En visslare, en person som säger ifrån, är en tillgång för ett demokratiskt samhälle. Trots det går det ofta illa för den som tar bladet från munnen. Det säger Lennart Lundquist, professor emeritus i statsvetenskap vid Lunds universitet. — Är man inte bergsäker på sin chef så är det säkrast att framföra sin kritik anonymt till massmedierna.
En whistleblower råkar ofta illa ut. Det visar erfarenheter både internationellt och nationellt. De blir marginaliserade, utfrysta, omplacerade eller utköpta.
Samtidigt har personer som påtalar missförhållanden ofta värdefulla kvaliteter, både för arbetsgivaren och för samhället i stort, anser Lennart Lundquist.
Amerikanska studier visar att visslaren ofta är en produktiv, uppskattad, plikttrogen och hängiven medarbetare. De är normala personer som tar sitt uppdrag på allvar och inte alls missnöjda rättshaverister som man ibland får intryck av.
— Däremot finns det en risk att de skapas till rättshaverister under processen, säger Lennart Lundquist.
Visslarens höga moral skapar ett dilemma. Det är farligt att säga ifrån, samtidigt är det en demokratisk och moralisk skyldighet. Ett demokratiskt samhälle har också mycket att vinna på medborgare som tar sitt ansvar och berättar om missförhållanden, menar Lennart Lundquist.
— Öppenheten är enormt central. Utan öppenhet har vi ingen möjlighet att föra diskussioner om politiska frågor, påverka eller kräva ansvar av dem som fattat besluten.
Om anställda vågar vara öppna med det de ser, skulle också många fel kunna uppmärksammas eller undvikas. Det borde alltså ligga i en chefs intresse att skapa ett öppet klimat, enligt Lennart Lundquist och påminner om journalisten Åke Ortmarks bok »Jasägarna«.
I boken beskrivs tre ledare, Karl XII, Ivar Kreuger och PG Gyllenhammar, och deras fall på grund av att deras medlöpare, jasägarna, inte vågade ifrågasätta eller föra fram kritik.
Trots att man har en laglig rätt att yttra sig är det vanligt att det skapas påhittade etikettsregler på en arbetsplats eller inom en förvaltning. Etiketten tar ingen hänsyn till lagen utan beskriver hur den anställda bör bete sig för att det ska bli ett bra arbetsklimat.
— Någon hittar på att man till exempel inte får ha synpunkter på ett beslut efter att det har fattats. Eller så ska man använda en vänlig ton och inte uttrycka sig på ett sätt som gör att chefen eller någon medarbetare blir ledsen.
Lennart Lundquist efterlyser mer kännbara straff för den som bryter mot repressalieförbudet i yttrandefrihetslagen, en offentlig kontrollorganisation utöver JO och JK samt en skyddande organisation som kan ge råd och stöd till visslaren.
— Grundtanken är att den som säger ifrån inte lämnas ensam att själv klara upp situationen för det förmår knappast någon.
— Dessutom borde vikten av öppenhet och hur man skapar ett öppet klimat vara ett huvudmoment i chefsutbildningar. En chef ska vara rädd OM inte FÖR personer som berättar om felaktigheter och missförhållanden, säger Lennart Lundquist.