Lektionerna börjar vid 3 år

Det är samling, eller lektion som det kallas här, i klass 4 på Småbarnsskolan i Djursholm strax utanför Stockholm. Läraren, som egentligen är förskollärare, Anna Nordberg går igenom stavelser i barnens namn. Runt tiotalet fyraåringar, några i klassen är sjuka i dag, sitter på små stolar i en ring och klappar alla kompisars namn. Sig-rid, Mar-cus, Mi-cha-el-a, Al-ex-and-ra.

— Vem av er har flest klapp i sitt namn? frågar Anna Nordberg.

Alexandra och Michaela viftar med händerna i luften.

– Ja, just det. Al-ex-and-ra. Mi-cha-el-a. Vem har minst klapp då? Jag kan ge en ledtråd: hon är inte här i dag, hon är sjuk.

Barnen funderar. Sedan räcker Edith upp handen.

— Jag vet. Det är My!

Småbarnsskolan har funnits i drygt 15 år och tog inspiration av »Liten lär«, en förskola i Uppsala som grundades av barnpsykologen Birgitta Strömberg. För runt 25 år sedan, alltså långt innan det kom en nationell läroplan för förskolan, skrev hon ihop en egen variant som grundade sig i tanken att små barn har stor inlärningskapacitet.

Uppdelat i ämnen gav hon konkreta tips på hur pedagoger kan jobba med till exempel matematik, språk, omvärldskunskap och musik.

— Den är grunden för hur vi fortfarande jobbar, säger Margareta Germundsson som är lärare för klass 3, alltså treåringarna.

Skillnaden, menar hon och Anna Nordberg, mellan »vanliga« förskolor och Småbarnsskolan är att här är verksamheten mer strukturerad.

Alla de 50 tre- till femåringarna är inrymda i en före detta bostadsvilla. Det är rätt trångt, bara hallen ovanför trappan är gemensamt lekutrymme. Varje klass har ett eget klassrum. Där har de egna platser vid ett långbord som sträcker sig längs väggen och där håller de till under »lektionerna«.

— Vi börjar varje dag med en gemensam samling. Sedan går alla klasser till sina klassrum och har lektion, säger Anna Nordberg.

— Veckans klassvärd går igenom veckodag, datum och månad och vilket väder det är. Barnen får reflektera över vad man kan behöva ha för kläder när man går ut, vi övar dem mycket i att själva ta ansvar.

Kicki Larsson, lärare för femåringarna, visar schemat för sin klass. Det ser ut ungefär som för grundskolans tidiga år, dagen är indelad i rutor som är ifyllda med ord som »gymnastik«, »matte«, »språk«, »omvärldskunskap«, och så vidare.

— Jag försöker följa schemat, det är en bra struktur. Men självklart handlar det om att anpassa det till barnen.

Anna Nordberg menar att strukturen ger barnen trygghet. Och att det även gör att pedagogerna får lättare att arbeta, alla vet vad de ska göra.

Hon säger att hon ser en stor glädje hos barnen, att de suktar efter lärandet.

— Kunskap ger gott självförtroende. Strukturen är bra för alla barn, så väl de som är tidiga i sin utveckling som de som har det svårare.

Hon är inte oroligför »skolifiering« och betonar att lektionerna, hon har i snitt två om dagen för sina fyraåringar, är relativt korta. Och det är inte alltid som barnen sitter på sina stolar, lyssnar och räcker upp händerna. Ibland består en lektion av en praktisk övning, som att bygga torn och räkna med kaplastavar.

— Resten av tiden, och det är säkert 80 procent av dagen, leker de. Men vi ser att de ofta väljer att leka det som de har lärt sig på lektionerna.