De skolas i de storas skidspår

Tärnaby alpina gymnasium startade hösten 2008. Tärnaby är orten som fostrat storheter som Ingemar Stenmark, Stig Strand, Anja Pärson och Jens Byggmark. Någonting i bergen, eller kanske i mentaliteten, gör att statistiken är god här. Ändå har inga gymnasieelever fått chansen att skidskolas här förrän för några år sedan.

Det finns många gymnasieskolor med idrottsliga inriktningar i Sverige, en del av dem är riksidrottsgymnasier (RIG), andra är regionala alternativ vilket Tärnaby alpina gymnasium var fram till i höstas. Nu är skolan en nationell idrottsutbildning (NIU), vilket är ett tredje alternativ som blivit möjligt i och med Gy 2011.

– Tidigare strävade vi efter att så fort som möjligt bli ett riksidrottsgymnasium, men nu ser vi det som ett långsiktigt mål. Att vara certifierade som NIU känns jättebra, säger Andreas Vänman, ansvarig tränare på skolan.

Det står storslalom på förmiddagens schema och eleverna håller till i Ingemarbacken (döpt efter Ingemar Stenmark). Våren 2011 är det totalt 23 elever, fördelat på tre årskurser, som delar på tre skidtränare. Under träningen delar de in sig i grupper där årskurserna mixas. När alla i gruppen har åkt igenom banan två gånger går de in i en lokal under caféet som finns längst ner i backen. Här står några soffor, några hårda bänkar och en fjortontums teve.

Flera olika dialekter blandas när eleverna stapplar in med hårda pjäxor på fötterna för att baktungt landa i sofforna. Andreas Vänman går tillsammans med tränarkollegan Calle Enocson igenom ett åk i taget och lyssnar till elevernas reflektioner innan de själva kommer in med beröm och coachning. De pratar om att eftersträva en snävare åklinje, om att tidigt komma med skidorna på kant och om att möta krafterna med en stark position. Eleverna nickar och förstår, Andreas Vänman står upp för att tydligare visa vad han menar med att inneraxeln ska hållas upp genom svängen och att överkroppen ska hållas riktad nedåt i fallinjen.

En diskussion om sjukdom kommer upp, det är viktigt att de som är sjuka inte kommer till skolan och smittar de andra eleverna, varje skiddag är viktig. Calle Enocson lovar att poängtera det för alla elever.

Dags att gå ut igen, alla ska hinna med två åk till innan lunch. Luften känns ännu kallare nu men det är ingen som klagar. I stället drar eleverna upp dragkedjorna, knäpper pjäxorna, tar på sig handskarna och trampar ner i skidorna för att ta sig upp för liften igen. Längst upp i backen finns en liten pinne som känner av när åkaren startar. Där står också en kommunikationsradio som eleverna pratar med Andreas Vänman genom. Lärarna står vid sidan av banan för att se när åkarna kommer med fart. Varje åkare rapporterar när han eller hon startar och Andreas Vänman bekräftar.

Ett halvår innan Andreas Vänman var klar lärare i idrott och hälsa fick han erbjudandet att bli den ansvarige tränaren på det alpina gymnasiet som skulle starta i Tärnaby. Det fanns ingen tvekan om han skulle tacka ja eller inte, det var lite av en dröm som gick i uppfyllelse. Den sista terminen på utbildningen kombinerades med det nya jobbet. Han har tidigare tränat juniorer och ungdomar, varit ordförande i Alpina kommittén i Västerbotten och är utbildare i Svenska skidförbundets utbildningsteam sedan 2007. Det är klart att han tänkte mer än en gång på hur det skulle bli att flytta till lilla Tärnaby med cirka 600 invånare och 35 mil till Umeå där han kommer ifrån. Men det var ingenting som hindrade honom. Han anställdes i februari 2008 och på en gång startade jobbet med att marknadsföra skolan och anta elever.

– Antagningarna sker under vecka 11 och 12. Vi tittar mycket på hur utvecklingsbenägna eleverna är och vad de har för träningsbakgrund, berättar Andreas Vänman.

De flesta av eleverna är bara 15 år när de börjar och det följer ett stort ansvar med att flytta långt hemifrån i den åldern. Det är inte bara träningen som ska skötas, även den övriga skolan är viktig liksom matintag och sömn. Har eleverna bra betyg i övriga ämnen är det ett plus, det visar på att de förstår att alla ämnen i skolan är viktiga, konstaterar Andreas Vänman.

Det första läsåret bestod hans arbetsuppgifter av allt från att undervisa till att skjutsa eleverna till mataffären och agera vaktmästare. De flesta eleverna bor på elevhemmet där de har tillgång till kök och socialt umgänge. När årskull nummer två började hösten 2009 anställdes fler vuxna på skolan. Bland annat en skidtränare till och ett värdpar, eller hustomtar som de kallas på skolan. Det har avlastat Andreas Vänmans jobbörda och han kan nu fokusera mer på sina huvudsakliga arbetsuppgifter.

– Alla elever utom två som vi har antagit är kvar. Det kan vara väldigt jobbigt att flytta långt från familj och vänner i den här åldern. Då krävs ett brinnande intresse, vilket inte räckte till för de eleverna som flyttade hem, säger Andreas Vänman.

Många av eleverna har stora förväntningar och högt uppsatta mål när de börjar på det alpina gymnasiet. Det är skidåkningen som står i fokus och det är världscupen som är målet. Träningen prioriteras ofta högt, de tränar mellan åtta och tio pass i veckan. Det händer att det övriga skolarbetet ursäktas med att gymmet är viktigare. Men när andra året påbörjas har en viss utveckling skett som för vissa är väldigt jobbig och för andra inger ett lugn. Alla kan inte bli alpina stjärnor och det kanske inte heller är det alla vill bli, egentligen. Struntar man i resten av skolan har man dessutom sämre chanser att vidareutbilda sig efter gymnasiet. Alpina gymnasiet är en fristående filial till Luspengymnasiet, som ligger i Storuman, 13 mil bort. Eleverna kan välja samhällsprogrammet eller naturprogrammet.

– Vi påminner eleverna om att det är en otrolig möjlighet att få gå den här gymnasieutbildningen, att de får utvecklas och bli bra i något de tycker så mycket om att göra. Vi vill att de tar vara på den här tiden, både när det kommer till de traditionella skolämnena och till skidåkningen, säger Andreas Vänman.

Han smittas av lekfullheten och engagemanget hos eleverna.

– Brinner de så brinner jag. Jag motiveras av de som är motiverade så det här är en bra miljö för mig att vara i, konstaterar han.

Trots det kan han känna sig lite socialt isolerad ibland. Skolan blir en sluten värld och arbetslaget är tight. Andreas Vänman ser fantastiska fördelar i att få vara ute stor del av undervisningstiden och få resa mycket, men det är svårt att lämna jobbet när han går hem för dagen. De flesta han umgås med är kollegor.

– Jag försöker åka hem till Umeå i alla fall en gång i månaden för att få utbyte av familjen och andra vänner, säger han.