De yngsta testar hypoteser

Förskolläraren Jenny Johnsson packar ner äpplen, kniv, förbandslåda, blöjor och extra kläder i sin stora ryggsäck. Men allt får inte plats. I en träskrinda lägger kollegan Malin Axelsson ner barnens egentillverkade båtar, håvar, den vita ”vattenväskan” samt handdockorna ”experimentdraken Berta” och ”teknikgetingen”. Hon lägger också ner skyltar med figurer och orden hypotes, iakttagelser, utförande och slutsats. Tvååringarna Vincent, Lilly och Adrian och ettåringen Tage sätter sig tillrätta i dubbelvagnarna. De ska till skogsdammen några kilometer bort.

– Vi lär barnen teknik och NO genom att vara ute i verkligheten och låta dem uppleva med sina sinnen. Jag tror att de yngsta barnen har lättast att lära och minnas saker som vi gör tillsammans i naturen, säger Jenny Johnsson.

På avdelningen Fårö vid Fiskebäcks Naturförskola i västra Göteborg, går 14 stycken ett- och tvååringar. De arbetar kring temat vatten. Tidigare under året har de läst sagan om Bockarna Bruse och därefter byggt broar. De senaste veckorna har de ägnat sig åt båtar. De har gjort utflykter till hamnen i Fiskebäck och tittat på hur båtar ser ut. De har varit vid havet, känt lukten och smaken av havsvattnet och upplevt stora vågor. Barnen har också byggt båtar av olika material med olika tekniker. Vissa gånger har de konstruerat båtar på egen hand och andra gånger har de byggt efter enkla ritningar.

– Med de yngsta barnen är det tacksamt att upprepa. De gillar att göra samma saker. När vi tar om övningarna gör de nya erfarenheter, säger Jenny Johnsson.

När tidningen Förskolankommer på besök är det dags för sjösättning av barnens båtar.

– Vem bor i väskan? undrar Malin Axelsson och plockar upp ”vattenväskan” ur skrindan och knackar på väsklocket.

– Herr Vattendroppe, svarar Lilly snabbt.

Genom figuren herr Vattendroppe – en blå tygdroppe – får barnen lära sig om vatten och vattnets egenskaper. De har samlats på en berghäll i skogen alldeles intill dammen. Barnen formar sina händer till vattendroppar och sjunger om Petronella ifrån Plaskeby. Malin Axelsson kör fram en liten bil som är gjord av en mjölkkartong. I bilens släp sitter ”experimentdraken Berta” och ”teknikgetingen” som är favoriter bland barnen. Draken har med sig barnens båtar: Lillys korkbåt med ett litet segel, en hög korkbåt, en pappersbåt, en träbåt, en mjölkkartongsbåt med propeller, en frigolitbåt med en sten och Vincents frigolitbåt med papperssegel och gröna master.

– Vad tror ni kommer att hända med Vincents båt när vi lägger den i vatten? undrar Jenny och håller samtidigt upp skylten med det runda ansiktet och texten hypotes.

Alla barnen är tysta och funderar.

– Den flyter, tror Vincent.

De prövar och han får rätt. De sjösätter båtarna en efter en. Den höga korkbåten välter av vinden.

– Den ramla. Den är jätteblöt, säger Adrian.

Sist lägger de i mjölkkartongsbåten med en propeller av gummisnoddar och glasspinnar. Malin vrider runt glasspinnen så att gummisnoddarna spänns. Sedan lägger hon i båten och den kör snabbt iväg över vattenytan. Alla barnen skrattar högt.

– En gång till!, ropar Tage.

Mjölkkartongsbåten och de andra båtarna guppar på det brunblåa vattnet. Det visar sig att alla båtar flyter, även den med en sten på. Så småningom för vinden båtarna till ena kanten av dammen. Där turas barnen om att håva upp dem. Lilly får även upp sjögräs från botten och löv som flyter i vattnet.

– Dropp, dropp, säger hon när vattnet rinner ur håven.

Vincent tar upp sin frigolitbåt. Den har tappat ena masten.

– Det är en fiskebåt. Den finns i hamnen, berättar Vincent om sin båt.

Efter en timme vid dammen är det dags att packa ihop.

– Hej då dammen, säger Adrian och kliver upp i sittvagnen.

Jenny Johnsson är nöjd med utflykten.

– Den största utmaningen är att fånga de yngsta barnens uppmärksamhet. I dag lyckades vi. Det är riktig kvalitetstid när vi får resonera med barnen om deras iakttagelser och funderingar.

Fiskebäcks Naturförskola är en nybyggd kommunal förskola som invigdes hösten 2011. På förskolan finns två i ur- och skuravdelningar samt tre naturavdelningar. Avdelningen Fårö som Jenny Johnsson arbetar på är en naturavdelning.

– Det innebär att barnen är ute större delen av dagen. Fokus ligger på ämnena naturvetenskap, teknik, matematik och utevistelse.

Men förskollärarna skiljer inte ämnena åt. Det görs först på nästa avdelning när barnen är i 3–4-årsåldern.

– De yngsta barnen får lära sig att känna igen begreppen hypotes, iakttagelse, utförande och slutsats. De begreppen följer barnen som en röd tråd genom förskoletiden och till skolan.

De fyra elementen är återkommande teman som vävs in i pedagogiken. Vatten, jord, eld och luft finns även med i utomhusmiljön. Jenny Johnsson berättar att de snart ska få ett växthus till utegården.

– I växthuset kommer tekniken in naturligt. Kan vi uppfinna något som vattnar våra växter? Hur kan vi väga skörden? Hur delar vi tomaterna? Vi vill synliggöra tekniken i vardagen och göra den förståelig för barnen.

Tillsammans med en kollega leder Jenny ett NO-nätverk för förskollärare i västra Göteborg. De har arbetat fram en arbetsplan i NO för stadsdelen och hon håller i workshops för förskollärare med övningar i teknik, fysik och kemi.

– För att våga göra experiment med barnen, kan det vara bra att först ha testat övningarna själv.

En lärdom som hon har gjort är att inte på förhand tänka ut vad slutresultatet ska bli.

– Det är lätt att säga stopp och visa barnen hur man tänkt sig. Låt barnen utforska och följ deras sätt att tänka, säger hon.

– Det är processen, inte resultatet, som är det viktiga.