För barn till missbrukare är förskolan ofta en trygg punkt. På Södermalm i Stockholm har förskolorna samarbetat med Ersta Vändpunkten för att ta fram rutiner för att möta barnen.
Ersta Vändpunkten är en stödverksamhet för barn och vuxna som på något sätt drabbas av andras missbruk. I ett projekt har de samarbetat med Södermalms kommunala förskolor och när projektledarna Jeanette Haglund Svensson och Oskar Palmbäck föreläste för personalen blev det uppenbart att det inte fanns några rutiner.
– När vi frågade personalen så menade en del att de kunde hålla kvar barnet om föräldern kom berusad, andra att de inte fick det, berättar Jeanette Haglund Svensson.
Till Ersta Vändpunkten kommer barnen främst via socialtjänsten, men de vill gärna nå fler barn, oavsett vad socialtjänsten beslutat, och sökte därför nya kontaktvägar.
– Tidigare har vi haft väldigt lite kontakt med förskolan och vi visste att socialtjänsten får få orosanmälningar därifrån. Anmälningarna kommer ofta senare, då barnen blir sex år och man börjar fundera hur det ska gå i skolan, säger Jeanette Haglund Svensson.
Under föreläsningarna, som all personal inom Södermalms kommunala förskolor bjöds in till, efterlyste projektledarna Jeanette Haglund Svensson och Oskar Palmbäck en förskola att samarbeta med. Tanken var att ge stöd till personalen och att gemensamt ta fram riktlinjer och ett informationsmaterial. Till slut fick de kontakt med en förskola som hade ett barn som levde i en familj med missbruk. Förskolan hade gjort en orosanmälan till socialtjänsten men visste inte vad som hänt med den. Sedan anmälan gjordes hade fler händelser inträffat men inte anmälts.
Jeanette Haglund Svensson tror att det är många som inte känner till att varje ny misstanke om att ett barn far illa ska anmälas för att socialtjänsten ska få en samlad bild.
– Ibland vet även socialtjänsten att något inte fungerar men har inte lagrum att agera. Det är därför det är så viktigt att nya händelser anmäls. Över lag behöver socialtjänsten och förskolepersonalen bli bättre på att prata med varandra, säger hon.
Tillsammans med personalen på förskolan de samarbetat med gick Jeanette Haglund Svensson och Oskar Palmbäck igenom vilka tecken som finns på att det förekommer missbruk i en familj. Det kan vara att barnet inte har hela kläder eller är rent, att barnet blir oroligt när det är dags för hämtning, eller är väldigt fokuserad på mat.
– Det finns många tecken men ibland märks inget alls. Barn är lojala och skyddar sina föräldrar. Ibland kan de leva med sin missbrukande förälder ända upp i tonåren utan att någon märkt och gjort en orosanmälan, säger Oskar Palmbäck.
För den som misstänker att något inte står rätt till är det bra att börja prata inom personalgruppen och med förskolechefen. Har andra uppfattat samma signaler? Redan vid första misstanke om att ett barn far illa är förskolepersonal skyldig att göra en orosanmälan. Sedan är det upp till socialtjänsten att utreda om misstanken stämmer. Under tiden utredningen pågår måste förskolepersonalen hitta bra sätt att möta både barnet och föräldern. Kommer en förälder berusad har man inte rätt att hålla kvar barnet, men det finns andra sätt. Ett är att alltid vara två kvar till stängning. Då kan en ta hand om barnet och en om den berusade föräldern.
– Är föräldern påverkad gäller det att direkt få bort barnet. Sen kan man fråga föräldern om det finns någon annan som kan hämta barnet. En sista utväg är att ringa socialjouren. Det gäller att hela tiden se barnet i de situationer som blir, säger Oskar Palmbäck.
Han tycker också att det är viktigt att vid första misstanke om missbruk prata med föräldern, även om det är jobbigt.
– Man kan bara fråga hur det är och säga ”det känns inte som om du är nykter”. Sen får man se vad som kommer tillbaka och ta det därifrån. Missbruk upplevs av de flesta som väldigt skamligt men det handlar inte om att skuldbelägga någon utan om att det ska bli bra för barnet, säger Oskar Palmbäck.
Att bemöta barnet och prata om situationen kan upplevas svårt. Särskilt om barnet inte självmant börjar prata. Att ta in frågan i leken kan vara en väg att nå fram, böcker en annan. Oskar Palmbäck och Jeanette Haglund Svensson rekommenderar även en film där sexåringar som inte har missbruk hemma pratar om alkohol. Trots att barnen i filmen inte har missbruk i familjen har alla har väldigt mycket tankar om alkohol. Den filmen kan man visa alla föräldrar på ett föräldramöte och sedan prata tillsammans om.
Om något barn börjar öppna sig och själv tar upp ämnet menar Oskar Palmbäck att det är viktigt att våga fråga vidare.
– Bakom varje litet uttalande kan finnas något väldigt stort. Då är nyfikenheten hos pedagogerna viktig. Att man lyssnar och fortsätter att fråga så länge barnet också är med och vill prata, säger han.
I vardagen är det inte alltid så lätt. Många barn pockar på uppmärksamhet och det kan vara svårt att fånga upp ett enskilt barns frågor. Tillfället kanske inte heller känns särskilt bra. Vad säger man till exempel om barnet vid matbordet berättar att mamma var full i går? De andra barnen kanske inte ens vet vad full betyder.
– På förskolan vi samarbetade med hade man gjort mycket speciallösningar kring barnet, som också var rätt utåtagerande. Det kan behövas men är komplicerat. Risken är att det blir på bekostnad av ett barn som inte visar sina behov på samma sätt, säger Jeanette Haglund Svensson.
Som ett resultat av projektet har Ersta Vändpunkten startat gruppverksamhet för barn mellan fyra och sex år. Från kommunens sida har man också inrättat ett antal barnombud med uppgift att ta till vara barnens intressen.
Fotnot: Rutinerna som Ersta Vändpunkten tog fram tillsammans med Södermalms socialtjänstförvaltning och Södermalms kommunala förskolor finns att ladda ner på erstavandpunkten.se