Prisat. På fritidshemmet Flamman trivs både barn och pedagoger. Förutsättningarna är bra och visst underlättar det. Men allt är inte förutsättningar, det gäller också att kunna förvalta det man har.
– Men om ni inte går hem nu saknar era mammor er!
Kajsa Larsson löser situationen snyggt genom att krama om tjejerna och därmed bekräfta dem samtidigt som hon påminner dem om att det finns en annan gemenskap som väntar på dem.
Just bemödandet om att se varje barn, och varje föräldrar, varje dag är en stor del av fritidshemmet Flammans framgång. Kanske mer än att verksamheten lever upp till alla de kravkriterier som organisationen Barnverket satt upp för att ett fritidshem ska hamna på organisationens lista för ”Goda exempel fritidshem Guld”. Där finns i nuläget ett enda fritidshem – och det är Flamman.
Eller också är det just det faktum att Flamman uppfyller alla krav som gör att personalen har tid och ork att se och bekräfta alla barn och deras föräldrar?
I dag, liksom alla onsdagar, är det utedag på Flammans fritidshem. Det är en kall höstdag, med sol under förmiddagen men just när det är dags att bege sig till skogs börjar det regna. Trots det syns inga sura miner hos barnen, de är så vana att vara ute i alla väder att lite regn inte bekommer dem.
– När vi för flera år sedan först började vara ute en dag i veckan var det många barn som inte ville gå ut. Men när vi väl var i skogen tyckte de att det var jättekul och nu är de så vana att de inte ens tvekar, berättar fritidspedagogen Stina Skar-Nilsson.
– Ute blir lekarna annorlunda, barnen hittar nya kamratkonstellationer och det blir inte alls så många konflikter. Dessutom lär de sig mycket rent motoriskt när de rör sig bland stockar och stenar.
Furuviksskolans skolskog ligger bara fem minuter från skolgården. Något som underlättar eftersom fritidshemspersonalen inte måste följa de barn som ska gå hem tidigare tillbaka till Flamman, föräldrarna kommer direkt till skogen och hämtar i stället. Och är de hungriga kan de få smaka på en grillad korv med bröd. Något en mamma gärna gör som, med ett småsyskon i handen, kommer ganska tidigt för att hämta. Det ser mysigt ut när hon och lillasyster snabbt bjuds in och tas om hand vid det uppdukade mellanmålsbordet bredvid elden medan den äldre sonen ropas in från leken i träden en bit därifrån.
– Vi har alltid någon i personalen avdelad till att möta föräldrarna när de kommer för att hämta eller lämna. De vill så gärna höra något, helst positivt förstås, om vad deras barn har gjort under dagen, förklarar Nick Jovanovic.
Många tycker nog att de anställda på fritidshemmet Flamman är privilegierade. Barngruppen är inte stor, endast 47 barn när alla är där. Exakt hur många barn per anställd det är beror lite på hur man räknar, ”men vi är alltid minst tre vuxna på 30 barn, oftast minst fyra” blir slutsatsen efter en stunds funderande i personalgruppen.
Fritidshemmet huserar i ett eget hus på skolgården. Det senaste året visserligen tillsammans med förskoleklassen ”men det fungerar bra, våra verksamheter med leken i fokus och utan skolbänkar liknar varandra”.
Omsättningen i personalgruppen är mycket liten, flera har jobbat ihop över tio år.
– Det är ett stort plus. Vi känner varandra väl, drar åt samma håll och tänker barn på samma sätt, tycker Stina Skar-Nilsson.
– Annars får man ägna tid åt att lära känna varandra innan man kan börja lära känna barnen, instämmer Kajsa Larsson.
Varje onsdag mellan 12 och 13 har fritidshemmets personal gemensam planeringstid, ”den tiden är helig och rubbas inte”. Därutöver har de två fritidspedagogerna, Stina Skar-Nilsson och Kajsa Larsson, som tillsammans är huvudansvariga för fritidshemmets verksamhet, ytterligare fem schemalagda planeringstimmar var per vecka.
