Varje år lämnar 30 000 elever gymnasiet utan fullständiga studier. Skolorna ger alltför lite stöd till dessa elever. Det är något som Skånes specialpedagogiska nätverk vill råda bot på.
I rapporten ”Risk för IG” som Skolverket presenterade för en tid sedan betonas att även om gymnasieskolan är en frivilig skolform så är skolan skyldig att ge elever som riskerar att inte nå kunskapsmålen stödundervisning.
Det är en stor grupp elever som inte får tillräckligt stöd. Omkring var tredje elev lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg, 20 procent avbryter studierna och tio procent klarar inte att nå grundläggande behörighet till högskolan.
Ett problem är att det finns få specialpedagoger och speciallärare i gymnasieskolan. Och många av dem som finns har ofta känt sig ganska ensamma i sin yrkesroll på sina skolor. En av dessa specialpedagoger är Margareta Krafft.
– När jag för tolv år sedan tillträdde min tjänst som specialpedagog på Österlengymnasiet i Simrishamn, kände jag det som angeläget att få veta hur man arbetade kring de 
specialpedagogiska frågorna på andra gymnasier. Jag kontaktade därför några olika gymnasieskolor och vi upptäckte att vi alla satt i samma båt, var och en av oss arbetade tämligen ensam i vår specialpedagogiska roll och vi upptäckte snart att vi hade mycket viktiga saker att diskutera, berättar Margareta Krafft.
Hon fann det inspirerande och givande att kunna diskutera specialpedagogiska frågor med andra som arbetade i gymnasieskolan och jämföra olika skolors specialpedagogiska verksamheter. Hon hade ofta telefonkontakt och samtalade bland annat med Elisabeth Olsson, specialpedagog på Wendesgymnasiet i Kristianstad.
– En dag så tog jag upp frågan om vi inte skulle försöka bilda ett slags specialpedagogiskt nätverk för gymnasieskolorna i Skåne och vi bestämde att vi skulle samlas hos mig i Simrishamn för att se hur vi kunde arbeta vidare.
Vid träffen där specialpedagoger från olika angränsande gymnasieskolor deltog, så diskuterade de vilka frågor de skulle vilja ta upp även med andra gymnasieskolors specialpedagoger. Det visade sig vara en hel del.
Några exempel:
- Specialpedagogernas undervisningsskyldighet och arbetsuppgifter.
- Möjlighet till handledning och konsultation.
- Specialpedagogisk fortbildning.
- Förhållningsätt, metoder och klassrumsklimat.
- Vikten av samsyn vad gäller läs- och skrivsvårigheter.
- Normalt och särskilt stöd.
- Specialpedagogernas elevantal.
- Enskild undervisning kontra olika grupperingar.
- Samarbetet mellan specialpedagog och ämneslärare.
- Strategier för att ”fånga upp” elever i behov av särskilt stöd.
- Uppföljning av testresultat och åtgärdsförslag.
- Behörighet kring att utfärda intyg till exempel dyslexiintyg.
Dessa och många andra frågor skrev de ner under mötet i Simrishamn. Träffen visade att det fanns ett stort behov av att bilda ett nätverk och få till ett forum där lärare som arbetar med specialpedagogik kan komma samman och diskutera gymnasiefrågor.
Att de hade rätt i sitt antagande visar sig i att nätverket successivt har utökats och i dag består av drygt ett 100-tal medlemmar. Flertalet är speciallärare eller specialpedagoger, men det finns även med representanter från högskolorna och Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Margareta Krafft och Elisabeth Olsson berättar vidare:
– Vi samlas till nätverksträffar på Skånes gymnasieskolor cirka fyra gånger per läsår. Flertalet nätverksmedlemmar nyttjar även möjligheterna att använda varandra som en resurs genom att till exempel ta upp frågor och diskussionsämnen via nätet.
Vid ett nätverksmöte i fjol, då ett par representanter för Skolverket fanns på plats, passade nätverket på att överlämna ett upprop.
– I uppropet framhåller vi önskemålet att våra lokala kurser i ”läs- och skrivutveckling” ska godkännas och kvalitetssäkras, samt göras likvärdiga övriga nationella kurser.
Skolverket blev intresserat av nätverkets förslag. Under fjolåret tog Skolverket kontakt och meddelade att de ville utnyttja nätverkets samlade kompetens som stöd när det gäller att lägga upp nya kursplaner – speciellt former för arbetet med elever som har svårt att nå kunskapsmålen. Tyvärr ser det i nuläget inte ut som om dessa kurser kan anordnas, då Skolverket beslutat att det inte får finnas lokala kurser i GY 11.
– Nätverket har under läsåret bland annat gjort ett studiebesök till Danskt Videnscenter for Ordblindhet i Danmark, med syfte att utbyta erfarenheter och få kunskaper kring hur danska gymnasieskolor arbetar med elever i behov av särskilt stöd, samt eventuellt bygga upp något slags samarbete, avslutar Margareta Krafft.
Hasse Hedström