl på skolorna. Förstelärare behövs även i förskolan och på fritidshem.
När man sjösatte karriärreformen var lärarlönerna i fokus. Det var bra. Men det är synd att reformen på alltför många ställen stannat vid en lönereform när den hade kunnat bli både en löne- och utvecklingsreform. Det, tillsammans med ett halvdant genomförande, har lett till att skepsisen blivit stor och frågetecknen många.
Av de undersökningar Lärarförbundet genomfört bland medlemmar framgår att det finns en positiv grundsyn på karriärreformen men att legitimiteten är svag. Ett skäl är att det på många håll saknas transparens i hur tjänsterna tillsätts och vilka meriter och vilken kompetens som premieras. Ett annat skäl är att förstelärarnas och lektorernas tjänster ofta inte skiljer sig nämnvärt från andra tjänster eller är otydliga i sitt innehåll.
Konsekvensen är skepsis hos kollegerna, svårigheter att samarbeta och konflikter.
Det är beklagligt men det är inte försent att göra något åt det. Det vore en enkel sak för regeringen att ge Skolverket i uppdrag att skärpa regelverket. Staten behöver ta ansvar för att den reform man har genomfört fungerar väl ute i verksamheten. Det behövs riktlinjer för utnämningarna och utformningen av tjänsterna.
Det skulle ge reformen högre legitimitet och förstelärare och lektorer mycket bättre förutsättningar att lyckas i arbetet.
Karriärreformen har potential att bidra både till ett mer attraktivt yrke och skolutveckling. När man sjösatte reformen hade man chansen att slå två flugor i en smäll men man brydde sig inte om att sikta. Skolutveckling ägnade man inte mycket tankemöda. Karriärtjänsterna skulle med relativt små medel kunna bli en betydligt starkare motor för lärarsamarbete och utvecklad undervisning.
En förutsättning är givetvis att förstelärare och lektorer får tid för uppdraget. Ska dessa lärare ha möjlighet att exempelvis ta ett större ansvar för kollegialt lärande måste tiden finnas. Det är inte rimligt att bara öka arbetsbördan. Att karriärlärarna får tid för uppdraget får dock inte leda till att redan arbetstyngda kolleger får ännu mer att göra.
En annan viktig faktor för en bättre fungerande karriärreform är varaktighet och långsiktighet. I dag är drygt 70 procent tillfälliga förordnanden. Galet, eftersom visstidsanställningar knappast leder till vare sig utveckling eller ett mer attraktivt yrke.
Den förra regeringen var tydlig med att de var beredda att vidta åtgärder om ingen förändring skedde. Nu måste den nya regeringen ta vid där den gamla slutade.
I ett sammanhållet skolsystem måste det givetvis finnas incitament för utveckling inom hela systemet. Karriärtjänster inom förskola och fritidshem behövs. För att stärka den vetenskapliga grunden är lektorerna oerhört viktiga och borde kunna bli många fler.
Karriärreformen har potential att betyda så mycket mer. Regeringen, kommuner och fristående skolor kan göra så mycket bättre än så här.