Personalägt på frammarsch

Men för majoriteten var huvudmotivet ändå övertygelsen om att det bästa sättet att driva en förskola på är att personalen själva får kontroll över hela verksamheten, med direkt uppsikt över allt från matinköp och städning till pedagogisk inriktning. Allt sker genom styrelsebeslut och medlemsstämmor. Eventuellt överskott går tillbaka in i verksamheten.

— Det här är det absolut mest demokratiska sättet att driva en förskola på, säger Åsa Lööf, ordförande i föreningen sedan tolv år tillbaka.

Hon kisar i den starka men kallbleka januari-solen, som gnistrar längs iskanan utanför, och reflekteras i fönstren på de rymliga lokalerna. Fem avdelningar, 82 barn och 20 anställda, varav elva förskollärare. Samtliga är de medlemmar i föreningen, som bildades 1992.

Nu, nästan 20 år senare, ligger driftsformen plötsligt helt rätt i tiden. Personalkooperativen har blivit 40 procent fler de senaste fem åren, samtidigt som de tidigare så populära föräldrakooperativen minskar i antal.

Åsa Lööf ser sig i första hand som förskollärare. Liksom övriga fyra styrelsemedlemmar har hon fem timmar mindre i barngruppen, medan all övrig tid viks åt pedagogisk verksamhet.

Image may be NSFW.
Clik here to view.De viktigaste besluten föregås alltid av omröstning. Som lönesystemet till exempel. Torparmors förskola praktiserar inte individuell lönesättning. Lönen sätts i stället med hjälp av en tariff, utifrån utbildningsnivå, erfarenhet och ålder. Förskollärarutbildade 30-plussare med minst fem års erfarenhet ligger på den högsta nivån.

— Så på det sättet har vi gjort det väldigt lätt för oss, säger Åsa Lööf och skrattar. Men detta har medlemmarna beslutat. Alla är med på det, och det sker i överenskommelse med båda facken, Lärarförbundet och Kommunal.

Just fackförbunden är annars en känslig fråga för styrelsen. Ledamoten Marlene Lagergren berättar att hon känner sig lite som persona non grata i förhållande till Lärarförbundet, som hon ändå troget betalat medlemsavgift till i alla år.

Image may be NSFW.
Clik here to view.— Eftersom vi är ägare så har vi en lite oklar ställning inom förbundet, vid tvister till exempel. Men framför allt gäller det a-kassan. Jag har till exempel fortfarande inte fått svar på om jag är berättigad till a-kassa ifall jag blir arbetslös. De vill helt enkelt inte svara på den frågan.

Marlene Lagergren ser uppriktigt förbannad ut där hon står, på tröskeln mellan sifferexercisen på kontoret som arbetsgivare, och morgonsamlingen i kuddrummet som förskollärare.

— Ja, det är kluvet, fyller Åsa Lööf i. Om det finns något negativt med kooperativ förskola så är det detta. Att man sitter på två stolar. Om telefonen ringer kanske jag svarar som pedagog och får en fråga jag måste svara på som ordförande. Det kräver snabba omställningar.

Till myntets baksida, med ansvar såväl som ägare, arbetsgivare och anställd, hör även de dubbla rollerna med att vara chef och kollega på samma gång. Eller ha sin kollega som chef, beroende på hur man ser det.

— I vissa sammanhang kan det vara väldigt jobbigt. Om vi exempelvis märker att en anställd inte fungerar, och det blir aktuellt med uppsägning, säger Åsa Lööf.

Man har försökt underlätta dessa frågor genom att ha tydliga roller inom styrelsen. Till exempel har en styrelseledamot aldrig personalansvar på sin egen avdelning.

Image may be NSFW.
Clik here to view.Båda ogillar starkt att bli ihopklumpade med vinstdrivande aktiebolag, eftersom styrelsen inte tjänar en krona på verksamheten utöver lönen och styrelsearvodet på ett par tusen extra i månaden, som är för det helg- och kvällsarbete som krävs.

De flesta anställda har jobbat i många år, ett flertal ända sedan avknoppningen i början av 1990-talet. Ett tecken om något på att personalen trivs. Tidigare fanns ett krav på fast anställning för medlemskap i föreningen, men numera räcker det med minst ett års vikariat samt en medlemsavgift på 1 000 kronor, som betalas tillbaka vid ett utträde.

