Att lära sig mandarin tar nästan fyra gånger så lång tid som skolans nuvarande språkval, spanska, franska och tyska. Det visar en studie genomförd av den amerikanska myndigheten Foreign Service Institute (FSI).
Från och med höstterminen 2014 är kinesiska ett av fyra språkval för svenska skolelever. Och inom tio till femton år måste samtliga svenska gymnasier och en stor del av grundskolorna erbjuda undervisning och ha legitimerade lärare i mandarin.
Lärarnas tidning har tagit del av en undersökning genomförd av amerikanska myndigheter. Den visar att det kan vara en dålig investering att läsa mandarin, sett till tidsaspekten. Det kommer nämligen att ta fyra gånger så lång tid att lära sig kinesiska på en motsvarande kunskapsnivå som till exempel spanska, som för närvarande är det vanligaste språkvalet.
Institutet listar ett urval av språk utifrån hur många studietimmar som eleverna måste lägga ned för att obehindrat kunna tala och skriva på dem. Därefter delar man in språken i tre kategorier utifrån svårighetsgrad. I kategori ett räknar man att det går åt 600 studietimmar och där ingår de flesta större västeuropeiska språk, inklusive svenska.
I kategori tre, som listar de svåraste språken, ingår arabiska, japanska, koreanska och mandarin. För att kunna behärska dessa språk räknar FSI med att en nybörjare måste lägga ned runt 2200 studietimmar. Det är nästan fyra gånger så mycket som dagens språkval.
Språkforskaren Mikael Parkvall, vid Stockholms universitet, betonar att man ska ta tidsstudier som den från FSI med en nypa salt, men hävdar ändå att det kan ligga någonting i resonemanget.
– Den här studien bygger på amerikanernas faktiska erfarenheter av hur lång tid det tar att lära sig olika språk, när de lärt upp sina hemliga agenter. Och det är ju alltid lättare att lära sig ett språk som ligger närmare ens modersmål.
Han menar att utgångspunkten att mandarin är det blivande världsspråket bygger på ett feltänk och att engelska kommer att fortsätta dominera under överskådlig tid.
– Det finns flera skäl till det. Bland annat har engelska fördelen att det råkade vara på topp när världen blev så liten att alla kunde kommunicera med varandra. Dessutom är det modersmål i många länder. Även om mandarin är ett gigantiskt språk så talas det bara i ett enda land.
Han framhäver också att ett språks dominerande ställning har en eftersläpning i förhållande till den politiska makt det är knutet till. Så även om Kina är på väg att bli nästa supermakt så behöver det inte innebära att språket blir dominerande.
– Språk brukar slå igenom när imperiet i fråga är på dekis. Så trots att det amerikanska imperiet har passerat sin topp så är det inte säkert att engelskan har det.
Han framhåller att det självklart går att lära sig kinesiska om man är motiverad, men att svenskar i allmänhet saknar denna motivation.
– Enligt en rapport där en rad EU-länder deltog är svenskar mest negativa av alla inför att lära sig ett tredje språk, och är dessutom sämst på det när de väl gör det.
Han menar att svenskar ofta är oförstående inför att det finns fler språk än engelska.
– Svenskar som åker utomlands blir skitprovocerade av människor som inte kan engelska, de tänker: ”De är ju utlänningar så då borde de ju kunna utländska!”
Trots att de flesta svenskar läser ett tredje språk så är det ytterst få som lär sig det. Och det skulle bli ännu färre med kinesiskan som språkval, menar Mikael Parkvall.
– Dels handlar det om inställningen, men också att vi inte möter andra språk än engelska i det här landet. Hur ofta hör vi spanska och franska i medierna? Och kinesiska hör man ännu mindre av. Vad som skulle krävas är att musikens topplistor börjar domineras av mandarinspråkiga hits.
Niklas Arevik