Valfrihet skapar klyftor

Marknadisering och differen­tiering i utbildning — det var temat för den kongress som Nordisk förening för pedagogisk forskning anordnade i Göteborg i mars. Kongressen samlade forskare inom utbildning och pedagogik inte bara från Norden utan också från ­andra länder.

Det som händer här är ­intressant för många — i vår gemensamma nordiska historia som välfärdsstater har ju utbildningen haft en central roll för byggandet av ett jämlikt samhälle. Detta är frågor som under lång tid varit aktuella för pedagogisk forskning eftersom de berör viktiga aspekter av hur utbildningsväsendet fungerar och dess konsekvenser för skola och samhälle.

Flera internationella före­läsare behandlade temat ur olika perspektiv. Lisbeth Lundahl, professor i pedagogik i Umeå, avslutade kongressen med att sammanfatta 20 års forskning. Hon frågade sig om den nordiska välfärdsstats­modellen, som tidigare lyfts fram i internationella studier, fort­farande finns kvar. ­Hennes slutsats blev att så inte var fallet.

Segregationen i skolan har ökat och vissa grupper missgynnas mer systematiskt i Sverige än i andra nordiska länder. Flera andra presentationer visade på samma sak.

Det är inte den pedagogiska forskningens uppgift att bedriva politik eller att dra slutsatser för politiker av olika slag. Uppgiften är i stället att exempelvis undersöka skeenden inom skolväsendet och vilken betydelse dessa har.

I dag sker en globalisering av utbildningsfrågorna genom internationella jämförelser av skolresultat och att transnationella aktörer träder in på utbildningspolitiska arenor och styr såväl utbildningspolitiska diskussioner som bedömningar av skolväsendets kvalitet.

Den övergripande bilden är att marknadisering av skol­väsendet och införande av sätt att styra skolan i form av New Public Management inte slagit särskilt väl ut.

Den omvandling som skolan har genomgått under de senaste decennierna innebär att en sekellång strävan att motverka segregering och ­sociala klyftor är bruten.

Från att politiken sett skolan som en aktiv förändringskraft för det demokratiska samhället har utbildning allt mer kommit att underordnas ekonomiska imperativ; tillväxt för nationen och anställningsbarhet för individen.

Brett förankrade idéer om att skolan ska bidra till jämlikhet och jämställdhet har i stor utsträckning ersatts av föreställningar om konkurrens­kraft och val­frihetens väl­görande verkan. Sammantaget är detta ett tankegods som politiker från såväl social­demokratin som borgerligheten hämtat från de ekonomiska vetenskaperna med nyliberala förgrunds­gestalter som Gary Becker och Milton Friedman.

De senaste åren har en lång rad studier visat att marknadiseringen av skolan inte bara förändrat förutsättningarna för social rörlighet för olika grupper, utan också att själva genomförandet av utbildning ställts inför helt nya svårig­heter och problem.

Fotnot: Ett resultat av ovan nämnda undersökningar presenteras bland ­annat i »Utbildning, makt och politik« av Lisbeth Lundahl och Sverker Lindblad (Studentlitteratur).