Glöm gratis hamburgare, glöm biobiljetter, egna datorer och flashig reklam. I Motala möter man den hårdnande gymnasiekonkurrensen med sådant som finns på skolan: kunskap och de egna eleverna.
Rektor Bo-Stefan Ohlsson har bytt strategi.
– Vi har köpt radioreklam och till och med haft en egen radioproduktion. Vi har låtit göra broschyrer i fyrfärg, grejer som kostar skjortan. Helt bortkastade pengar.
Bo-Stefan Ohlsson är en av rektorerna på Carlsunds utbildningscenter och möter upp i den rymliga, glasade foajén. Carlsund är hemvist för åtta av kommunens yrkesprogram, introduktionsprogrammen, lärlingsutbildningarna och teknikprogrammet. Komvux och högskolestudier på distans finns också i huset.
Det är högt i tak, här fanns från början den stora Luxorfabriken, en gång Motalas största arbetsgivare. Bo-Stefan Ohlsson berättar att när gamla Luxorarbetare kommer på besök brukar de peka och säga ”borta vid den där pelaren stod jag och monterade”. 1997 togs de tomma lokalerna över och fick då namn efter en annan Motalastorhet, teknikern Otto Edvard Carlsund som i mitten av 1800-talet utvecklade Motala Verkstad till landets största verkstad.
Stolta traditioner således och, som det verkar, väl förvaltade. Flera av programmen på Carlsund är mycket populära och med högt söktryck. Men nu hårdnar konkurrensen. Elevkullarna minskar, i grannkommunen Linköping växer gymnasieutbudet och Motala har fått sitt första friskolegymnasium.
– Vi har haft några år med gott om elever och väldigt studiemotiverade sådana. Nu kommer det att bli annorlunda. Redan i år märker vi en markant skillnad. Vi brukar ha runt 60 sökande till våra 24 platser. Till hösten är det bara hälften så många som sökt programmet som första val, berättar läraren Christian Johansson på fordons- och transportprogrammet.
– Ja, och av dem är endast hälften behöriga att söka, inflikar Bo-Stefan Ohlsson men påpekar att sommarskolan kommer att ge betydligt fler behöriga elever.
En viss oro alltså men Christian Johansson och hans kollegor jobbar hårt för att behålla skolans goda rykte. Carlsund toppar länets listor över utbildningar som leder till jobb och högst ligger fordonsprogrammet och bygg- och anläggningsprogrammet.
– Vi försöker ha en så verklighetstrogen utbildning som möjligt. Eleverna arbetar mer storskaligt, som på en vanlig verkstad. De får lära sig att ta ansvar och jobba självständigt gentemot kunder som lämnar in sina bilar hos oss. Vi tror det är bra att sätta lite press på eleverna. Men vill någon jobba med skolans egna bilar får de förstås göra det, säger Christian Johansson.
Efter 20 år som bilmekaniker bestämde han sig för att läsa in lärarbehörighet och kom till Carlsund 2006.
– Det är så man får göra, ta in duktiga killar och tjejer från branschen och göra dem till lärare. Christian känner jag redan från grundskoleåren, han var min elev. En av de duktigaste. Det kan jag säga, nu när lönerevisionen är avklarad, skrattar Bo-Stefan Ohlsson och buffar på Christian Johansson.
Ute på verkstadsgolvet står en grupp ettor runt en domkraftsdetalj som ska monteras ned. I en annan del pågår service och reparationer. Bakom fönsterglas sitter en klass och har lektion.
– Vi har sammanlagt hundra elever men tack vare ett system med varannan vecka praktik, varannan vecka på skolan blir det aldrig trångt, säger Christian Johansson och fortsätter:
– Det viktigaste vi vill förmedla är att programmet är en helhet. När eleverna går ut härifrån ska de ha ett sätt att tänka som gör att de passar in på många ställen. Alla kan ju inte få jobb som personbilsmekaniker. Men arbeten finns, här i stan har vi ett ventilföretag som just nu skriker efter bilmekaniker.
Elias Louis i årskurs 2 står under en Opel Vectra och gör service. Ett stort bilintresse fick honom att söka programmet. Och så hans äldre bror.
– Han gick två år på fordon och bytte sedan till ett annat program. Men han tyckte det var bra här och jag håller med.
