Snart dags för sista lektionen på fredag eftermiddag och jag går runt och förbereder, på rullvagnen är alla ingredienser på plats och min bänkspis är framrullad. Klockan är 13.35, jag går och öppnar och utanför står 14 glada och förväntansfulla elever: Vad ska vi göra i dag? Jag ler stort och svarar:
”Jag tål inte fisk, jag tycker inte om fisk, jag äter aldrig fisk, det luktar fisk, fisk är äckligt.” Jag förklarar lugnt att de inte måste äta fisk men att jag vill att alla ska få kunskap om hur man tillagar fisk och förklarar att vi i dag ska träna metoden panera: ”Det kan vara lite svårt men ni är duktiga så det ska säkert gå bra.”Här gäller det att fånga upp även de mest ”fiskovilliga” och som tur är finns det några som glatt berättar att de gillar fisk och att de själva brukar fiska på sommaren.
Eleverna sitter i en halvcirkel framför mig och jag tar fram de knappt tinade fiskfiléerna, snyggt lagda på aluminiumfolie, vi pratar om MSC-märket, fångstmetoder och viktiga näringsämnen.Nu börjar min lilla show, jag panerar och förklarar att ägget ska vara segt för då är det färskt, och ströbrödet har åttorna gjort av brödkanter. När jag värmer på stekpannan med matfett ställer sig några upp, jag ordnar så alla kan se.
När ska fisken läggas i? Hur vet man att det är dags, hur sänker man värmen snabbt?
Vi funderar tillsammans… Fisken ligger nu i stekpannan och puttrar fint, jag berättar hur det ska se ut och låta när det är lagom varmt. Engagemanget är nu stort och det luktar gott tycker flera. Vi kollar att fisken blivit genomstekt, jag visar färgen på en bit ostekt fisk och lägger den pedagogiskt bredvid den delade färdigstekta fisken.Jag lägger upp fisken på ett rostfritt fat (eleverna kallar det för silverfat, helt okej, låter fint …) och garnerar med citron och persiljekvistar. Någon vill smaka på fisken, jag skär upp en liten bit och eleven kommenterar: ”Gott, jättegott!” Sen startar dagens elevarbete och jag får fullt upp med att hjälpa, berömma och styra upp arbetsordningen: inte steka för tidigt, fisken ska vara varm och nystekt. Plötsligt ser jag att min fisk är borta, uppäten.
Efter en intensiv stund börjar det bli klart, på borden står nu sju ”silverfat” med stekt fisk och fina garneringar. Klyftpotatis, gräddfilssås och sallad är också på plats. Måltiden börjar och det sprids en tystnad, eleverna är koncentrerade, tuggar och smakar. Plötsligt utropar en nu före detta fiskovillig elev: ”Det var ju gott!” Kul, säger jag och när eleven sedan vill ha receptet för att göra måltiden hemma, ja då känns det som guld. När jag tänker på mina 40 yrkesår så blir det många guldstunder med omvända viljor, med nya positiva smakupplevelser och nya förvärvade matlagningskunskaper.