Eleven blir mer producent än konsument av kunskap. Det är en övergripande konsekvens av det digitala lärandet, enligt forskaren Susanne Kjällander.
En tredjedel av Sveriges kommuner kommer att ge varje elev en bärbar dator under detta år. Samtidigt är det få som är klara över vad det innebär för undervisningen.
Det påpekar Susanne Kjällander som i arbetet med sin avhandling (Stockholms universitet) följt ett antal elever mellan 6 och 17 år i skolor som legat långt framme i användningen av digitala lärresurser som internet, digitalkameror och en mängd olika program. Fokus har legat på SO-ämnet.
Hon har kommit fram till flera övergripande konsekvenser av det digitala lärandet.
— För SO-ämnet innebär det att lärandet får mer informella drag. Eleverna skapar sin egen kunskap beroende på vad de möter. Lärarna har bra koll i början och slutet av arbetsområdet, men i mitten släpps ofta eleverna vind för våg.
— Det kan bland annat bero på att det tekniska kräver så mycket av läraren. I slutet försöker lärarna strama upp det hela.
Susanne Kjällander beskriver att eleverna i sina presentationer kan komma med ett helt annat resultat än vad läraren tänkt sig. Ofta försöker lärarna att vara flexibla och möta eleverna men ändå hålla kvar sin vuxna lärarroll.
— Eleverna känner att de har ett stort handlingsutrymme när de är ute på internet. De vill gå utanför ramarna och skapa nytt av det de finner.
Nästa konsekvens handlar om att interaktionen ökar mellan eleverna.
— På något sätt blir skoluppgiften gemensam och de hjälper varandra mycket. Det kan bland annat bero på att de på fritiden lär sig hur man använder mobiler och internet av varandra och är vana vid det. De pratar, pekar, visar och gestikulerar också mycket mer men utan att titta på varandra. Blicken är riktad mot skärmen.
Ökad interaktion kan leda till ökat lärande — det finns det forskning som visar, framhåller Susanne Kjällander.
— Ytterligare en konsekvens handlar om att lärandet blir mer styrt av elevernas egna intressen. De råkar se en häftig bild på nätet och tar med den i sin presentation, även om den inte riktigt har med arbetsområdet att göra.
Hon menar att allt detta till sist har konsekvenser för bedömningen.
— Det blir slutresultatet som bedöms mer än själva lärprocessen. Läraren måste styra med mål och kriterier för bedömning i högre grad.
— Samtidigt fångar lärarna inte alltid upp allt lärande, eftersom fokus fortfarande ligger på bedömning av tal och text och inte på ett vidgat textbegrepp som inkluderar ljud och bild.
Susanne Kjällander ser en konflikt mellan de kunskaper som samhället efterfrågar allt mer och den inriktning på mätbara kunskaper som skolpolitiken nu har.
— Samhället vill ha människor som kan jobba med många olika saker samtidigt och som självständigt kan navigera i digitala miljöer. Men när elever testas sitter de med papper och penna som om ingenting har hänt.
Elisabet Rudhe