Målet är lärdomar för livet

Det är en härlig försommardag i Borås. Solen skiner, träden grönskar och fågelkolonin ser ut att trivas i Ramnasjöns norra vik. Men det vackra vädret – och årstiden – ställer till det för några av de ettor vid Almåsgymnasiet som joggar runt sjön.

– Hur går det, är det för varmt?

Emma Holström, elevernas lärare i idrott och hälsa, springer upp intill ett par tjejer när de passerar och kollar av läget. Hon håller jämna steg med dem ett tjugotal meter och saktar sedan in och kommer tillbaka till utgångspunkten med en av tjejernas överdragströjor i handen – det är för varmt för två tröjor i dag.

Nästa elev som närmar sig stannar till och pustar. Hon heter Moa Wiktorsson och är både nöjd och missnöjd med dagens prestation. Hon ville springa hela varvet runt sjön men fick ge sig mot slutet. Inte för att de tidigare trasiga knäna inte höll – för det gjorde de äntligen – utan för att pollenallergin gjorde det svårt att andas.

– Du får glädja dig åt att knäna har blivit så mycket bättre, tröstar Emma Holström.

När Moa Wiktorsson gett sig iväg för ett nytt försök runt sjön berättar Emma Holström att hon har följt hennes kamp för att bygga upp knäna, bland annat med sjukgymnastik, på nära håll genom de reflektioner som eleverna brukar få mejla in efter lektionerna.

– Jag försöker svara samma dag. Det är inga långa uppsatser eleverna skriver utan bara någon mening eller två där de beskriver sin känsla efter lektionen. Det klarar de allra flesta även om de inte är så bra på att skriva. Och utan reflektionerna hade jag till exempel kanske inte fattat vad Moa gått igenom, konstaterar hon.

De självbedömande reflektionerna är en del av det formativa förhållningssätt som Emma Holström – och alla andra lärare i Borås kommun – numera arbetar utifrån.

– När vi först började arbeta med bedömning för lärande, eller BFL som det förkortas, var jag skeptisk. Det lät som att vi inte alls fick prata betyg med eleverna längre och ville man betygsätta ett prov kändes det som att man fick göra det i smyg. Det gjorde mig fundersam med tanke på att vi trots allt har i uppdrag att sätta betyg, berättar hon.

Men efter hand som tiden gått har hennes inställning till arbetssättet förändrats.

– Ja, nu gillar jag det. Det känns meningsfullt. Jag tror det beror på att jag nu har insett att det är ett förhållningssätt och inte en metod. Dessutom har jag förstått att man inte måste jobba antingen summativt eller formativt, det går att göra både och.

I dag är dock fokus på det formativa.

Vi förflyttar osstillbaka i tiden en dryg timma till lektionens början. Klassen samlas i ett mindre rum bredvid idrottshallen. Där inne hålls vanligtvis boxnings- och danslektioner, men rummet passar även bra för teoretiska genomgångar som den som inleder dagens lektion. I grupper om tre eller fyra ska eleverna försöka förbättra sina svar på ett prov om kondition och styrka som de hade häromveckan.

Lite förvirring råder först men efter en stund sprider sig lugnet och grupperna diskuterar sig fram till det rätta svaret på varje fråga. Det är inte helt lätt, de har visserligen fått tillbaka sina provsvar men de är inte markerade med rätt eller fel så gruppen måste tillsammans bestämma vad som är vad. Den som vill kan sedan komplettera sitt tidigare svar på ett nytt provpapper och lämna in på nytt.

– De har fått göra så här förut på mina mattelektioner men i dag är första gången i idrott och hälsa. Alternativet hade varit att ge dem chans att göra ett omprov men det brukar inte vara så givande – de som inte kan första gången kan oftast inte andra gången heller – så jag föreslog ämneslaget att vi skulle testa det här sättet i stället. Målet är förstås att eleverna ska lära sig ordentligt så kunskapen fastnar och de kan ha nytta av den hela livet, säger Emma Holström.

Mitt under gruppdiskussionerna ställer sig en tjej upp och börjar stretcha lårmuskeln. Hennes grupp har kommit till frågan om vad som är skillnaden mellan att stretcha och tänja och hon försöker komma fram till det rätta svaret genom att fysiskt känna efter.

– Jag brukar uppmana dem att göra så när vi har teorilektion eller skriftligt prov. Kunskapen sitter ofta i känslan, kommenterar Emma Holström.

När alla frågorär diskuterade, och de kompletterade svaren inlämnade, är det snart dags för joggningen. Men först ska den planeras. Det sker genom att eleverna en och en svarar på några frågor i sina datorer om hur de tänker värma upp, hur långt och med vilken intensitet de tänker jogga, och vilka muskler de tänker stretcha efteråt.

