"Den gamla skolan hade många stora brister. Men den var i alla avseenden bättre än den nuvarande, som i allt högre grad har blivit en skola för krämare", menar Jonas Aghed.
”Vi har i flera år varnat för att det här ska ske”, bedyrar Socialdemokraternas skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan och fortsätter: ”Det är en väldigt olycklig utveckling och det krävs en skärpning av reglerna.” Är Baylan korrekt citerad och om han med ”vi” syftar på det socialdemokratiska partiet så förfalskar han därmed historien lika skamlöst som Moderaternas tidigare partisekreterare Sofia Arkelsten.
Regeringen Bildt införde skolpeng och skolval 1992, men när Socialdemokraterna återfick makten 1994 och under alla åren fram till 2006 gjorde de överhuvudtaget ingenting för att åtgärda missgreppen. Tvärtom, i stället för att varna var det flera ledande socialdemokrater som tidigt själva etablerade sig i friskolebranschen och sedan dess har tjänat multum på medelklassföräldrars statusångest.
Nu skulle förstås ingen socialdemokrat med karriärförhoppningar längre komma på tanken att kritisera vare sig skolpeng eller skolval, och den socialdemokratiska kritiken av riskkapitalet är lika menlös som finansminister Anders Borgs kritik av bankerna. Runt skolan och på alla andra välfärdsområden där vinstintressen styr uppvisar Ibrahim Baylan och Socialdemokraterna hittills inget annat än skenhelighet.
Och så har vi Jan Björklund. Han byggde som bekant sin politiska karriär på, och erövrade posten som utbildningsminister genom, att baktala den svenska skolan, sådan den var före skolpengens, skolvalets och riskkapitalbolagens intåg i verksamheten. När nu skolan har omformats i enlighet med nyliberala direktiv och efter att Björklund gjort den största propagandainsatsen, så vill han inte vara med och ta ansvar för konsekvenserna. ”Det är inte jag som har styrt hur marknaden har utvecklats, det har elever och föräldrar gjort genom sina val. Jag styr över lagstiftningen, och den fungerar i huvudsak väl i dagsläget”, förklarar han enligt samma artikel i Svenska Dagbladet. Det vill säga: den styrande skyller på dem han styr. Fegare och ynkligare går det knappast att bli.
En bra skola är en skola för barn och ungdomar: den hjälper dem att nå sin fulla potential som människor och som kunskapsvarelser. Den gamla skolan hade många stora brister. Men den var i alla avseenden bättre än den nuvarande, som i allt högre grad har blivit en skola för krämare, sådana som vill tjäna pengar på barn och ungdomar, och kväver unga människors potential. Det första att göra om vi bryr oss om Sveriges unga, Sveriges framtid, är att förpassa krämarna ut ur verksamheten. Vill Jan Björklund fortsätta vara megafon för kapitalet kan han vara det på Kiviks marknad. Med sin aldrig sinande svada och sitt liberala förhållande till sanningen skulle han göra sig perfekt som försäljare av dammsugarmunstycken; där skulle han nå sin fulla potential.