Omotiverade och provtrötta elever förklarar inte Sveriges svaga resultat i Pisa-testen. Det visar en ny rapport från Skolverket
Varför har svenska elevers resultat sjunkit markant i den internationella Pisa-undersökningen? Frågan har ställts åtskilliga gånger sedan Sveriges resultat 2012 presenterades. En av teorierna som nu kan uteslutas är att det handlar om bristande motivation, en brist som skulle ha sin grund i att eleverna dels har en rad andra prov att tänka på, dels att Pisa-testen ändå inte har någon betydelse för deras betyg.
– Bristande motivation har nämnts ganska frekvent i medier, liksom bland bloggare och forskare som en förklaringsmodell. Det här visar nu att det inte är motivationsproblematik som orsakar den stora svenska resultatnedgången i Pisa, säger undervisningsrådet Anita Wester.
Skolverkets generaldirektör Anna Ekström ser nu allvarligt på uppgifterna och kräver att man från såväl statligt, kommunalt och skolhåll fokuserar på att förbättra undervisningen.
Till grund för rapporten har bland annat använts den så kallade "ansträngningstermometer" som eleverna får fylla i samband med att han eller hon skriver proven. På en skala 1–10 får eleven redovisa hur mycket han eller hon ansträngt sig.
Vid den första Pisa-undersökningen 2003 var snittet 7,38, senast (2012) hade det gått ned till 7,03.
Under samma tidsperiod sjönk Sveriges resultat med 31 poäng på såväl läsförståelse som matematikdelen och 21 poäng i naturvetenskap. Blott 4-5 poängs tapp kan förklaras genom bristande motivation enligt Skolverkets rapport.
Men kan man lita på att elever fyller i den här ansträngningstermometern på ärligt vis?
– Det är en relevant fråga. I ett internationellt perspektiv är det svårt, för elever har olika referensramar när det gäller motivation. När det däremot gäller ett svenskt perspektiv känner vi oss trygga för svenska elever uppfattar den här skalan ganska lika 2003 som 2012, säger Anita Wester.