Gruppen - fritidshemmets adelsmärke

På fritidshemmen ska barnen ges de bästa förutsättningar. I samspel med pedagoger och kamrater ska de utveckla sig, under de timmar på dagen när den obligatoriska skoldagen är över, men föräldrarna ännu inte hunnit hem från jobbet.

Men vad är det som ska ske där på fritidshemmet? Vilka förmågor hos barnen är det som just fritidshemmet är så bra på att utveckla och vad krävs av verksamheten för att så ska ske?

De olika styrdokumenten lägger alla stor vikt vid fritidshemmens roll i elevens sociala utveckling.

– Medan mycket i skolan hamnar på den kognitiva sidan så har fritidshemmets särmärke alltid varit den sociala delen, säger Monica Hansen Orwehag, filosofie doktor i pedagogik och universitetslektor i pedagogik vid Högskolan Väst.

Nu är hon delvis pensionerad men har ägnat hela sitt yrkesliv och sin forskargärning åt just fritidshemmet.

– Om man läser läroplanen så står där en massa fina saker om utveckling av förmågor, som inte är så lätta att mäta. De där sakerna står inte där av en slump utan på grund av vad man vet om barns sätt att lära, med alla sinnen, konstaterar hon.

I fritidshemmet får eleverna en unik möjlighet att lära sig om och utveckla förmågan till kamratskap, gemenskap, turtagning, likaberättigande, demokrati, samarbete och respekt. Kort uttryckt har skolans värdegrundsarbete sin gedigna bas i fritidshemsverksamheten.

De informella stunderna som fritidsdagen består av ger barnen ständiga möjligheter att gnuggas i de sociala relationernas konst.

Här växer och frodas de icke mätbara kunskaperna och här ställs eleverna inför olika former av utmaningar som sätter deras sociala kompetens på prov.

– I skolan sker mycket lärande individuellt men i fritidshemmet är gruppen själva förutsättningen för lärande. Du kan inte lära dig lösa konflikter individuellt. Gruppen är fritidshemmets adelsmärke. När barnen lär sig sociala relationer, lär de sig också att hitta andra vägar till lärande, som de också kan ha nytta av i skolans mer kognitiva tänkande, säger Monica Hansen Orwehag.

Fritidshemmet ska erbjuda tillfälle till kravlös lek och rekreation samtidigt som det ska pågå verksamhet som kompletterar den obligatoriska skolans utbildningsuppdrag. Finns resurserna för verksamheten så har fritidshemmet möjlighet att leva upp till sitt kompletterande utbildningsuppdrag.

­– Det unika och det utmärkande för fritidshem är att där tar man tillvara det som sker i barnens egna aktiviteter, säger Maria Hjalmarsson, som är lektor i pedagogiskt arbete vid Karlstad universitet.

Hon delar sin tid mellan att undervisa på lärarutbildningen och att forska kring fritidshemmets praktiker, dess verksamhet och professioner.

– Man brukar säga att det pågår ett informellt lärande i fritidshemmet och det är riktigt, men jag skulle också vilja påstå att det snarare är lärandesituationen som är mer informell än skolans. I skolan sitter man ofta i en bänk och ska göra en viss uppgift som läraren bestämt. På fritids är situationen en annan och friare, säger Maria Hjalmarsson.

Fritidshemvardagen är fylld av aktiviteter som erbjuds barnen. De deltar när de själva vill och de lär sig vad de själva vill, när de har lust och utan att alltid själva vara medvetna om den lärprocess som pågår.

Maria Hjalmarsson beskriver hur lärare och fritidspedagoger kan planera för en viss verksamhet, en aktivitet som de föreställer sig ska ske på ett visst sätt och ge något visst till de deltagande. När barnen sedan deltar i aktiviteten gör de det utifrån sin förförståelse. De har andra utgångspunkter och andra lustar. De gör andra upptäckter och vinster. De ser, upplever och lär – men inte just det som pedagogerna hade tänkt och inte på det vis de hade planerat.

– Kanske är det just den här möjligheten att pröva och göra nytt som gör fritidsdagen så spännande ur barnen perspektiv. De är ständigt engagerade medskapare i den gemensamma tillvaron och ställer oftare frågan ”Vad kan detta bli?” i stället för ”Vad är det här?” eller ”Vad ska vi göra?”, säger hon.

Att verksamheten i fritidshemmet är friare och åtminstone än så länge utan kursplaner som ska följas, betyder alltså inte att den fritidspedagogik som bedrivs är utan intentioner.

Maria Hjalmarsson räknar upp ett antal viktiga parametrar för en framgångsrik och meningsfull fritidshemsverksamhet. Pedagogerna ska ha en adekvat utbildning för sitt uppdrag. De ska ha en medvetenhet om hur barn upplever sin fritidshemsvardag och de ska vara väl förtrogna med sitt uppdrag.

– Fritidspedagogen måste ha en tanke bakom allt. Det är en av de faktorer som krävs för en god kvalitet i fritidshemsverksamheten, anser hon.

Monica Hansen Orwehag talar om fritidshemmets möjlighet att låta barn och vuxna tillsammans vända och vrida på frågor, som inte har något färdigt svar. Frågor som de inte har tid att dröja kvar vid i skolan, frågor som inte styrs av skolans kunskapsmål utan av barnens intresse. I fritidshemmet kan man stanna upp med en fråga och söka svaren utomhus, inomhus, på datorn eller i skogen så länge och där barnen finner det intressant. Det kan handla om vad som helst som väcker barnens intresse, en popstjärna, indianer eller varför stjärnorna på himlen blinkar.

Hon ger flera exempel på utforskande experiment från sin egen tid som fritidspedagog, som alla har drivits av barnens nyfikenhet och engagemang.

– En pojke frågade varför löven faller av träden på hösten. Det blev början till en rad utforskande experiment. Vi tittade och jämförde träd, med små och stora löv, barrträd och bara kvistar. Vi satte kvistar och grenar med och utan löv i vattenbunkar. Vi täckte bunkarna med gladpack. Vi ställde dem i frysen. Vi såg vad som hände. När löven föll gjorde sig trädet av med vatten. Om det inte hade gjort det, hade vattnet varit kvar i stammen och frusit och då hade stammen kanske spruckit. Barnen var fruktansvärt intresserade under hela tiden. Jag kallar det ett informellt tematiskt arbetssätt. Det kan hålla på i tio minuter eller ett år. Med löven höll vi på i ett helt år, berättar Monica Hansen Orwehag.

Hon beskriver också hur barn som arbetar på det här viset tränar upp sin förmåga att hitta nya fungerande arbetssätt och också att överföra sina kunskaper på andra situationer.

– När vi arbetar så understödjer vi skolans lärande, konstaterar hon.