Vad är det man egentligen kan när man kan? Frågan är relevant att ställa i samband med bedömningsarbetet och betygssättningen av elever i grundsärskola och träningsskola.
Nu är det rast och två elever bygger små snögubbar tillsammans med en av lärarna. Det är lite svårt att få snöbollarna att ligga kvar, något som läraren konstaterande säger till en av eleverna. Då säger eleven: ”Ja, man måste hitta stödpunkten!”
Fia Andersson är lektor i specialpedagogik och studierektor vid specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Exemplet med snögubben byg
ger på en händelse som en lärare dokumenterat och beskrivit i en forskningscirkel som leddes av Fia Andersson.
– Vi ansåg att detta var en indikation på denne elevs lärande. Situationen synliggjorde för lärarna att eleven kunde generalisera sina kunskaper om vad en ”stödpunkt” är, från det han lärt sig i klassrummet till en helt annan situation.
Det gavs olika förslag på indikatorer på elevens lärande. Cirkelns deltagare talade om intresse, nyfikenhet, det praktiska görandet som låg i elevens intresse. Fia ser att indikatorer på lärande i detta sammanhang är att eleven visar att han på experimentell basis har förstått fenomenet stödpunkt. Att eleven använder begreppet på ett relevant sätt och att han eller hon kan överföra kunskapen från en situation till en annan.
– Men dessa förslag är kanske snarare sådant vi med kunskap om eleven och situationen tolkar in. Om han inte använt ordet ”stödpunkt” hade kanske inte pedagogen uppmärksammat den kunskap eleven hade om stödpunkten, säger Fia Andersson.
Hur går eleven och läraren vidare? Elever i särskolan tar ofta små, små steg i sin utveckling och frågan är då dels hur dessa kan uppmärksammas i bedömningen, dels hur elever kan uppmuntras och utmanas i sitt lärande.
Kunskapskraven för grundsärskolan blir tydligare och får fasta betygssteg. De nya kraven börjar gälla från och med hösten 2011 och utgår från grundsärskolans kursplaner. I träningsskolan införs två kravnivåer, en grundläggande och en fördjupad nivå. Detta för att lärarna i träningsskolan bättre ska kunna möta och utmana varje elev.
Särskolans inriktning har gått från väldigt mycket av en omsorgskultur till en kunskapskultur på kort tid och lärare har ibland olika uppfattningar om hur man ser på elevernas utvecklingspotential. Det har funnits en rädsla för att utsätta elever för misslyckanden. Tidigare fanns också uppfattningen att det var ”ingen mening” med att lära ut. Elever kommer ändå inte längre än till tolvårsåldern, var en vanlig uppfattning.
– Men en elev lyckas när han eller hon får utmaningar på rätt nivå. Min erfarenhet är att många lärare i träningsskolan ser möjligheterna för eleverna att utvecklas. De som deltog i forskningscirkeln arbetar mycket med teknik som stödjer barns utveckling i form av interaktiva skrivtavlor och andra hjälpmedel. De har en stark tilltro till elevens kapacitet och utformar undervisningens modeller utifrån elevens sätt att lära, säger Fia Andersson som själv arbetat i 25 år som lärare i såväl förskolan som på grundskolans låg- och mellanstadium.
Digitala redskap som smartboarden, datorn, olika dataprogram och mobiltelefon med miniräknare har alla visat sig ha stor betydelse för elevens lärande och har skapat lust att lära.
– Vissa klarar att läsa både på svenska och engelska när de använder olika dataprogram, något de inte klarar av när de använder tryckta läroböcker.
I de nya kursplanerna för grundsärskolan framgår det tydligare vad läraren ska ta upp i undervisningen. Grundsärskolan får även fasta betygssteg och samma betygsskala som i grundskolan när det gäller de godkända nivåerna A–E.
– Elever i grundsärskolan kommer enligt Skolverket däremot inte att kunna få betyget F eller streck i något ämne, förklarar Fia.
– Vad blir konsekvensen om det blir nationella prov i grundsärskolan och eleven inte uppnår betyget E? Blir eleven hänvisad till träningsskolan då, frågar sig Fia.
– Min största farhåga är att lärare inte ska lyckas rikta lärandet så att eleverna klarar betyget E och att det ska resultera i fler elever i träningsskolan.
Fia ser också med oro på att många lärare i framför allt träningsskolan inte har relevant lärarutbildning för att kunna sätta betyg. Hon tror att bedömning och betygssättning kommer att kräva mycket tid och kraft i anspråk och är kritisk till att betygen får så stort utrymme i vardagen. De modeller/matriser för bedömning och kunskapsutveckling som hon tagit del av ger hon inte mycket för. Matriser tappar lätt dimensioner som gör att de inte passar för alla elever.
– Det handlar så mycket om hur läraren kan tillvarata elevers kunskaper, förmågor, intressen och önskemål om vad de vill lära sig samtidigt som lärarna ser till att eleverna ges möjlighet att utveckla centrala kompetenser enligt nationella mål.
I Skolverkets stödmaterial för bedömning ges exempel på generella förmågor som skolan ska sträva efter att eleverna utvecklar. Förmågor och kompetenser beskrivs och det poängteras att det är en gradskillnad, inte artskillnad, mellan vad elever i olika skolformer, grundskolan respektive särskolan, förväntas utveckla.
– Det finns ibland en stor differens mellan vad eleverna kan och det material som används i undervisningen. Nu blir det ännu viktigare för läraren att gå efter kraven i kursplanen. Sedan handlar det om att kalibrera kraven så att elevens motivation ökar och inte minskar.
Fia Andersson har funnit en oro hos lärare som grundar sig på hur de ska jobba med eleverna så att det går att bedöma dem samtidigt som de undervisar dem. Läraren har dubbla roller, att bedöma både summativt och formativt.
– Många lärare frågar sig hur de kan fortsätta undervisningen och utmana eleven att utvecklas, samtidigt som de ska bedöma och sätta betyg. Ofta handlar det ju om små, små steg i barnets utveckling som gör att barnet går framåt.
Hon menar att en målsättning bör vara att lärare kan bedöma ett mer komplext kunnande än enskilda delar. Bedömning kan utgå från en aktivitet som är vanligt förekommande i elevens vardag, där läraren dokumenterar aktiviteten för att kunna analysera den utifrån ett antal bedömningsaspekter, indikatorer, på vad eleven kan. Detta kan ligga till grund för kriterier på kunskap som utvecklas på olika nivåer.