— Den viktigaste skillnaden är nog själva känslan av att detta är vårt. Vilket gör att om man vantrivs så säger man inte upp sig, utan ser till att förändra det som är fel, säger Åsa Lööf.

Även Marlene Lagergren tycker att det mest positiva är möjligheten att vända negativ energi till något konstruktivt.

— Förut förbrukade vi mycket kraft till att vara förbannade uppåt, nu använder vi i stället den energin till att lösa problem.

Till fördelarna hör också ett mer effektivt användande av de medel som finns, anser hon.

— Tidigare såg vi alltid till att använda alla pengar i slutet av budgetåret, med diverse panikinköp, så att de inte skulle försvinna tillbaka i kommunens svarta hål. Nu kan vi i stället flytta över överskottet till nästa års budget.

Åsa Lööf har tidigare arbetat som föreståndare på en kommunal förskola, och tycker att det är en stor skillnad.

— I och med styrelsen och personalens delaktighet är jag inte ensam i mina beslut, som jag var i den kommunala verksamheten. Jag skulle ALDRIG vilja jobba kommunalt igen.

Image may be NSFW.
Clik here to view.Hon jämför med förskolorna i när-området, som hon menar hela tiden måste huka inför beslut uppifrån.

— Det slipper vi göra. Det vi inte har lust med, det gör vi inte.

Ute på gården halkar förskolläraren Thomas Hällekrans omkring bland tre- till femåringarna, som orädda kastar sig utför iskanan på små minimadrasser. Som kassör i styrelsen är han inne på samma linje, att personalkooperativet ger en oslagbar professionell frihet.

— Det går snabbt att fatta beslut, allt avgörs på plats, och man behöver inte sitta och vänta på svar uppifrån. Vi har endast läroplanen att förhålla oss till, innanför de ramarna gör vi som vi vill!

I nästan samma takt som personalkooperativen blivit fler, så har alltså föräldrakooperativen minskat i antal. Åsa Lööf tror att det beror på tidsbrist och svårighet att rekrytera kompetent personal. Många aspirerande familjer pustar ut i farstun till Torpamors när de hör att de inte behöver lägga ned tid och engagemang på verksamheten.

— Jag tror att många föräldrar i dag inte orkar engagera sig så mycket som krävs för att driva ett föräldrakooperativ. Och eftersom det är en väldigt speciell situation att ha föräldrarna som arbetsgivare, med en styrelse som byts ut regelbundet i takt med att barnen slutar, så tror jag att många pedagoger drar sig för den typen av anställning.

På motsvarande sätt kräver ett personalkooperativ lite extra av de anställda, betonar hon.

— Det är inte bara att komma till jobbet på morgonen och åka hem när arbetsdagen är slut. Man måste ha motivation och engagemang för detta. Särskilt som styrelsemedlem blir arbetet ett sätt att leva.

Förskolan är medlem i arbetsgivarföreningen KFO, som organiserar många kooperativa företag. De är till hjälp när styrelsen har frågor, problem, behöver blanketter eller som den gången när de fick en kraftig hyreshöjning av kommunen.

Image may be NSFW.
Clik here to view.Sonja Lagergren är jurist och avtalsförhandlare på KFO, och hennes erfarenhet motsvaras av statistiken, att personalkooperativen blir allt vanligare.

— Kooperativ är en driftsform på frammarsch. Det är ett tryggt sätt att starta eget.
I synnerhet kvinnor upplever det som en unik chans att slippa riskerna som det vanligtvis innebär att driva ett företag.

Den som nuddar golvet blir en banan. Förskolläraren Agneta Wirström har för länge sedan blivit banan och kryssar mellan kuddarna längs golvet. Hon trivs minst lika bra som de i styrelsen, trots att hennes närmsta kollega också är hennes chef.

— Och har någon rätt att klaga så är det jag! Jag har nämligen två styrelsemedlemmar på min avdelning.

Detta är dock inget hinder i hennes yrkesutövning. Tvärtom menar hon att stämningen i större utsträckning än på andra förskolor präglas av ömsesidig respekt.

— Det här stället är helt enkelt bäst! Vi är schysta mot varandra, alla har full rätt att säga vad de tycker och vi bestämmer allt gemensamt. Vilket smittar av sig på barnen. Det kan verka flummigt men det funkar.