Svaren mejlar de iväg till Emma Holström innan de ger sig iväg och när de kommer tillbaka bevarar de ytterligare några frågor om hur det gick, vilken känsla de fick, hur de tycker att de lyckades utnyttja tiden och om det är något de tänker ändra till nästa gång. Sedan får de feedback av Emma Holström, också via datorn.

– Andra säger att de jobbar mind­re nu när vi börjat med BFL men så har det inte blivit för mig, i alla fall inte än, säger hon.

Hon tror att en del av lösningen på den ökade arbetsbelastningen i form av mer individuell feedback är att våga släppa en del av den gamla dokumentationen.

– Det går till exempel inte att samtidigt som man jobbar formativt fortsätta att hela tiden betygsätta. Nu gör ju eleverna i stället en del av det jobbet genom kamrat- och självbedömningar.

Arbetet med BFL började i Borås kommun 2007 och har sedan dess spridit sig från gymnasiet ner till alla årskurser i grundskolan. Grundtanken är att alla elever ska känna till vad målet med undervisningen är, var de befinner sig i förhållande till det och vad som är deras nästa steg för att komma närmare målet.

– Mitt jobb är att hjälpa dem få syn på det, säger Emma Holström.

Hon tycker att det passar bra att jobba med BFL i idrott och hälsa.

– Vi jobbar ju ofta formativt utan att tänka på det, det ligger i ämnets natur. Så mycket har handlat om att titta på det som vi brukar göra och se om det går att utveckla så att det blir mer tydligt.

Häromveckan höll Emma Holström en fortbildningsföreläsning för andra lärare inom Borås kommun där hon berättade om olika konkreta sätt att arbeta med BFL i idrott och hälsa. Under intervjun tar hon fram en snygg presentation på datorn och visar några av exemplen från föreläsningen. Bland annat en film på en elev som gör ett marklyft. Hans uppgift var att utifrån filmen analysera sin ergonomi i lyftet. Särskilt skulle han titta på hållningen, ryggen, fötterna, benen och blicken. Självbedömningen mejlade han till Emma Holström som gav feedback.

– I just det här fallet bad jag honom titta en gång till på sina hälar.

När eleven tittade på filmen igen upptäckte han att han lättade med hälarna i lyftet och skickade in en ny självbedömning.

– Nu kommer han nog aldrig glömma att det är viktigt att ha hela foten i golvet när man lyfter något tungt. Det blev förhoppningsvis en lärdom för livet, säger Emma Holström belåtet.

Ett annat exempel visar att hennes elever har fått göra ett livsstilstest från Apoteket. Efteråt fick de reflektera kring sin livsstil och beskriva hur den skulle kunna förändras för att de ska må bättre. Efter feedback från Emma Holström fick de chans att komplettera och förbättra självbedömningen.

Eleverna har också fått sätta ihop egna träningsprogram som de efter genomförandet fått reflektera över och förbättra till nästa gång.

– En viktig del av BFL är att få möjlighet att göra om och förbättra, kommenterar Emma Holström innan hon visar fler exempel.

De handlar om kamratbedömning och klassrumsdiskussioner. Till exempel har eleverna fått sätta ihop egna uppvärmningsprogram, genomfört dem med några klasskamrater och efter respons från dem fått förbättra programmet och genomföra det igen.

Eleverna har också i grupper fått reflektera kring artiklar om genus inom idrottsrörelsen och inom ämnet idrott och hälsa. Diskussionerna har de sedan publicerat på en blogg. Efter att också ha redovisat diskussionerna muntligt har övriga elever i klassen fått komma med respons.

Ytterligare ett exempel på hur hon jobbar med BFL som Emma Holström tar upp är en mångkulturell dansuppgift. I grupper har eleverna fått göra koreografi till en given musik. Under projektet förde de individuell loggbok med självbedömning som Emma Holström fick ta del av. På så sätt kunde hon hela tiden ge snabb feedback både individuellt och till hela gruppen. Projektet avslutades med en dansuppvisning som kamratbedömdes.

– Kamratorientering, där en elev sätter ut en kontroll och markerar var den finns på kartan så en kamrat kan hämta den, är en klassisk uppgift i idrott och hälsa som också fungerar utmärkt som BFL med kamratbedömning, kommenterar Emma Holström och pekar på ytterligare ett exempel på skärmen.

Att arbeta med BFL handlar mycket om att involvera eleverna i det egna lärandet och responsen från dem har varit positiv. Eller som Mikaela Löfqvist uttrycker det efter dagens joggingtur.

– Det är bra att vi får planera vårt upplägg och skriva ner det för då är det lättare att efteråt se hur det gick.