Det behövs inga stora lässatsningar för de yngsta barnen, anser Jabar Amin. Det är i stället från årskurs 4 och framåt som extra stöd beöver sättas in.
Vi har nåtts av flera signaler om att läskunnigheten bland svenska elever minskar. Först gällande femtonåringar i den omtalade Pisa-undersökningen, sedan Skolverket om att var femte svensk elev i dag inte når upp till en grundläggande nivå i läsning. Men bilden av svenska skolelevers sjunkande läskunnighet är inte riktigt så enkel som det verkar. Svenska fjärdeklassare tycks nämligen enligt andra internationella mätningar vara världsbäst på att läsa. Hur hänger då det här ihop?
2006 kom en jämförelse av fjärdeklassares läsförståelse. Undersökningen går under namnet Pirls (Progress in International Reading Literacy Study) och visade att de svenska barnen läser bättre än jämnåriga i alla de andra 34 länderna som deltog i undersökningen. Svensk skola är alltså, enligt den här undersökningen, bra – rent av bäst – på att lära elever att läsa. Resultatet kommenteras med att det förmodligen är tack var den fina grund som barnen får i förskolan.
Om vi ska lita till internationella undersökningar är det alltså inte i de lägre årskurserna som problemet med svenska elevers läsförståelse ligger. Men om vi ska lita till regeringens politik, så verkar det vara just så. Krafttagen mot sjunkande resultat har handlat om ett förstärkt kunskapsuppdrag för förskolan och en läsa-skriva-räkna-satsning om nästan en miljard riktad till årskurs 1–3. Initiativ som i sig kan vara goda, men som inte träffar rätt.
Alldeles för få lärare använder sig i dag av forskningsresultat i arbetet. Inte för att viljan saknas. Inte heller för att det saknas forskningsresultat inom området läs- och skrivinlärning. Där-emot saknas system och kunskap för att omsätta resultaten i praktiken. Det är ett ledningsproblem. Samma problem som svenska regeringen tycks ha.
Studier visar att dagens skola är bra på att lära eleverna ”knäcka koden” och komma över tröskeln till läsandet, men sedan händer något. De goda resultaten i Pirls och de allt sämre resultaten i Pisa visar att svenska skolan saknar strategi för fortsatt läsutveckling efter det att koden är knäckt. Den största utmaningen för svensk skola är i stället att få elever att vidareutveckla sin läsförståelse under hela skoltiden. Det här behovet kommer när eleverna når årskurs 4 och framåt. Då behöver skolan ge elever stöd för sin läs- och skrivutveckling inom olika ämnen. Kanske särskilt inom matematik och naturvetenskap där man ofta talar som man skriver, och ofta använder ett krångligt språk.
Skolinspektionen granskade under förra året undervisning med fokus på läsprocessen i svenska för årskurs 4–6 på 31 skolor i 25 kommuner, och fann brister på samtliga. Deras slutsats bekräftar att skolorna saknar strategi för fortsatt läsutveckling och även om lärarna är bra på att hitta elevernas olika läsnivåer, organiserar de inte undervisningen efter dem. I år deltar Sverige i en ny Pirls-undersökning och i början av 2012 får vi ta del av resultaten. Visar det sig igen att vi ligger i topp bland fjärdeklassarnas läsförmåga faller regeringens politik platt. Då krävs nya insatser, med större precision och träffsäkerhet.
Sverige har behov av en satsning riktad till åk 4–6 som möjliggör för skolorna, med utgångspunkt i didaktisk forskning, att ta fram strategier för elevernas läsutveckling. Den kompetens som i dag återfinns inom specialpedagogiken kan med fördel användas i större grad.
Skolan behöver än mer stimulera till nyfikenhet och intresse att läsa – en lust att lära.
Jabar Amin är skolpolitisk talesperson för Miljöpartiet de Gröna.