Många ord en riktig rikedom

För här talas spanska såsom den talas i Galicien, i Katalonien, i Andalusien, i Peru, i Colombia, i Venezuela och på Kuba. Och då är det bara personalens olika idiom vi räknat upp. Eleverna i sin tur har sitt ursprung i länder som Chile, Ecuador och Argentina.

– Vi har elever från alla spansktalande länder förutom Filippinerna och Israel, berättar Sergio Louro som är verksamhetsansvarig för Spanska skolans fritidsverksamhet.

Nu är ju inte heller Filippinerna och Israel länder man i första hand förknippar med spanska språket, men Sergio Louro berättar att i Filipinerna var spanska officiellt språk fram till 1973 och i Israel finns det en minoritet, ättlingar till den folkgrupp som kastades ut ur Spanien för fyrahundra år sedan, som fortfarande talar en gammal form av spanska.

På Spanska skolan talas andra språk också. De sammanlagt 240 eleverna från förskola upp till och med årskurs sex har flera olika modersmål. Här finns barn som behärskar såväl arabiska som finska och tyska. Många av pedagogerna har också flera strängar på sin språklyra. Men eftersom språket är så kopplat till personligheten så är de noga med att hålla sig till ett i relationen med barnen.

– Man blir olika personer i olika språk, säger Sergio Louro och exemplifierar med sig själv. Hans tempo, volym, mimik, gester – allt blir olika när han byter från spanskan till svenskan.

– Pelaren i vår syn på språket är att varje pedagog ska tala på sitt modersmål, säger han.

Förutom spanskan talas här framför allt, förstås svenska.

– De flesta av våra elever har föräldrar från Sydamerika, men är själva födda här i Sverige. De har gått på svenskt dagis. De har lärt sig leka på svenska och de talar helst svenska när de får välja. Vi har också elever som har svenska föräldrar. De som vill att deras barn ska få tillgång till ett andra språk och ser spanskan som ett viktigt språk, berättar Sergio Louro.

Barns språkliga kapacitet är fantastisk. Han berättar hur barnen lätt som en plätt kan växla mellan flera olika språk i ett trepartssamtal. Och hur de olika språken befruktar varandra. Det är den här språkliga vidöppenheten som Spanska skolan försöker ta vara på.

För dem som är nybörjare tar det ungefär ett år innan de svänger sig hyfsat obesvärat med spanskan i alla vardagens sammanhang. Men majoriteten av eleverna talar redan köksspanska, som Sergio Louro kallar det, alltså en sort vardaglig spanska för husbehov.

– Här på Spanska skolan vill vi lära dem att tala akademisk spanska. Spanska på en sådan nivå att de ska kunna välja att gå i gymnasium i ett spansktalande land, när det är så dags.

Spanska skolan följer den svenska läroplanen till punkt och pricka. Den mesta undervisningen sker också på svenska. Spanskan stjäl ingen tid från andra ämnen. Språktimmarna ingår i de av Skolverket tillåtna timmarna i profilen. Den utökade timplanen ger också möjlighet till fler språktimmar, i tidigare åldrar. Men det är under den mer informella tiden som det spanska språkbadet sker.

– Här pratas spanska överallt, i matsalen, i korridorerna, på kontoret och på fritids. På fritids finns ett utrymme som vi hela tiden använder för att förstärka vår profil, för att tala spanska och för att intressera oss för de spansktalande ländernas kultur.

Precis nu har eleverna arbetat med temat kultur i skolan.

– På fritids speglar vi vad de gör i skolan, men på ett annat vis.

Det betyder att eleverna i förskoleklass tillverkat dockor med folkdräkter i filt och de lite äldre eleverna har gjort gipsmasker som de nu pryder med hemlandsflaggor från Sverige, Chile, Brasilien, Serbien och Iran. De ritar före med blyerts och färglägger sedan med tuschpennor eller vattenfärg.

I morgon är det fika och vernissage för föräldrar och andra intresserade så det gäller att bli klar i tid.

Två eftermiddagar i veckan har fritids schemalagda aktiviteter. Då delas eleverna upp i mindre grupper. När eleverna inte gör dockor eller målar masker kan de dansa rumba och merenge eller laga tapas eller kanske bygga husmodeller. I entrén står en samling hus i ett vitrinskåp. Ciudad står det förklarande på en skylt intill. Ciudad – stad.

Så funkar det överallt i lokalerna. Dia del experimento står det ovanför teckningarna som visar hur en vätska hälls från en kanna ner i ett provrör. Och på väggen hänger klassernas Horario – schema. Och när pedagogen Hector Garcia ska förklara hur maskerna ska ritas gör han det på spanska.

– Men om någon inte förstår tar jag det på svenska också, säger han.

På Spanska skolan skiljer de mellan lärare och pedagoger. Av dem som arbetar som fritidspedagoger har många fått sin utbildning i Spanien. Att jämföra de båda ländernas utbildningar är inte det lättaste men man kan säga att den svenska fritidspedagogutbildningen i Spanien ungefär motsvaras av en socionomutbildning med inriktningar mot specialpedagogik, socialpedagogik och skolpedagogik. För pedagogerna passar det därför extra bra att arbeta som resurs under skoldagen.

När fritids öppnar på morgonen är det emellertid lärarna som sköter ruljangsen. Då bjuds det frukost, tidningsläsning och sällskapsspel innan lektionerna startar klockan halv nio.

Skola och fritids använder samma lokaler och eftersom personalen i stor utsträckning är densamma utgör mellanmålet den tydliga övergången mellan skola och fritid.

Förutom de två eftermiddagarna med bestämda aktiviteter under en timma eller två, så ägnas den mesta tiden på fritids åt fri lek och sysselsättning. Favoritsyssla för ögonblicket, åtminstone bland sexårsgrabbarna är att sjunga och göra rörelser till Sean Banans melodifestivalbidrag Sean Den Förste Banan men även David Lindgrens Shout It Out attraherar.

– Det leks samma lekar här som på vilket fritids som helst, det lyssnas på samma sånger och dansas samma danser, konstaterar Sergio Louro.