Nya moderaterna är också fast övertygade om att det fria skolvalet ska värnas. Samtidigt är det enligt min mening viktigt att gymnasieprogrammens innehåll, men även volymen av utbildningsplatser, ska ha en anknytning till verklighetens arbetsmarknad. Det är en förutsättning för att vi ska kunna ha en hög grad av kvalitet och specialisering genom utbildningssystemet.
Dimensioneringen av gymnasieprogrammen har varit ett problem sedan en lång tid tillbaka. Skolverket rapporterade redan år 2000 i skriften Reformeringen av gymnasieskolan – en sammanfattande analys att »Dimensioneringen av programutbudet pekar på ett balansproblem för gymnasieskolan«. Utredningen Framtidsvägen (SOU 2008:27) som låg till grund för den nya gymnasiereformen GY11 var tydlig med att ett tiotal branscher hade problem med antingen för mycket eller för lite arbetskraft på grund av bristande styrning av platserna i gymnasieskolan. I slutet på 2010 varnade till exempel också Frisörföretagarna om att det utbildades så många elever på frisörlinjen att de flesta hade arbetslöshet att vänta när de var färdigutbildade.
Att just det estetiska programmet användes som ett exempel beror på att antalet sökande och antagna har ökat kraftigt de senaste åren. Från 4 700 sökande 2010 till 11 000 sökande år 2012. För mig är det rimligt att ställa frågan: Är detta bra för den långsikta kompetensförsörjningen i Sverige? Är detta bra för kvaliteten på de estetiska utbildningarna? Hur påverkar det genomströmningen i gymnasieskolan? Och får alla de 11 000 eleverna en bra start i livet och en stabil grund att stå på för att få en egen försörjning som vuxna? Estetiska programmet är visserligen högskoleförberedande, men jag kan i sammanhanget konstatera att en mycket liten andel studerar på någon av de konstnärliga högskoleutbildningarna efter studenten. Faktum är att bara 46 procent av eleverna går vidare till högskolan efter gymnasiet och nästan var tredje elev från programmet uppger att han eller hon studerat vid högskolan bara för att slippa vara arbetslös. Det är siffror som avviker från de andra högskoleförberedande programmen och är en oroväckande signal.
Jag är öppen för att se över dimensioneringen men vill också att studie- och yrkesvägledningen ska förbättras så att elever och föräldrar kan göra välinformerade val. Vi behöver också göra många av de yrkesförberedande programmen mer attraktiva. Regeringen presenterade nyligen förslag till hur vård- och omsorgsprogrammet kan utvecklas och det välkomnar jag. Sveriges kommuner och landsting har ett rekryteringsbehov på över 134 000 vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor fram till år 2019. Höstterminen 2011 började dock bara 3 345 elever på vård- och omsorgsprogrammet.
Min ambition är att skapa en modern kunskapsskola och där ska estetiska ämnen vara ett naturligt inslag. Men vi måste våga diskutera hur en allt mer specialiserad och krävande arbetsmarknad kommer att behöva påverka hela vårt utbildningssystem. Det är en större fråga än dimensionering av estetiska programmet men likväl viktig. Jag välkomnar både framtida debatt och synpunkter för att sedan formulera förslag som kan bidra till att lyfta svenska skolresultat och ge Sverige en skola i världsklass.