Slå ihop lärarfacken

Ett lärarfack räcker, tycker Marcus Friberg och Anders Larsson i Lärarförbundet Student. Norge framhålls som exempel.

I Sverige finns det två fackförbund som organiserar lärare: Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. Lärarförbundet har cirka 230 000 medlemmar och Lärarnas Riksförbund cirka 85 000. Av dessa är cirka 27 000 respektive 17 000 studerandemedlemmar i de båda förbunden.

Dagens modell, med två ­separata fackförbund, är mycket olycklig då det innebär att Sveriges lärare inte talar med en samlad röst gentemot våra gemensamma motparter. När Lärarförbundet bildades 1991, genom en sammanslagning av Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund, genomfördes fusionen först i studerandeorganisationerna. Detta är möjligt även denna gång.

Det finns de som hävdar att en sammanslagning skulle vara omöjlig eftersom det finns för stora meningsskiljaktigheter. Men det är inte sant. De meningsskiljaktigheter som finns är så små att de ryms inom en organisation och de är något som kan vitalisera utvecklingen inom ett fackförbund.

Både bland lärarstudenter och högskoleanställda på lärosätena och bland lärare och skolledare på skolorna finns det en vilja att se ett enda fackförbund för lärare. Andra professioner i Sverige låter sig inte delas upp i två fackförbund och det ska inte heller lärare göra.

Det tittas i dessa dagar på våra nordiska grannländer vad gäller utbildningspolitiska frågor och inte minst prestationer i skolan. Kanske borde vi slänga en blick mot våra grannländer även i denna fråga.

I Norge fanns tidigare två stora fackförbund som organiserade lärare med liknande inriktning som de nuvarande svenska. Dessa slogs för tio år sedan ihop. Ett exempel på en vinst man gjort i Norge  är projektet GNIST, som är ett samarbete mellan bland annat Kunnskapsdepartementet, ­Utdanningsforbundet, Nasjonalt råd for lærerutdanning och Pedagogstudendene och syftar till att locka studenter till att söka lärarprogrammet.

Hittills har projektet lyckats öka ansökningarna med 30 procent jämfört med när samarbetet inte fanns. Detta är en lyckad satsning som vi menar kräver en samlad lärarkår för att kunna drivas och genomföras också i Sverige.

En av de absolut viktigaste frågorna enligt båda förbunden tydliggör hur kontraproduktiv uppdelningen är. Lärarnas Riksförbund menar att »Med kollektivets kraft som grund får våra medlemmar kraft att föra sin talan.« Lärarförbundet menar i sin tur att »Vi är lärare. Tillsammans är vi en stark och inflytelserik profession.«

Båda fackförbunden poängterar redan att det viktigaste är att vi är starkare tillsammans, med kollektivets kraft. Ju fler vi är, desto starkare kan vi skrika både i löne- och utbildningspolitiken. Dessutom får vi också den enorma kompetens som finns i båda förbunden, vilket på sikt kommer att leda till att lärarna i Sverige får ett än mer kompetent och framgångsrikt fackförbund.

Det är dags att höja rösterna för oss som tror på ett enda fackförbund. Vi som tror på en sammanslagning finns i de båda förbunden och både bland studenter och yrkesverksamma lärare. Låt oss tillsammans skapa de bästa förutsättningarna för läraryrket och våra elever. Tillsammans är vi starkare.

(Publicerad i Lärarnas tidning nr 8/11)