Att starta en fristående skola är lättare än att starta en korvkiosk — så brukar folk raljera om hur det går till när Skolinspektionen ger tillstånd.
Efter avslöjandet, där en dömd pedofil och hans kri minella medhjälpare har drivit fristående skolor utan att först ha blivit kontrollerade i brottsregistret, är jag benägen att hålla med. Det som har hänt är en katastrof för de lärare, elever och föräldrar som berörs.
När det gäller förskolor är det kommunerna som bär ansvaret för att något liknande inte händer.
Det finns en risk för att resurs- och kompetensbrist inom en del kommuner påverkar kontrollen av enskilda förskolor.
I ett fall har till exempel ägaren tillbringat sin tid utomlands och låtit andra, helt outbildade, sköta förskolan.
När kommunen fick reda på förhållandena hade det fått pågå alldeles för länge. Vilka risker utsätter kommunen då sina yngsta medborgare för?
Efter alla avslöjanden om dåligt skötta förskolor och skolor och om multinationella företag som ser elever som små vinstmaskiner är det härligt befriande att läsa Niklas Areviks reportage från Torparmors förskola i Vällingby. Se, där har vi en alternativ driftsform som fungerar alldels utmärkt.
I stället för pengar har de bara en sak för ögonen: barnens bästa.