Gör skolan till en aha-upplevelse

Han känner viss tveksamhet inför begreppet estetiska lärprocesser, även om han tycker att det är positivt att det har blivit något av ett modeord. Anders Marner betonar att uttrycket har sitt ursprung i förskolan, där han anser att det kan vara helt i sin ordning att använda det, eftersom förskolans verksamhet inte är uppdelad i några ämnen.

När det gäller grundskolan däremot vill han höja åtminstone ett litet varningens finger för att man med begreppet kan trolla bort behovet av de enskilda estetiska ämnena och av kompetenta lärare inom respektive ämne.

– Det finns risk att uppfatta begreppet negativt, eftersom det kan dölja det faktum att vi har estetiska ämnen i skolan. Alltså – fast då målar jag kanske fan på väggen – att man börjar nagga på de estetiska ämnena, vilket nu märks på gymnasiet. Då kanske man skulle vilja ersätta de estetiska ämnena – bild, slöjd, musik – med något slags estetikämne, befarar Anders Marner.

Ett sådant ämne skulle kunna innehålla lite av varje, så att den lärare som utbildade sig i estetik skulle få en liten kurs musik, lite bild, lite slöjd och så vidare. Men en sådan lärare skulle inte bli riktigt kompetent inom de specifika estetiska ämnena, och i förlängningen skulle inte heller eleverna bli det. Det räcker med andra ord inte att ersätta de estetiska ämnena med paraplybegreppet estetiska lärprocesser.

– Estetiska lärprocesser – ja, men inte på bekostnad av estetiska ämnen! Det medieneutrala får inte gå före det mediespecifika. Man måste ge akt på det senare, för det är där man lär sig hantera mediet. Man kan liksom inte snacka sig till bild-, musik- eller någon annan estetisk kompetens, bara genom reflektion och förståelse, utan man måste hålla på med det, ”hands on”. Det är viktigt!

Han tycker att många verkar se estetiska ämnen som ett personligt uttryck, ett fritt skapande, att det bara är att använda mediet som en projektionsyta för egna uttryck. Med den inställningen kommer man aldrig att lära sig förstå mediet och riskerar att bli besviken.

– Man måste gå i närkamp med mediet – i första omgången kanske det gör motstånd, man blandar fel färger, ställer in kameran på ett konstigt sätt eller kan inte redigera en film för att man inte har lärt sig programmet. Det är inte bara eleven som gör något med mediet, mediet gör något med eleven också!

Han kan inte nog understryka vikten av att eleverna måste få umgås med de olika estetiska medierna, teknikerna och metoderna, djupare och under längre tid, under hela grundskole- och gymnasietiden.

– Det är först när man är förtrogen med ett medium, som man kan uttrycka sig genom det.

Trots vissa invändningar tycker Anders Marner givetvis att estetiska lärprocesser är viktiga aspekter av skolan. I dem förenas konst och vetenskap, som han menar har sinsemellan motsatta syften. Enligt honom strävar vetenskap efter att få grepp om det generella, medan konst – och, i bästa fall, estetiska lärprocesser – strävar efter att få grepp om det specifika.

– Det vill säga, inom konsten gör man något som är outstanding, häftigt eller som verkligen sätter fokus på en viss speciell punkt. En estetisk lärprocess syftar någonstans till detta;, att få syn på det specifika.

När jag undrar om detta är hans definition av en estetisk lärprocess, svävar han lite på målet:

– Det kanske mer är en definition av konsten. Det är väldigt svårt att säga vad en estetisk lärprocess är, för att det är ett sådant flyende begrepp. Om jag definierar det på ett sätt, kommer någon annan att definiera det på ett annat sätt.

– Ingen vet riktigt vad det är – men alla använder ordet!

Han tror att begreppet har dykt upp allt mer på senare år som ett sätt att bemöta trycket från skolans teoretiska ämnen. Det var också ett viktigt begrepp i Lärarutbildningskommitténs utredning, tillsammans med ”konstens metod för att nå kunskap”. De estetiska ämnena kan integreras med andra, teoretiska, för att levandegöra dem, eftersom många andra ämnen är så snäva i sina val av medieringar.

– Det som utmärker samhället i dag, är den stora mångfalden av medieringar – foto, rörlig bild, musik och så vidare. Men i universitet och skola, där är det fortfarande skrift- och talspråk som regerar. Därför är skolan på efterkälken, om man ser på samhällets utveckling i stort.

Anders Marner tror att estetiska lärprocesser kan syresätta andra ämnen och gestalta dem. Det är en sida av saken. Men å andra sidan har skolan ämnen – bild, slöjd, musik, språk – som har ett huvudansvar för själva mediet. Att ge form åt andra ämnen, med hjälp av den här mångfalden av medier, är en sorts tillämpning där mediet delvis tjänar andra syften än att vara i huvudfokus.

