Sten Rydh älskar matematik. I hans värld är matematik glädje och skönhet. Den är lik vacker musik. I Mattesmedjan delar han med sig av sin mattepassion till lärare och elever.
Kanske har du träffat Sten Rydh. Kanske är du en av de lärare som har varit på fortbildning i Mattesmedjan i Bengtsfors. Möjligen har du hört honom på konferenser ochmattebiennaler. Eller så har du aldrig hört talas om denne man. Följ hur som helst med på en resa genom ett liv som har präglats av matte, matte, matte – och musik och teologi. Hustrun Elisabeth Rydh möter mig vid Bengtsfors busstation. Sten Rydh har just avslutat morgonens lektion med en gymnasieelev. Det är med Elisabeth Rydh som jag har skött planeringen inför dagens besök på Mattesmedjan. Hon är vd för företaget, sköter administration och inte minst makens kalender.
Dagarna före min ankomst har Sten Rydh varit i Skåne för ett par dagars lärarfortbildning och strax dessförinnan var han i Linköping. Dagen efter mitt besök anländer en grupp lärare från Arvika för en hel dags laborativ matematik och direkt efter följer tre barngrupper i tät följd. Inte förrän mörkret lägger sig på fredagskvällen runt den gamla metodistkyrkan, som omvandlats till Mattesmedjan, kommer Stens Rydhs arbetsvecka att vara slut.
Han tar emot i matsalen, bland hyllor med spel, kuber, klossar och pussel. Leken är vägen in i matematiken. Så är det i dag och så var det för Sten Rydh, som pojke i småländska Nässjö på 1950-talet.
– Mina föräldrar har betytt allra mest för mitt intresse för matematik. På kvällarna läste pappa högt för oss, och sedan spelade vispel. Det var kortspel, sällskapsspel, trolleri och andra klurigheter. Mamma tog barnen till biblioteket och där fastnade Sten för kategorin R: Tidsfördriv, lekar och spel. Han plöjde litteraturen, hoppade raskt över kategorin S, som stod för Krigsväsen, och tog sig an T: Matematik.
– Jag slukade allt på T. Matematiken är en hel värld av skönhet! Sambanden mellan talen – det är det vackra! Själv fångades jag främst av geometrin – där finns allt. Konstruktioner, mönster, samband, säger Sten Rydh när vi har slagit oss ner i biblioteket på Mattesmedjans ovanvåning.
Hyllorna speglar den biblioteksvärld som fängslade honom redan som barn; böckerna är uppdelade i rubriker som algebra, statistik, tankenötter och sannolikhet. Titt som tätt reser han sig och hämtar en bok. Lika ofta gör han utvikningar om historia, samhällsutveckling, hjärnforskning och skolpolitik. Det finns två nivåer i matematiken, fortsätter han. Den yttre, det vill säga det den används till. Och så den inre.
– Min fascination handlar om matematikens inre skönhet. En människa kan vara vacker utanpå, och det är fantastiskt. Sedan kan hon också ha inre kvaliteter som gör henne ännu skönare. Så är det med matematiken!
Matematik finns överallt: i musikens rytmer, i arkitekturen, i människans dna, i ett matrecept, i statistiska resonemang bakom politiska beslut och i naturens böljande former.
– Och jag, som troende matematiker, tror att det är Gud som ligger bakom denna fascinerande uppbyggnad.
Näst efter Gud och sina föräldrar har Sten Rydh sina ”underbara” lärare att tacka för glädjen till matematiken. Det stod tidigt klart att det unga mattegeniet skulle kunna göra karriär i den akademiska världen. Samtidigt oroade sig hans far över sonens yrkesbana. Fadern hade själv, via snickaryrket, studerat sig fram till en chefsbefattning och var mån om att göra sonens väg rakare. Ingenjör vore ett bra yrke, ansåg fadern.
– Men jag ville inte bli ingenjör, utan teoretisk matematiker.
Sten Rydh började studera matematik på universitetet, men var fast besluten att lärare – det skulle han aldrig bli. Direkt efter studentexamen hade han vikarierat i sin gamla skola. Den bestående känslan var att han aldrig någonsin skulle bli lärare. Dessvärre tedde sig matematikens andra yrkesbanor inte heller särskilt lockande.
– Jag fick höra att matematiker främst fick jobb inom försäkringsbranschen. Det ville jag inte! Uppsalastudenten tog ett sabbatsår för att syssla med, låt oss säga, en av matematikens uttrycksformer. Sten Rydh ägnade sig nu helhjärtat åt musiken. Han kom in på musikhögskolan, men även där stötte han på patrull. Musiklärare – nej, det ville han inte bli.
