Det är en vanlig dag i skolan. Eleverna i klass 3 strömmar in i klassrummet efter rasten. Vi ska börja med ”dagens tal”. På tavlan skriver jag ett tal och eleverna ska komma fram till uppgifter där lösningen är det talet. Tillsammans samlar vi in de olika uppgifterna på tavlan. Vi har använt oss av denna övning ganska ofta, men på den senaste tiden har jag märkt en skillnad, eleverna är inte alls lika aktiva längre. Vissa tittar ut genom fönstret, andra ritar gubbar på sitt papper. Det är få som verkligen engagerar sig i uppgiften.
Detta gör att jag börjar fundera på hur vi som lärare kan skapa aktiva elever som fokuserar på uppgifterna och utvecklar sina förmågor. Så jag letar inspiration, tips och idéer på hur jag kan få aktivare elever. Inom bedömning för lärande, BFL, finns något som kallas för att ”skapa aktiviteter som synliggör lärandet”. Jag bestämmer mig för att testa det med eleverna och fixar fram skrivtavlor i A4-format samt pennor och sudd till alla. På tavlorna ska de skriva ner svaren på de olika uppgifterna.
Plötsligt märker jag en förändring. Alla elever är aktiva och engagerade. Jag får ett infall och ber klassen att ställa sig i olika grupper. De är snabbt med på idén och grupperar sig i klassrummet. Nu uppstår spontana matematiska diskussioner. Eleverna pratar matematik! Det leder till en gemensam diskussion om hur de grupperat sig. Några väljer att byta grupp, vilket självklart är okej. Eleverna suddar snabbt på sina tavlor och skriver nya uppgifter.
Jag ser direkt att den matematiska nivån har höjts. Det som från början var enkla matematiska uppgifter är nu mer avancerade. De elever som använt sig av enkel addition, testar sig fram med de andra räknesätten. Nya spontana diskussioner uppstår när de grupperar om sig. Arbetet fortsätter både praktiskt och teoretiskt med att mäta längd där fokus är att kunna enhetsomvandling mellan centimeter, decimeter och meter.
Innan eleverna får sin välbehövliga rast får de en ”exitfråga” som ska besvaras på skrivtavlan. Uppgiften är att skriva sju decimeter på så många olika sätt de kan. Alla är kvicka med att skriva ner sina svar. Jag samlar in tavlorna och får snabbt en uppfattning om lektionen varit lyckad. Har vi nått målet med den eller behöver vi angripa problemet på ett annat sätt? I dag ser jag att alla eleverna kan enhetsomvandling på denna nivå. Jag ser också att några elever har kommit längre och behöver nya utmaningar.
Tavlorna ger mig en snabb överblick över alla elever, det är få som glider undan. Jag kan inleda lektionen med en ”entréfråga” som visar vilka förkunskaper eleverna har. När lektionen är slut kan jag göra en snabb kontroll om vi ska stanna upp eller gå vidare med lektionens innehåll.
Skrivtavlorna är, i all sin enkelhet, ett riktigt vasst verktyg som skapar aktiva elever. Ingen sitter med en vit tavla utan text. Allaär aktiva, presterar och visar sina förmågor och kunskaper.
Andreas Ekblad, är matematik- och NO-lärare på Värner Rydénskolan i Malmö och förstelärare i matematik. Han undervisar i årskurs 3.