Nöjda elever är bland den bästa reklam man kan få. Carlsund har därför satsat hårt på att utbilda så kallade pr-ambassadörer, elever som tar emot studiebesök, besöker grundskolor, deltar i gymnasiemässor, med mera. En av dem, Jonas Andersson finns inne på bygg- och anläggningsprogrammet vägg i vägg med fordonseleverna. Där doftar det av virke och rummet fylls av sågljud. Jonas Andersson tar snart studenten och visar sitt examensprov, en dubbeltoa med tillhörande soprum.
Catarina Wiström-Ginér är hans lärare i religion och samhällskunskap. Hon är också den som utbildar pr-ambassadörerna, ungefär två i varje årskull.
– De får lära sig att tala inför en grupp och tillsammans sätter vi ihop en Power Pointpresentation. Vi väljer elever som har ganska lätt för sig eftersom uppdraget innebär att man missar en del lektioner. Under november till februari är pr-ambassadörerna ute flera gånger i veckan, säger hon.
– Efter tre år har jag lärt mig ganska bra vad niorna vill veta. Praktiken frågar många om. I höstas pratade vi också mycket om möjligheten att lägga till timmar och på så vis få högskolebehörighet. Men mest handlar uppdraget om att förmedla en känsla av hur det är att gå programmet – och det gör ju vi elever bäst, berättar Jonas Andersson.
Catarina Wiström-Ginér understryker att det inte handlar om något skryt eller skönmålande:
– Vi har ingen glädje av falsk marknadsföring. Vi vill att niorna ska göra så mogna och medvetna val som möjligt, det minimerar avhoppen, säger hon.
Bygg- och anläggningsprogrammet har kommunens högsta antagningspoäng och de som kommer in är, som Wiström-Ginér säger, duktiga teoretiker:
– Våra elever väljer ofta att läsa utökad studiekurs och det tänker vi fortsätta att uppmuntra till. Här tänker hela arbetslaget på samma sätt: Vi vill konkurrera genom att ge eleverna goda kunskaper. Vi försöker inte locka elever med gratis måltider på McDonalds eller egna datorer. Vi lockar med en utbildning som leder till stark konkurrenskraft på arbetsmarknaden, säger hon och passar på att reflektera kring att yrkesprogrammen inte längre ger automatisk högskolebehörighet.
– Det hade varit bättre att få välja bort istället för att välja till. Alltså att den som inte vill ha högskolebehörighet kan välja bort ämnen.
Bo-Stefan Ohlsson kan, liksom skolledare över hela landet, konstatera att de studieförberedande programmen inte tappat lika många elever som yrkesprogrammen.
– Jag tycker det är lite konstigt. Branschen ropar efter duktigt yrkesfolk. Våra elever är efterfrågade och vi trodde det skulle vara attraktivt att få ett jobb. Men det verkar som ungdomar inte vill ta alltför avgörande beslut redan i nian, att bestämma sig för en yrkesutbildning och så inte ha några andra utgångar om man skulle ändra sig senare.
I nuläget ser det ut att bli knappt hundra tomma platser på Carlsund till hösten.
– Några program har börjat bli riktigt krisartade, till exempel industriprogrammet. Men där kompenserar vi genom att ta in industrilärlingar.
Motala som industristad har drabbats av flera nedläggningar under de senaste åren.
– Lokaltidningarna har haft artikelserier om ”industridöden i Motala” och det uppmuntrar kanske inte till att tänka ”yes, jag söker industriprogrammet”. Men det där är inte hela sanningen. Flera av stans företag står inför stora pensionsavgångar och därifrån får jag ofta frågan om vi har några elever.
Förutom elevminskningen och konkurrensen från de högskoleförberedande programmen utmanas Carlsund också av gymnasieskolor på andra orter, främst Linköping dit man pendlar på en dryg halvtimme.
– I Motala brukar vi lite skämtsamt kalla dem våra farmarskolor. För efter ett tag upptäcker många att det inte är så kul att behöva resa varje dag och då väljer de ett gymnasium på hemorten i stället.
Förra läsåret fick Carlsund friskolekonkurrens på hemmaplan. Då startade Ljud- och bildskolan med program inom medieteknik och spelutveckling. Bo-Stefan Ohlsson misstänker att den nya friskolan är en av anledningarna till att intresset för Carlsunds teknikprogram minskat något. Han sporras av konkurrensen:
– Det är viktigt att ha en gaslåga i baken. Vi måste strama upp oss och bli ännu bättre. Annars finns det andra skolor som tar våra elever.
Katarina Sandström Blyme