Lite kanel och curry, en citron och en skål med oliver. Det är allt som krävs för att lära små barn att verbalisera sina upplevelser. På förskolan Gunghästen arbetar man kontinuerligt med att trigga barnens sinnen och deras analytiska tänkande, med hjälp av Sapere-metoden.
Eva Johansson, förskolechef på Gunghästen, börjar med en liten uppdatering:
– Vilka sinnen har vi? Jo, vi har ögon som man kan titta med, näsa som man kan lukta med, en mun som man kan smaka med, öron som man kan höra med. Och händer… Ja, vad gör man med dem?
– Klappar händerna! ropar ett av barnen och får svaret att visst gör vi det, men vi kan också använda dem för att känna på saker.
Sedan tar hon fram ett knippe broccoli och frågar hur de tycker att det ser ut.
– Den ser ut som ett träd, säger Livia.
Därefter får alla barnen, i tur och ordning, känna på broccolin. Elsie tycker att den kliar, Emanuel att den är killig och vass.
Barnen smakar och luktar på broccolin och konstaterar att den luktar lite som gräs.
Och nu blir det dags för det svåraste momentet: att lyssna på broccolin, det vill säga att försöka beskriva hur det låter när de tuggar på den. Barnen blir uppmanade att sätta händerna för öronen när de tuggar. Vissa förstår medan andra tuggar först och sätter händerna för öronen i efterhand.
– Visst låter det lite som när man går på snö? säger Eva Johansson.
Eva Johansson vann Västerås stads pedagogiska pris för sitt arbete med Sapere-metoden för två år sedan. Sapere är latin och betyder att veta och att smaka och det ursprungliga syftet är att barnen ska lära känna sin egen smak med hjälp av sina sinnen och på så vis utveckla både lust och mod att våga prova nya och för dem okända smaker. Metoden utvecklades på 1970-talet då dess upphovsman, den franska kemisten och smakfilosofen Jacques Puisais, menade att det hade uppstått en smaklikriktning hos barn som riskerade att leda till mindre näringsrik kost. Och den trenden ville han bryta genom att låta barn prova på olika råvaror och mat. Hans mål var även att det skulle inspirera dem som lagar maten i skolan till mer varierad och hälsosam kost.
Ett annat syfte med metoden är att använda sinnena för att träna upp förmågan att uttrycka sig verbalt.
– Man kan jobba på olika sätt men för vår del, särskilt i de här åldrarna, handlar det mycket om att lära sig att verbalisera de upplevelser som sinnena bidrar med och att utveckla sitt ordförråd, säger Eva Johansson och tillägger att Sapere-metoden rimmar väl med förskolans läroplan.
Enligt hennes erfarenhet uppmuntrar den till nyfikenhet och en vilja att lära, till reflektion, men även till självständighet och tillit till sin egen förmåga.
Barnskötaren Marie-Louise Lindell brukar också hålla i tisdagarnas Sapere-stunder. Hon betonar att det här arbetssättet även handlar om att alla barn ska känna att de kommer till tals och blir lyssnade på. Och då är sinnena väldigt tacksamma att utgå ifrån.
– Vårt mål är att få barnen att förstå att alla har rätt till sin egen åsikt och sin egen upplevelse och att åsikter ska värderas, säger hon.
De dagar som det vankas Sapere-övningar brukar de hoppa över förmiddagens fruktstund. Och det märks. Oliverna visar sig vara omåttligt populära och förskollärarna måste hejda barnen innan de kastar sig över skålen.
Citronen verkar vara den råvara som de upplever som mest spännande. När den delas mitt itu uppmärksammar Eva Johansson barnen på att den ser ut lite som en blomma inuti.
Leah smakar med skräckblandad förtjusning, rynkar på näsan, ryser och harklar sig och utropar att det smakar surt. Sedan ber hon om en bit till.
Och Elsie, som nu verkar nöjd över att ha förstått hur man lägger händerna för öronen för att ”lyssna” på vad de har i munnen, berättar att hon tycker att det låter prassligt när hon tuggar på citronen.
De här barnen ska snart fylla tre, men i de allra yngsta åldrarna har barnen sällan tillräckligt med ord för att beskriva vad de upplever med sina sinnen, och mycket smakar blä. Men många gånger försöker de uttrycka sig på andra sätt, berättar Marie-Louise Lindell. De kanske grimaserar, pekar, ler eller ser allmänt skeptiska ut.
– Då händer det ibland att de lite äldre barnen observerar deras reaktion och hjälper till, det är jättehäftigt, säger hon.
Vanligtvis tar det ett tag innan barnen förstår vad sinnen är för något och vad de har för funktion.
– Vi inleder ofta arbetet i en lite mindre grupp och börjar med att utgå från enkla frukter och grönsaker. Sedan kan man vidareutveckla det hela steg för steg, säger Eva Johansson.
Smak och lukt är de två sinnen som de minsta barnen är mest intresserade av att utforska.
– Vi brukar börja med smak och lukt i stället för att ta alla sinnen på en gång. Barn stoppar ju saker i munnen i väldigt tidig ålder. Det är så de undersöker sin omgivning så jag gissar att de sinnena är de mest välutvecklade hos ettåringar, säger hon.
Efter tjugo minuter börjar några av barnen bli lite rastlösa men halva gruppen är fortfarande med på noterna. Locket på en kryddburk skruvas av och barnen får lukta i tur och ordning.
– Det luktar pepparkakor! säger Leah.
Sedan får de en ledtråd: vad har de på gröten här på förskolan och vad har man i bullarna hemma?
– Kanel, säger Isabella lite försiktigt.
Vitlöken både smakar och luktar illa. Det verkar de vara ganska överens om. En doft av vitlök sprider sig i lokalen när den skärs upp i små bitar. Och nu börjar det gå vilt till. Leia börjar hälla kanel på sin vitlöksbit medan Christian bestämmer sig för att utforska hur smakerna från citronen och kanelen gifter sig med varandra.
– Ni är så modiga, säger Eva Johansson utan att hindra dem från att slicka på sina nykryddade råvaror.
Hon tycker sig kunna se en tydlig utveckling hos barnen under arbetets gång.
– Nyfikenheten växer, de smakar och pratar mer och blir alltmer medvetna om sina sinnen, säger hon.
Effekten blir också att de blir bättre på att beskriva sina upplevelser och på så vis fungerar metoden som ett verktyg för analytiskt tänkande, enligt Eva Johansson. Genom den här formen av praktisk inlärning får barnet olika sinnesintryck av matvärlden, där gammal och ny kunskap i bästa fall smälter samman till en ny upplevelse.
Hon tar ett exempel:
– Så småningom brukar det gå upp för barnen att något faktiskt kan smaka eller lukta på ett annat sätt i dag än det gjorde i går. Att våra sinnen inte alltid uppfattar saker på samma sätt vid olika tillfällen. Och det är ju ganska avancerat, säger Eva Johansson.