Vi behöver öppna klassrumsdörren för en bredare kunskap om den mänskliga tillvaron och själva livet, lämna mer plats för bildning och reflektion. Det skriver läraren Ulla-Britt Johannesson.
Skolans inre arbeteoch de humanistiska grunderna, som skolan bygger på, borde få ett större utrymme i media. Bevakningen kring skolan handlar till stor del om resurser och resultat. Vi har fått en kunskapsskola där resultaten är det som i första hand räknas.
Men den viktigaste kunskapen som eleverna tillägnar sig i skolan kan inte mätas. Utvecklingen som sker hos en ung människa kan inte mätas i ett betygssystem. Vi behöver ha ett mer dynamiskt sätt att förhålla oss till kunskap hos eleverna. Vi behöver hitta tillbaka till vägen där utbildning och bildning går hand i hand.
Ordet bildning kommer från tyska Bildung, som kom att användas i pedagogiska och filosofiska diskussioner i Tyskland under 1700-talet. Begreppet bildning har dock djupare historiska rötter. För varje utbildningssystem finns ett grundläggande motiv och en uppfattning om vad utbildningen ytterst strävar efter. I det antika Grekland utvecklades bildningstänkandet som grund för utbildningen. Man strävade efter en allsidig fostran av individen, där olika kunskapsområden och färdigheter balanserades mot varandra. Syftet var att skapa en harmonisk och fri människa som kunde delta i det offentliga livet.
Bildning i skolan vidgar elevernas vyer och syn på sin egen tillvaro. Som lärare kan man inte bortse från detta, att man har ett ansvar att tänka helhet i sin undervisning.
Hans Albin Larsson, professor i historia och utbildningsvetenskap, säger ”att den viktigaste frihetsfrågan är rätten att dra självständiga slutsatser på saklig grund. Därför måste bildning återfå sin roll i skolan.”
I sin föreläsning Vad behöver vi egentligen kunna? (som finns att se på Youtube), talar Larsson om synen på kunskap, värdet av detaljkunskap och övergripande kunskap för att kunna dra slutsatser. Föreläsningen är en både intressant och tankeväckande föredragning om lärande och bildning i vår tid samt om undervisningen i skolan.
I skolan är det viktigt att på något sätt fånga det outtalade i varje ämne, att som lärare bära med sig en medveten bildningstanke, få eleverna att förstå det som finns bakom en text. Först då kan kunskapen bli hel, bli en del av elevens egen föreställningsvärld. Vi lärare behöver vara medvetna om hur viktigt det är att bearbeta texter tillsammans med eleverna för att hitta kun-skaperna och få eleverna att känna sig delaktiga i textens innehåll.
Skönlitteraturen öppnar upp för samtal kring det allmänmänskliga, ger våra elever möjlighet till stödjande intellektuell gemenskap, till att utbyta personliga reflektioner och tankar, till att förstå sig själva.
Skolan måste utformas så att våra elever kan samarbeta, ta ansvar, lösa problem och få sådana kunskaper som behövs i morgondagens samhälle.
Vi måste ge eleverna tid för reflektion och tid för det gemensamma samtalet, kring såväl ny som känd kunskap, om vi vill ha en skola där bildningsbegreppet, inte bara betyg och bedömning, är en viktig del.
Vi har alla ett ansvar att föra bildningstraditionen vidare.