Att få betalt för att göra det roligaste som finns. Det lät som en dröm för den trettonåriga Sascha Abdelnabi. Så han utbildade sig till lärare i idrott och hälsa.
Vilken är din drivkraft i arbetet?
– Jag tycker att det är förbaskat viktigt att ungdomar och barn rör på sig. Att få med så många som möjligt. Även barn med sämre ekonomiska förutsättningar ska kunna idrotta. Det är ofta så att man får försöka engagera föräldrar som har det torftigt hemma att lägga tid på sitt barn och få det att idrotta. Ofta märker jag att föräldrar tappar engagemang för att de måste kämpa för att få ihop hushållskassan och då tappar de kontakten med sitt barn.
Hur kom det sig att du blev lärare i idrott och hälsa?
– Jag älskar idrott och är en riktig idrottsnörd från början. När jag gick i årskurs sju tänkte jag: Fan, jag ska bli idrottslärare. Tänk att fortfarande få ha sommarlov och samtidigt få göra det absolut roligaste som finns i världen, nämligen att idrotta. Att få betalt för att få lära ungdomar idrotta, det var för mig en dröm.
Vad gör dig glad under en arbetsdag?
– När alla är med och visar empati och förståelse för varandra och gör sitt bästa. Framför allt är det viktigt för mig att man ser och är mån om varandra. Det försöker jag utbilda mina elever i, via idrotten till resten av livet.
Vad tycker du sämst om med ditt jobb?
– Det är pappersarbetet och allt för många onödiga möten. Det är inte så mycket på skolan jag är på nu, men på min tidigare arbetsplats var det massa sånt. Jag tycker lärare lägger för mycket tid på onödigt pappersjobb, som att sitta på ATP-möten och många gånger snacka om budgetfrågor som redan är beslutade. Eller när rektorn måste gå igenom en massa protokoll bara för sakens skull, när skolan i stället skulle hinna med två-tre extra idrottsdagar per år om lärarna slapp traggla de där mötena som ofta inte leder någonstans utan bara ”robot-redovisas”.
Var hämtar du ny energi?
– Det gör jag via min familj och mina intressen. Jag får kraft och energi av människor. Jag tycker det är otroligt intressant med möten mellan människor och att hjälpa andra. Sedan styrketränar jag och försöker hålla igång så att jag inte blir en gammal gubbe.
Är det viktigt att leva som man lär när man är lärare i idrott och hälsa?
– Otroligt viktigt. Jag menar att det inte är acceptabelt att som idrottslärare vara överviktig och lönnfet för att man lever ohälsosamt. Jag tycker att man har ett otroligt ansvar att leva som man lär. Okej om man är fysiskt skadad så att man inte kan träna själv men ändå har tänket kvar. Men är man fullt frisk finns det ingen ursäkt för att stå ointresserad och i osunt skick framför eleverna och säga att man kan få hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes om man inte rör på sig. Det är inte rimligt.
Vilken fråga tycker du är mest angelägen just nu?
– Att utöka tiden för ämnet idrott och hälsa. I låga åldrar är det mycket viktigare med idrott och hälsa än att lära sig tyska eller spanska. Det kan man göra när som helst i livet, men missköter du din kropp som barn kan du få skador för livet.
