Det är ofattbart att våra två fackliga organisationer inte driver våra krav hårdare, skriver en grupp musiklärare i en debattartikel i Lärarnas tidning.
Vi musiklärare i Hägerstens grundskolor vänder oss till Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund i en maktlös situation. Vi har få möjligheter att framföra åsikter kring hur musikämnet organiseras på våra skolor, eftersom många av oss saknar nära ämneskolleger på skolan.
Vi är därför beroende av att våra fackliga organisationer stöttar oss i kampen för en likvärdig utbildning i musik.Vi vill att våra fackliga organisationer driver kravet på att musikämnet organiseras i halvklasser, det vill säga högst 15 elever/undervisningsgrupp.
För att nå kunskapskravet för det lägsta betyget i musik i år 6 ska eleven kunna »spela delar av en enkel anpassad melodi-, bas- och slagverksstämma samt bidra till ackompanjemang på ett ackordsinstrument med några ackord … i viss mån med timing«. Om eleven ska lära sig spela med tajmning krävs dels individuell handledning lärare–elev, dels i hög grad ett gemensamt musicerande i undervisningsgruppen/klassen (någon att tajma med).
Ljudnivån i samband med musicerande i helklass är skadligt hög, vilket har fått Arbetsmiljöverket att gå ut med råd vid ensemblespel i skolan: »Dela på klasserna. Undvik att ha fler än 15 elever vid ett och samma tillfälle och i samma lokal.«
Kombinationen av ett gemensamt musicerande och ett samtidigt krav på omdömen av elevernas individuella nivå gör situationen för musikläraren skrattretande.
Om en klass på 28 elever ska kunna spela ihop, måste musikläraren vara med och hålla ihop tempot, hjälpa en sackande trummis, skrika ut instruktioner till 20 gitarrister och keyboardister, spela bas, sjunga — och samtidigt som detta händer vara högst medveten om hur väl alla elever presterar.
I slutet av lektionen finns inget kvar, som till exempel en bildlärare/svensklärare skulle ha haft, till stöd för bedömning (en bild, en uppsats). Underlaget för skriftliga omdömen består även för den mest rutinerade musiklärare av minnesbilder (i kombination med den senaste skolkatalogen) av cirka 600 elever, som var och en träffar läraren i genomsnitt 1,5 minuter/vecka under former som beskrivits ovan.
Med detta som bakgrund är det ofattbart för oss att våra fackliga företrädare inte driver musiklärarnas situation hårdare. Det finns studier som visar att musiklärare inte orkar jobba 100 procent till 65 års ålder — som musiklärare förutsätts du skaffa ytterligare ett ämne eller göra en ny karriär i 50-årsåldern. Inte för att du kanske vill, utan för att arbetsförhållandena och läraruppdraget är orimliga.
Nära 33 procent av musiklärarna lider av någon form av hörselnedsättning, enligt en rapport från 1999. Musiklärarnas Riksförbund motionerade i samband med rapporten om att Lärarnas Riksförbund skulle driva musiklärarnas situation och arbeta för halvklass i musik.
Vad blev av detta? Hur många fler musiklärare ska få tinnitus, sluta jobba i förtid
eller helt tvingas byta yrke?