Han suckar och säger att lite av problemet för bild och de andra estetiska ämnena är att de är ganska små ämnen var för sig. Att ge sig in i samarbeten kan tyckas ta för mycket tid från annat som är viktigt och som ens elever behöver lära sig. De estetiska ämnena kommer dessutom ofta in sent i ett förlopp och kan – återigen – bli betraktade som hjälpgummor i förhållande till andra ämnen. Det ger sällan bra samarbeten.

Han refererar till professor emeritus Lars Lindström, som talar om olika sätt att närma sig en viss mediering – i, om, med och genom mediet.

– Med i bild syftar han på att öva det mediespecifika, om bild kan vara att läsa konsthistoria, med bild att till exempel titta på en målning, som ”Karl XII:s likfärd”, och på så sätt få grepp om ett historiskt förlopp. Genom bild är när man gestaltar på ett mer självständigt sätt och övar sådant som kreativitet eller samarbete.

Med andra ord skulle med och genom mediet kunna räknas in i estetiska lärprocesser, där syftet delvis är annorlunda än själva mediet som sådant.

I och om mediet är mer ämnesspecifikt.

Anders Marner tycker inte om att estetiska ämnen ibland kan ses som andningshål där eleverna ska få pusta ut mellan de ”tunga” teoretiska ämnena. En kompetent ämneslärare vill ju få ut maximalt även om det handlar om estetiska ämnen eller lärprocesser.

– Det ska inte vara ”lätt” för eleverna – det ska vara intressant!

En annan aspekt – som han tycker ofta glöms bort när det gäller estetiska ämnen och sammanhang – är att man inte alltid arbetar med fullbordade kommunikativa processer. Med det menar han att det handlar väldigt mycket om att skapa, men betydligt mindre om att presentera och visa upp det man har gjort.

– Om man har en autentisk presentation – gör en utställning eller visar filmen man har gjort – kommer eleverna att engagera sig mycket hårdare. I en autentisk situation får man ett bättre resultat. Därför måste man också bygga in fullbordade kommunikativa processer, där hela förloppet, ”off stage, on stage”, ingår, och att eleven vet om det syftet från början.

Det finns många presentationsytor nu för tiden, jämfört med tidigare. Förutom fysiska platser som skolans aula eller uppehållsrum, finns virtuella scener som skolans hemsida eller andra sidor på nätet, Youtube, Deviantart, och så vidare. Även om många lärare och skolor jobbar med presentationer, tror Anders Marner ändå att många ”jobbar för mappen”. Och det räcker inte.

– Nej, då jobbar man ju ”off stage” hela tiden. Det kan vara bra, i och för sig, att få experimentera, pröva och kanske misslyckas – eller få ett genombrott – men förr eller senare tycker jag att man måste gå ut och ”publicera”. Då får man också mer feedback.

I den traditionella skolan får eleven bara feedback från läraren i form av ett betyg. Vid autentiska presentationer och publiceringar däremot får man det från många fler. Då blir hela den kreativa processen mer autentisk.

– Ta till exempel Devianart. Om eleven lägger ut en bild där, kan bildintresserade från hela världen gå in och kommentera bilden. I en sådan community är det inte bara läraren som bedömer. Gör man ett arbete i historia eller geografi, så kan det gott läggas upp på ett spännande sätt, med växlingar mellan bild och text, layoutas snyggt och publiceras på skolans hemsida – inte bara skickas till läraren för bedömning.

Han vill över huvud taget hellre kalla de estetiska ämnena för kommunikativa, och då kan man även inkludera språken.

– Då får de också vara med, säger han och skrattar lite. Det är inte säkert att språken vill höra till dessa marginaliserade ämnen.

Han tycker att det är problematiskt att kalla bild, slöjd, musik för estetiska ämnen, eller praktisk-estetiska om man lägger till idrott och hälsa, hem- och konsumentkunskap.

– För om man säger att det finns estetiska aspekter i bild, slöjd och musik, då kan man också säga att det finns i språken. Varje språk har ju ansvar för sitt språkområdes litteratur, som ska förmedlas inom ämnet, men man tänker inte på språken som estetiska ämnen. Varför inte?

Till likheterna mellan estetiska ämnen och språk hör att man kan dela in ämnenas innehåll dels instrumentellt – att lära in och öva språket, mediet eller verktygen, dels estetiskt – att uttrycka sig konstnärligt genom dem.

Anders Marner återkommer till konsten, om dess strävan efter det specifika, det häftiga, om att se på saker som om det vore för första gången.

– Jag tror att skolan alltför mycket är präglad av vardagsliv och rutiner. När den kan vara engagerande, innehålla intressanta projekt, göra eleverna delaktiga – ge dem en aha-upplevelse, ett minne för livet! Göra något som vi aldrig har gjort förut – det tror jag är viktigt!