Fritidspedagogik eller fritidshemspedagogik, vilket begrepp beskriver bäst den verksamhet som pågår i fritidshemmet i dag?
Det sedan lång tid använda begreppet fritidspedagogik framstår i dag som ett otydligt begrepp. Fritidspedagogik kan syfta till barns livsvillkor och lärande i allmänhet, medan begreppet fritidshemspedagogik med en annan självklarhet identifierar den verksamhet som pågår på fritidshemmet och som dagens grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem utbildas till. I olika sammanhang har vi sedan hösten 2011 fört fram tesen att begreppet fritidspedagogik måste omprövas mot bakgrund av de förändringar som skett i anknytning till ny läroplan och skollag.
Allt sedan den första utbildningen startade i mitten av 1960-talet har verksamhetsfältet runt fritidshemmet varit svårt att definiera. Inledningsvis länkades utbildningen till skolan. Men ganska snart fjärmades texterna gällande fritidshemmet från skolan och fritidshemmet kom i stället att uppfattas som en social verksamhet i enlighet med socialtjänstens olika paragrafer.
Begrepp som fritidspedagog och fritidshem definierades knappt. Det rådde en stor förvirring kring vad detta egentligen var för typ av verksamhet. Lärosätena lanserade en utbildning som omfattade verksamheter från ”lågstadiet till graven”. Det vill säga, den blivande fritidspedagogen förväntades även få kompetens för arbete inom till exempel arbetsterapi.
Vilket kunskapsfält relaterade dessa pedagoger till? Vad kan egentligen en fritidspedagog? Frågan följdes ofta av ett generat skratt. Kan man utbildas i fritid, undrade många? Under 1970-talet uppstod också en ”strid” mellan fritidspedagoger och fritidsledare. Inte blev det bättre av att fritidshemmet nu kopplades samman med förskolan i stället för skolan. Skolbarnen förblev förskolebarn så väl pedagogiskt som didaktiskt under en lång period. Allt legitimerat av den stora Barnstugeutredningen i början av 1970-talet. Frågan om vem som gjorde vad på fritidshemmet samt hur och varför detta gjordes restes sällan.
Fritidspedagogik är en benämning som funnits med sedan 1980-talet. Begreppet försöker peka ut den bredd som initialt föreslogs för dåvarande fritidspedagoger. När fritidshemmet fick sitt pedagogiska program 1985 var ett steg taget som kunde uppfattas i riktning att omfatta yngre skolbarns hela dag. Fritidshemmets uppgift beskrivs trots detta enbart i sociala mål och i huvudsak genom olika aktiviteter och ämnesområdena: natur, kultur och samhälle.
Det var först i början av 1990-talet som kommittén för läroplansarbete med professor Ulf P Lundgren i spetsen tog tag i frågan om fritidshemmets uppdrag. Förslaget om att delvis skriva in fritidshemmet i läroplanen möttes positivt av så väl anställda som av utbildare och föräldrar.
Under 1990-talet överfördes många fritidshem till skolans lokaler. Den statliga utredningen Skola, skolbarnsomsorg, en helhet som bland annat föreslog att fritidshemmet skulle integreras antogs aldrig. Detta till trots kom en hel del av utredningens idéer att användas inom landets kommuner, skolor och fritidshem. Ett mer utvecklat samarbete påbörjades därmed.
I och med 2001 års skolreform fick fritidspedagogen benämningen Lärare med inriktning mot fritidshem. Några fritidspedagoger har alltså inte utbildats sedan slutet av 1990-talet. Här har kommunföreträdare haft svårt att anpassa sig. Benämningen fritidspedagog har använts och används fortfarande som befattningsbenämning, vilket förvirrar.
Sedan 2001 har lärarutbildare haft anledning att fundera över vad kunskapsområdet tillför barnen och skolan. I dag svarar nästan samtliga: En kompletterande ingång för utveckling och lärande, ett alternativt kunskapsperspektiv. Grovt förenklat bidrar grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem, nedan förkortat grundlärare/fritidshem, med en kreativ ingång för förståelse av både värdegrundfrågor och ämneskunskaper, till exempel genom att använda drama för att fördjupa förståelsen av exempelvis mobbning. Men också genom att lek eller aktiviteter relaterar till vad barnen i övrigt jobbar med i skolan. Matematikuppgifter kan övergå till utomhuspedagogik i syfte att söka djupare förståelse. Sammantaget förtar detta på inget sätt uppdraget att bidra till barn och ungas sociala utveckling.
Lgr 2011 samt skollagen utgör de dokument som i dag styr fritidshemmet. Värdegrundsavsnittet gäller genomgående för fritidshemmet, medan läroplanens andra del gäller i tillämpliga delar. När ansökningarna om examenstillstånd avseende den nya lärarutbildningen grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem bifallits runt om i landet år 2010 tilltog en tid då olika huvudområden skulle formas. Av någon anledning, och enligt vår uppfattning ogenomtänkt, kom huvudområdet att kallas fritidspedagogik inom flera lärosäten.
Fritidshemspedagogik som begrepp pekar ut en speciell plats och praktik där något med pedagogiska intentioner sker. Vidare kan vi fastställa att fritidshemmets verksamhet i dag är läroplansbunden och inskriven i skollagen – till skillnad mot fritid i allmänhet! Det finns däremot ingen kursplan, vilket i princip lämnar fältet öppet, något som kan anses positivt. Välutbildade grundlärare/fritidshem relaterar sin verksamhet till skolans värdegrund och ämnen som finns inom skolans lägre åldrar. Det handlar om en annan kunskapsingång, ett laborativt arbetssätt, där fritidshemmet kan erbjuda en bred variation av lärandesituationer. Grundlärare/fritidshem blir också behöriga i ett eller flera praktisk-estetiska ämnen. De estetiska ämnena ger barnen på fritidshemmet stöd för lärande. Medan kreativiteten och entreprenörskapet, i meningen söka nya och flera lösningar på olika frågor, ska dominera i den planering en grundlärare/fritidshem genomför, har grundlärare/F–3 krav på ämnesinriktade baskunskaper så som läs, skriv och matematik. Skillnaden kan bland annat beskrivas genom att grundlärare/fritidshem inte planerar aktiviteter som är bedömningsgrundade.
Sammanfattningsvis pekar begreppet fritidshemspedagogik tydligare på det fält inom vilken grundlärare/fritidshem är verksamma. Begreppet fritidshemspedagogik anger gränser i relation till det tidigare mycket breda ”fritidspedagogik”. Eller ännu hellre, medan fritidspedagogik ”flyter ut”, ”stramar” begreppet fritidshemspedagogik upp. Fritidshemspedagogikens nuvarande inramning möjliggör en utveckling och förtydligande av själva kunskapsområdet. Genom att verksamheten numera är skollags- och läroplansstyrd har uppdraget också tydliggjorts av myndigheter.
Det borde inte längre råda något tvivel: Grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem arbetar inom skolan, vid fritidshemmet, någon arbetsterapi är det inte längre frågan om, inte heller någon föreningsledd verksamhet. Mot den här bakgrunden borde huvudområdet benämnas fritidshemspedagogik.