Glöm för en stund det dagsaktuella. Lägg Skolverkets handfallenhet inför vinstsugna friskolebolag åt sidan, strunta i utbildningsministerns negativa och okunniga inställning till estetiska ämnen och sjunk ner i denna antologi om estetik som en aspekt i allt lärande.
Texterna är analyserande, länkade till forskning, utmanar tänkandet och gängse föreställningar om teori och praktik. Där ställs mycket relevanta frågor om barn, deras rätt till kultur, lek och vila och huruvida barnens bästa i ett vuxenperspektiv sammanfaller med barnens perspektiv. Hur genomför man barnrättskonventionen i praktiken? Dokumenten är tveksamma men nödvändiga och måste ständigt ifrågasättas. Delaktighet är inte sällan manipulation. Kanske ett bättre namn vore Konventionen om de vuxnas skyldigheter mot barnet? frågar Ylva Lorentzon.
Inledningsvis skärskådas hur barnrättskonventionen och förskolans reviderade läroplan förhåller sig till varandra. Anna Lagerkvist sätter fingret på oklara formuleringar och inkonsekvenser som bör diskuteras. Hon är den första i boken men inte den enda som nämner Janusz Korczak, författaren till Barns rätt till respekt. En av Anna Lagerkvists slutsatser blir att barnet i ett juridiskt perspektiv har en svag ställning. Det är den starkare, den vuxne som bestämmer oavsett om det gäller sovvila i förskolan eller hur boendefrågan ordnas vid en skilsmässa.
Birgitta Qvarsell avslöjar i sitt inlägg Kultur och estetik i pedagogiken att hennes teoretiska och ideologiska hemvist finns i Korczaks arbeten, en glädjande renässans för den polsk-judiske pionjären för barnens rättigheter. Året 2012 är Korczaks år och vad alla vet om honom är att han följde sina barn från barnhemmet i Warszawa till förintelselägret Treblinka där de tillsammans gasades ihjäl 1942. Korczak praktiserade sina radikala och innovativa teorier, där grundtanken var att barn alltid skulle mötas av respekt och tidigt lära sig ta ansvar för sina handlingar, i ett hem för judiska föräldralösa barn. Birgitta Qvarsell föreslår att vi ska lämna de vanliga honnörsorden ”barnet i centrum”, ”utgå från barns behov” och ”helhetssyn” därhän. Istället är meningserbjudanden, handlingsutrymmen och mellanrum, gärna odesignade, begrepp som bör diskuteras menar hon.
Mia Tiempo von Essen låter Greta, 4 år, och Astrid, 2 år, på ett konkret sätt synliggöra dilemman som uppstår när det krockar mellan barnets rättighet att bli lyssnad till och förskolans rutiner. I Astrids fall uppkommer en etisk konflikt där förskolan prioriterar samarbetet med föräldrarna på bekostnad av Astrids rättigheter. I diskussionen om rättigheter och skyldigheter väcker Mia Tiempo von Essen frågan vad som händer med den moraliska kompassen i ett sekulariserat samhälle utan gemensam religion eller gemensamma normer och hänvisar till en forskning av Christian Smith som visar att unga vuxna i USA uppvisar något han kallar ”en atmosfär av extrem moralisk individualism”. Det anser han beror på att man varken i skolor eller hem inspirerar barnen att tänka kring moraliska skyldigheter.
Svensk skoldebatt har trots allt handlat en del om värdegrundsarbete som borde ha grundat sig på barnrättskonventionen. Vad annars? Mia Tiempo von Essen frågar sig något vagt om konventionen möjligen kan tjäna som vår bärande moraliska enhet. Att skapa demokratiska arbetsformer måste vara en ständigt pågående process, där alla får vara med och skriva reglerna, säger hon däremot klart och tydligt, och att barnens villkor, position och rättigheter är tätt sammankopplade med de vuxnas agerande. Det är pedagogens ansvar att rättigheterna realiseras i praktisk verklighet nu.
Bokens huvudtema är att bearbeta barnrättskonventionens teser och att lyfta upp estetikens plats i lärarutbildningen och praktiskt arbete. Gunilla Fihn ryter till: att vara lärare är ett konstnärligt yrke! Samhället måste våga ta den konstnärliga kreativiteten på fullt allvar för där finns utmaningen för en ny skola. Slutligen en mångfald praktiska och illustrerade exempel, redovisade genom olika temperament och infallsvinklar, allt analyserat och kritiskt tolkat. Ideologisk, framåtsyftande och engagerad – en självklar bok för högskoleutbildning.