De gör ett estetiskt lyft

Utbildningen omfattar 30 poäng på halvfart och sker delvis på distans. En dag i veckan samlas studenterna på universitetet. I dag är de i datasalen och sätter ihop sina Power Point-presentationer. Uppgiften är att undersöka de egna fritidshemsbarnens bildvärld.

Sumiko Kiyohara arbetar halvtid som fritidspedagog på Nytorpsskolan i Stockholm och halvtid som konstnär.

– Utbildningen innebär en bra chans för mig att få arbeta som bildlärare, med bättre villkor, dessutom har jag arbetat som fritidspedagog länge och vill pröva något nytt, säger hon.

Niklas Andersson arbetar på Vaxmora­skolan i Sollentuna sedan många år. Han tycker inte att han blir tagen på allvar som fritidspedagog i skolan.

– Det känns som ett utdöende yrke, därför vill jag skaffa mig lärarlegitimation. I dag krävs att man behärskar ett specifikt ämne. Hittills har jag använt olika typer av kunskaper för att nå det jag velat, men den typen av lärande efterfrågas inte längre.

Han menar att eftersom fritidspedagoger inte ses som lärare har de hamnat vid sidan av när det gäller uppvärdering och kunskapsdiskussioner.

– Många tror att jag är fritidsledare och ingen vet vad vi fritidspedagoger egentligen sysslar med. Lärare vet man vad de gör, därför känns det viktigt att få titeln, säger han.

Johan Fredriksson var färdig fritidspedagog 1991 och jobbar på Vasaskolan i Danderyd.

– Jag hade planer på att bli bildlärare innan jag utbildade mig till fritidspedagog. Jag gick förberedande konstskolor och sökte till Konstfack utan att komma in. Då beslutade jag mig för att arbeta med bild och ungdomar inom fritids i stället.

När bildläraren på hans skola gick i pension tog han över hennes timmar. Det senaste året har han arbetat som bildlärare i skolan på förmiddagarna och som fritidspedagog på eftermiddagarna.

– Jag går den här utbildningen för att jag ska bli behörig, annars blir man utkastad efter 2015, säger Johan Fredriksson.

Den här omgången av Lärarlyftet innebar sämre ekonomiska villkor för studenterna. Det finns ingen central överenskommelse om ekonomisk kompensation. Sumiko Kiyohara får inget avdrag för den dag i veckan som hon studerar och skolan betalar kurslitteraturen, övrig studietid sker på fritiden. Johan Fredriksson får löneavdrag för halva kursdagen och kurslitteraturen betald. Niklas Andersson får ingen hjälp alls från skolan, utan utbildar sig helt på egen bekostnad.

Att vara borta från skolan och fritidshemmet medför svårigheter oberoende av ersättningsnivå. Studenterna känner det som att de lämnar sina arbetskamrater i sticket den dag de är på universitetet.

– På min skola lovades vi en ersättare de dagar jag var borta. Men så har inte skett. Varje tisdag när jag kommer tillbaka så vill jag helst inte lyssna på hur det har gått. För det mesta har de haft det förfärligt jobbigt, säger Sumiko Kiyohara.

Alla vill om möjligt helst arbeta heltid som bildlärare i framtiden. Ingen av dem har i första hand tänkt använda sina nya kunskaper inom fritidshemmets ram.

– Jag kommer nog inte att fortsätta som fritidspedagog – jag vill bli bildlärare! Vi fritidspedagoger har hamnat längst ner i hierarkin.

Vi är alltid gäster hos någon annan. I klassrummen har lärarna möblerat som de vill och sedan kommer vi in och ska bidra med någon gruppstärkande övning, säger Niklas Andersson.

Han vill ha etteget revir att bestämma över. Som bildlärare hamnar han på samma nivå som slöjdlärare, musiklärare och andra ”riktiga” lärare.

– Men visst kan jag tänka mig att fortsätta på fritids om jag är tvungen, som bildlärare på förmiddagarna och som fritidspedagog på eftermiddagarna, säger Niklas Andersson.

– Jag har i dag fyrorna i bild. Om min rektor vill att jag även undervisar eleverna i årskurs fem och sex så säger jag nej till hemvistet, säger Johan Fredriksson.

Av deras uttalanden att döma finns det en risk att fritidspedagoger som har ytterligare ett ämne flyr fritidshemmen.

– Skolan och samhället får vad de förtjänar efter att länge ha nedvärderat vår yrkeskår. Vi arbetar i en verksamhet med allt färre utbildade och med allt större barngrupper. Någonstans nås en gräns, säger Niklas Andersson.

I skolans värd är det bara formella meriter som räknas. Niklas Andersson har haft bild som inriktning på gymnasiet, läst extra bildkurser på lärarhögskolan, läst kurser i barn, video och media, samt stått i en smedja i tio år.

– Ingenting av det spelar någon roll i skolans värld eftersom det inte lett till någon titel. En anledning till att jag är här är att jag vill bli tagen på allvar, säger han.

Mimmi Larssonär bildlärare på Stockholms universitet och utbildar även studenter i grundlärarprogrammet med inriktning mot fritidshem. Även de läser 30 poäng bild eller musik.

– Fritidspedagogerna som går Lärarlyftet har redan en massa utbildning i estetiska läroprocesser, arbetar redan i dag med bild bland barnen och vet vad det handlar om när de kommer hit.

Hon framhåller att utbildningen är anpassad för att passa både i fritidshem och i skolan.

– Jag tror det vanligaste blir att man kommer att arbeta med bild i skolan på förmiddagen och på fritids på eftermiddagarna. Så arbetar många redan i dag, säger Mimmi Larsson.