De sätter Gotland på kartan

I snart ett år har eleverna i Eskelhem skola arbetat med klassbloggen Detektiven Emil och vi. Den 18 maj fick de Webbstjärnans pris för sitt sätt att utforska böckerna, sin närmiljö och historia. På köpet har de lärt sig massor om internet och upphovsrätt.

”Emil Wern är en fiktiv detektiv som bor på Norra Murgatan 14 i Visby innerstad. Han är en sprallig liten kille på 10–11 år. Han har en gul detektivkiosk i hans egen trädgård. Emils mamma heter Maria Wern, hans lillasyster heter Linda Wern och hans busiga hund heter Molly. När han är ute på uppdrag brukar han oftast ha med sig någon av sina kompisar Ubbe eller Sokrates, men ibland kan även Maria, Linda och Molly vara till tjänst att hjälpa till.”

Inlägget är ett av många som 4–6:an i Eskelhem skola på Gotland skrivit på sin blogg. Det är i början av april och klassen har precis läst ut den andra boken, Riddarnas kamp, om Emil Wern. Snart är det dags för en ny bokvandring i Visby. I dag ska de fundera över vilka platser de skulle vilja undersöka.

Marie Andersson, som undervisar klassen i svenska och engelska, delar in eleverna i par, uppmanar dem att ta fram sina Emil Wern-böcker, slå upp Visbykartan och jämföra med kartan från turistbyrån. Hon påminner om saker de undrat över under läsandet. Finns Lybska gränd på riktigt? Hur många riddare ingår egentligen i riktiga riddarspel?

– Är det någon som vill ta reda på det och kan kontakta föreningen som arrangerar riddarspelen?

Och har Emil tre eller fyra syskon? De uppmärksamma eleverna har nämligen upptäckt att det står olika saker i olika böcker.

I bloggen svarar författaren Anna Jansson att det blev fel i första upplagan. ”Super­smart att hitta felet!”, kommenterar hon.

Klassrummet fylls av ett ivrigt bläddrande och samtalande. Matilda och Ludvig följer Emils väg till skolan och konstaterar att det som står i boken stämmer med turist-kartan. Klara och Lova ringar in Norra Murgatan och Almedalen. Att gå i kyrktrappan, besöka Botaniska trädgården och Kärleksporten vore intressant, tycker de Kartorna skapar också diskussion om symboler och förkortningar. Vad betyder 100-lappen på turistbyråns karta?

– Kartorna skulle kunna vara undervisningsinnehåll hur länge som helst, säger Marie Andersson.

Hon sätter på datorn och projektorn och tar fram sidan Platser vi vill besöka på bloggen. Kevin slår sig ner vid tangentbordet.

– I början drog vi lott bland dem som ville skriva, berättar deras lärare.

Listan med fantasieggande namn fylls på. Trots att skolan bara ligger en dryg mil utanför Visby finns det många platser som är okända för eleverna.

Dags att bestämma under vilken rubrik inlägget ska publiceras. Alla elever kan skriva blogginlägg och vet hur kategorier och etiketter fungerar. Klassen har diskuterat vad som gör att deras egen Wikipedia-artikel om Emil Wern kommer så högt i Google när man söker på hans namn.

Lektionen avslutas med att eleverna får jämföra sin artikel som de skrev för en månad sedan med hur den ser ut i dag. Hittills har sidan ändrats fem gånger.

– Första ändringen kom tre minuter efter att vi publicerat den! Någon lade till att Emil var en ”fiktiv” detektiv. Det blev en fantastisk möjlighet att diskutera hur Wiki­pedia fungerar. Man kan skriva vad som helst, men vem som helst kan ändra det.

Det började för snart ett år sedan. Marie Andersson funderade på hur hon skulle kunna arbeta med skönlitterär läsning och en klassblogg. I samma veva kom böckerna om Emil Wern ut.

– Att de utspelar sig i Visby är en guld­gruva eftersom vi kan arbeta med vår när­­miljö genom skönlitteratur. En annan fördel är att böckerna har en moralisk poäng. Kompisen Ubbe måste till exempel panta burkar för att ha råd med biljetten till riddarspelet.

Hon började med att kontakta författa­ren för att ta förklara sin idé och ta reda på vad man får göra. Svaret kom efter en halvtimme.

– Anna Jansson tyckte idén var bra och sa ”Kör!”

Marie Andersson har valt att läsa högt för klassen. Alla har egna böcker och följer med i texten. Eleverna avbryter när de und­rar över något. Att läsa och skriva till­sammans är viktigt, det gör att alla blir delaktiga.

– Innehållet är i fokus. Vi läser boken med kritiska ögon och undersöker om det som står stämmer.

Under höstterminen arbetade klassen med Silverskatten och avslutade med ett besök på Gotlands Fornsal. På bloggen kan man följa deras funderingar och frågor inför museibesöket då de bland annat intervjuade städaren, vaktmästaren, chefen och guiden. Allt dokumenterades på film som efter redigering lades ut på Youtube.

Bloggen skapar kontakter utanför klass­­rummet. En lärare skrev till exempel och frågade eleverna vad hon skulle tänka på om hon skulle arbeta med en klassblogg.

– Det är ingen som vet var Eskelhem lig­­ger, ändå når vi ut med vårt arbete i hela landet. När eleverna vet att de blir lästa av andra blir de noggrannare med det de skriver och publicerar. Att utveckla sitt språk och kommunicera tillsammans är en stor del av innehållet i kursplanen i svenska.

Marie Andersson har i flera år drivit bloggen Öpedagogen där hon delar med sig av sina erfarenheter som lärare. Att läsa andras lärarbloggar ger inspiration. Detek­tiven Emil och vi är hennes första klassblogg och en läroprocess för alla inblandade.

Marie ser inga faror eller svårigheter med webbpublicering. Bloggen har blivit en självklar del av undervisningen.

Just nu använder hon en lektion i veckan till projektet, men skulle lätt kunna ägna mycket mer tid åt saker som kommer upp under läsningen. Att två böcker har varit undervisningsinnehåll för två terminer är häftigt, tycker hon.

– Arbetet är så intressant. Jag har en idé, men vet aldrig vart den tar vägen eftersom det är eleverna som styr inne­hållet. De pratar redan om att de vill fort­sätta i höst.

Publicerandet av egna och andras bilder har lett till många samtal om upphovsrätt. Det började med att de ville använda en illustration ur boken och kontaktade illustratören Mimmi Tollerup och författaren Anna Jansson. De sa ja, men det visade sig att de även måste fråga förlaget.

– Jag lär mig saker hela tiden. I början förstod jag inte riktigt vad upphovsrätt faktiskt innebär. Det är så intressant.

Under våren har klassen arbetat mycket med Creative Commons, som är ett sätt för upphovsmän att licensera sitt material och göra det tillgängligt för andra. Bland annat har eleverna lärt sig att man får använda bilder, text och musik om man har tillstånd och uppger vem som gjort något. Det är viktigt att de inte tror att Google är en bildbank, anser Marie Andersson.

Eleverna har kommit olika långt, många förstår innebörden i licenserna, andra tycker mest att det är jobbigt att kolla vad man får lov att göra. En flicka berättade för Marie att hon hittat ett c i en ring på en webbsida och att hon visste vad det betyder.

– Det är häftigt att elever som är tio–tolv år har koll på upphovsrätt!