Samverkan med skolan utgår enligt rektor Katarina Stillesjö Wilhelmsson från principen att det först ska säkras att fritidshemmet får det fritidshemmet behöver, sedan kan samverkan med skolan ske.
– Vi brukar få lägga schemat för fritidshemmet först och sedan erbjuder vi skolan den tid som blir över, förtydligar Stina Skar-Nilsson.
En lyxtillvaro alltså, jämfört med på många andra håll i landet, men det är nog ändå inte hela sanningen bakom Flammans kvalitativa verksamhet.
Katarina Stillesjö Wilhelmssonhar bara varit rektor i sex veckor men jobbade tidigare som klasslärare på Furuviksskolan så hon känner väl till Flammans verksamhet.
– Jag tycker att det som utmärker Flammans personal är deras positiva bemötande av barnen. De ser alltid både individen och gruppen. Dessutom är ingenting omöjligt för dem. ”Vi ordnar det” är deras inställning.
Den inställningen märks när frågan ställs om vad som skulle hända med verksamheten om antalet barn plötsligt steg till 70 utan att mer resurser tillkom. Först kommer ingen i personalgruppen på något, sedan säger Kajsa Larsson:
– Då skulle vi inte få plats i kapprummet.
Fast efter en stund hittar hon en lösning:
– Då fick vi dela oss i två grupper, varav en fick flytta in i skolans lokaler.
Efter ytterligare en stunds funderande kommer gruppen, som förutom de hittills nämnda också består av barnskötarna Petra Robertsson och Gustav Bergh, fram till att den största, och viktigaste, skillnaden skulle vara att det kunde bli svårt att hinna prata ordentligt med alla barn och se alla föräldrar.
De allra flesta barn som är inskrivna i Flammans verksamhet går på lågstadiet men det här läsåret finns det även två fyror och fyra femmor inskrivna. De får ibland agera lekledare för de yngre. Just i dag har femmorna till exempel fått i uppgift att introducera två lekar, ormen och skogsbingo, för förskoleklassbarnen och ettorna i väntan på att mellanmålet ska bli klart. Skogsbingoleken försvåras av att varje lag måste hålla armkrok hela tiden medan de spelar. Det ger fyra killar i ett av lagen lite problem. De drar åt olika håll när det är dags att ge sig ut och leta rätt på en kotte att lägga på spelplanen. Men Stina Skar-Nilsson är snabbt framme och styr dem åt samma håll innan de bokstavliga slitningarna inom gruppen får den att bli alltför osams.
Vid det stiliga vindskyddet i trä, eller buan som den kallas, håller hennes kollegor samtidigt på att göra upp eld och visar prov på en annan framgångsfaktor som arbetslaget gärna lyfter fram. De har roligt tillsammans.
– Vi skrattar mycket. Det smittar av sig på omgivningen och barnen har lärt sig att skämta, säger Kajsa Larsson.
En annan framgångsfaktorsom arbetslaget framhåller som lika viktig är att de känner starkt stöd uppifrån. Det stödet började med skolans förra rektor Marie Blomberg, själv fritidsledare från början, som ständigt lyfte fram fritidshemmets verksamhet inför den övriga skolan, och fortsätter med Katarina Stillesjö Wilhelmsson.
– Fritidshemmets verksamhet har stor betydelse. Barn har rätt till en meningsfull fritid och en bra fritidshemsverksamhet tillhör därför deras rättigheter. Dessutom är den sociala biten som är stor inom fritidshemmet en viktig del av värdegrunden i skolan så allt hänger ihop och är lika viktigt, konstaterar hon.
På Flamman arbetar också barnskötaren Anci Backlund. Dessutom tillkommer extra resurspersoner, personliga assistenter och inhopp av förskoleklassens förskollärare.