Som fjortonåring ägnade han nätterna på konfirmationslägret åt att meditera i kapellet, be till Gud och söka kontakt. Det gick inte. I dag är Mattias Gardell professor i religionshistoria, något som han ser som ett motgift mot religiositet.
– Man kan för mycket helt enkelt. Jag har väldigt svårt att ta det som min bror Jonas vördar så, och som han har från mamma, på allvar. Den där fina naiva gudstron, den sköna tryggheten i att det finns en stor hand som håller i mig. Jag klarar inte det.
Han kallar sig hedning, en sorts andlig anarkist. Anarkist är han för övrigt också politiskt, även om han hellre uttrycker det som frihetlig socialist.
– Jag tror på individuell frihet. Men den måste kombineras med en idé om gemenskap och rättvis fördelning. Jag har sett för mycket av forna Sovjet för att tro på den auktoritära socialismen och för mycket av avigsidorna med USA:s liberalism för att kunna idealisera den.
Han är förkyld när vi möts på ett kafé i Stockholm. Det är bara en dryg vecka sedan han kom hem från Colombia där han varit medföljande make och samlat material till ett projekt om religion, våld och krig.
Han landar mitt i debatten om sin senaste bok Islamofobi, hyllad av många för att vara en guldgruva av kunskap, kritiserad av andra för att idealisera muslimer och ta 
lätt på frågor om terrorism och slöja.
Den kritiken förstår han inte.
– Boken handlar om islamofobi, inte om muslimer. Det är lite som att kritisera en studie av antisemitismens idéhistoria för att inte ta upp de judar som kritikern ogillar. Jag har skrivit ett helt kapitel om vår besatthet av den muslimska slöjan och undersökt påståendet att muslimer ligger bakom de flesta politiskt motiverade våldsattentaten i världen, vilket visade sig empiriskt ohållbart.
Den som anser att boken idealiserar muslimer har antingen inte läst eller förstått den, menar Mattias Gardell.
– Det vore mig lika främmande att beskriva alla muslimer som goda som att beskriva dem alla som onda. Det studien gör är tvärtom att blottlägga hur det kommer sig att vi talar om ”muslimer” som ett enhetligt kollektiv med bestämda egenskaper.
Ett centralt begrepp i boken är ”kunskapsregim”. Termen kommer från den franska idéhistorikern Michel Foucault och försöker förklara hur det kommer sig att vi håller vissa kunskaper om muslimer för sanna, att vi anser oss veta ”hur muslimer är”: odemokratiska, kvinnoförtryckande, våldsbenägna, annorlunda och hur de röster som faller utanför ramarna utesluts.
Nidbilder och fördomar om islam frodas överallt, inte minst i läroböcker. Inte bara i religionskunskap utan i samhällskunskap och historia, anser Mattias Gardell.
– Många muslimska föräldrar blir så upprörda över läromedlen att de vill ha sina egna skolor. Det är begripligt men beklagligt. Skolan var länge en av de få platser där alla möttes. Jag tror att beslutet om friskolor var olyckligt.
En fråga Mattias Gardell ofta får gäller simundervisning. Hur ska skolan bemöta föräldrar som inte vill låta flickor bada tillsammans med pojkar?
– Jag tycker man får fråga sig vad det är man vill. Är målet att alla ska lära sig simma är det enkelt löst genom att låta flickor simma för sig och pojkar för sig. Är målet att flickor och pojkar ska umgås i bassängen och att det är bra av X och Y skäl får man försöka förklara det.
Trettonåriga dottern Amanda dyker upp för att hon glömt nycklarna hemma. Hon säger att hon gör roliga saker med pappa men att han jobbar varje dag, förra året till och med på julafton. Man tror henne. Den kommande helgen är vikt för att:
a) utföra pappersarbete som tar för mycket tid från forskningen
b) läsa in en norsk avhandling om kvinnorelaterade fatwor som han ska opponera på i Oslo på måndagen för att på tisdagen flyga till Senegal och delta i World Social Forum. Jo, han ska tala där. Bland annat om Ship to Gaza. En ny biståndskonvoj är på gång och mycket talar för att han själv är ombord när den ger sig i väg.
Både Mattias Gardell och hans fru, idéhistorikern Edda Manga, var ombord på Mavi Marmara, det turkiska fartyg som i maj förra året var på väg till det ockuperade Gaza och angreps av israelisk militär. Nio civila dödades.
Blev du inte avskräckt? Rädd?
– Jag tror att man är rädd när man har råd. När man ser skräckfilm på bio och vet att man sitter i trygghet. När du verkligen utsätts för livsfara tränger det in en överlevnadsinstinkt, du trycker bort rädslan.
Men familjen? Hur tog barnen det?
Mattias Gardell vänder sig till Amanda.
– Du var inte rädd eller hur? Det var i alla fall det du sa när vi nosgnuggade samma kväll jag kom hem. Du sa att jag lovat att komma hem.
– Men Kim var rädd. Och Ida, säger Amanda.
I Uppdrag Gransknings program om Ship to Gaza framträdde en bild av Mavi Marmara som ett fartyg med en inte särskilt fredlig atmosfär.
– Jag upplevde tvärtom stämningen som god, glad och förhoppningsfull och talade med intressanta människor från hela världen. Jag blev imponerad av många starka, politiskt aktiva kvinnor, många i slöja. Vi har en bild av att kvinnor i slöja inte har några andra tankar än att springa omkring och vara underdåniga.
Slöjförbud är han för övrigt emot.
– När vi med rätta blir uppröda över hur vissa stater tvingar kvinnor att klä sig på ett visst sätt blir det underligt om vi själva vill införa statliga regler för vad kvinnor ska ha på sig. Och även om man ser den heltäckande slöjan som ett uttryck för patriarkatet, vart kommer man med att förbjuda den? Det är en icke-åtgärd på ett symboliskt plan som förbjuder symtomen och lämnar orsakerna orörda.
Vilken rättighet kommer först? Religionsfriheten eller jämställdheten? Ibland känns det som om kvinnors rättigheter viftas bort.
– Ingen ska kunna använda religion för att legitimera förtryck eller diskriminering av kvinnor, minoriteter eller oliktänkande. Men skilda medborgerliga och mänskliga rättigheter är inte ömsesidigt uteslutande. Det finns en fara i att diskriminerade ställs mot varandra.
Just nu väcker självmordsbombaren i Stockholm hans forskarintresse. Han vill undersöka fallet närmare. Och som alla andra vill han veta vad som ligger bakom gripandet av tre svenskar i Danmark.
– Det är klart att det finns vettvillingar också bland muslimer. Det finns inget i muslimskheten som fungerar som ett motgift mot vettvillinghet.
Anne Jalakas