I stället började Sten Rydh att studera teologi, ett tredje bärande intresse i hans liv. Det skulle dock inte bli möjligt för honom att leva på ett arbete som präst. Han hade lämnat Svenska kyrkan och prästvigdes inom en mycket liten, konservativ luthersk kyrka. Arbetet där skedde oavlönat och en krass verklighet pockade på: Sten och Elisabeth Rydh hade redan tre barn och familjen behövde en inkomst. Sten Rydh blev administratör vid Posten. Arbetet i den kristna församlingen fick ske på ledig tid – något han håller på med än i dag.
Under åren på Posten blev det allt tydligare att den inbitne motståndaren till läraryrket hade pedagogisk talang. Det är nu som vägen mot Mattesmedjan tar sin början. Den går via en utbildning till musikpedagog, flytt till Bengtsfors och ett tiotal år som lärare vid kommunala musikskolan.
– Det var år fulla av musik! Alla våra sju barn spelade instrument. Jag höll på med musik tio, tolv timmar om dagen. Så plötsligt en måndag slog det till. Ljudet från elevernas stråkar skar i hans huvud. Sten Rydh hade drabbats av hyperacusis, ljudöverkänslighet. Han blev sjukskriven, kunde knappt umgås med familjen och naturligtvis inte fortsätta som musiklärare.
– Det var en stor sorg. Jag tänkte på Dale Carnegies ord ”får du en citron, gör saft av den”, och bestämde mig för att fundera i nya banor.
Familjen gick i flyttankar när Sten Rydh fick erbjudandet som skulle leda in honom på den bana som han en gång lämnade för musiken: matematiken. Bengtsfors kommun ville att han skulle starta en matteskola i kommunal regi, alltså en kommunal musikskola, fast i matte. Ett slags mattelyft för Bengtsfors.
– Den var den första i sitt slag, och mig veterligen finns inget liknande i dag.
Hundratals barn, och en del vuxna, tog del av kurserna under de cirka åtta år som kommunen drev matteskolan Logos. När satsningen inte längre gick att motivera i en ansträngd kommunekonomi beslöt Sten och Elisabeth Rydh att starta en matteskola i egen regi.
Så kom det sig att Sten Rydhs matematikverkstad från och med år 2005 huserar i en före detta metodistkyrka, på en kulle i centrala Bengtsfors. Hit kommer lärare som söker inspiration, och hit kommer barn från fyra år och uppåt. Här ser Sten Rydh ofta – ja, nästan dagligen, säger han – barns ögon
tindra av ren matteglädje.
– Matematiken är ett språk som alla kan lära sig. Våra hjärnor är inställda på att lösa problem.
Men i Mattesmedjan ryms inte bara matteglädje. Nästan lika ofta möter Sten Rydh äldre barn vars matteglöd har slocknat.
Till honom kommer de mer eller mindre motvilligt, på skolans eller föräldrarnas initiativ. Med dessa elever krävs ett ”reparationsarbete”.
– För att få ett bra bygge får man ibland riva ner väldigt mycket och börja om från början. Många barn har i grunden en dålig taluppfattning.
Sten Rydh tar fasta på vad eleven kan och ser till att befästa den kunskapen. Han använder sig av musikens Suzuki-metod. Den handlar om att få eleven att känna motivation genom att uppleva glädje samt att gå långsamt framåt i barnets egen takt. Med den japanske violinisten Shinichi Suzukis ord: Att kunna är att veta gånger tiotusen.
– Du ska alltså kunna en sak så pass väl att du känner dig ledig och säker. Först då kan du gå vidare. Annars blir det ett hafsverk. Detta är grunden för all god undervisning, säger Sten Rydh.
Det största felet som görs i skolans matteundervisning är alltså att hela tiden gå vidare. Dessutom måste lärarna våga släppa matteboken. De allra bästa mattepedagogerna ska undervisa de yngsta skolbarnen,
understryker Sten Rydh.
Yrkesvalet var en ständigt aktuell fråga för den unge Sten Rydh: Hur ska jag försörja mig? På den tiden ville de unga göra en klassresa. I dag saknas den motorn i svenska samhället, anser han.
– Barn får stimulans till allt annat utom skolan. Frågar du en ung person om hans eller hennes mål, får du ofta svaret: att resa.
Sten Rydh vill locka fram det kittlande i att erövra ny kunskap. Några av dem han har lyckats fånga är barnen som kommer till Mattesmedjan denna torsdagskväll. Vi har lämnat biblioteket och gått ner till matsalen, som fungerar som ett slags väntrum inför mattekurserna. 14-årige Karl-Edvard Zetterberg är på plats i god tid.
– Jag gillar matte här. Man pratar om matte, tänker och spelar spel. Sten är skitbra på att gå igenom, säger han.
Sten Rydh har slunkit in i den före detta kyrksalen och fixar och donar med siffermärkta papperskorgar, i vilka eleverna ska kasta bollar, snören vars längd ska uppskattas och kuber som blir en övning i tredimensionell
problemlösning. Snart öppnar han dörrarna till matematikens underbara värld.