"Mitt jobb är att hålla riktningen"

Energidepån behöver fyllas på. Ewy Dahlin föreslår Broadway konditori, mer känt som gruppen Eldkvarns gamla stamhak. Att kliva in på fiket är som att komma tillbaka till femtiotalet. Tidstrogna möbler och pinaler trängs på schackrutigt golv och lampor med röda tygskärmar skapar en dämpad mysbelysning i vintermörkret. Ewy Dahlin slår sig hemtamt ner i ett hörn.

Hon är nöjd med dagen, så långt. Hon kommer direkt från en fortbildning inom ett av kommunens utbildningsspår. Tillsammans med alla lärare och skolledare inom spåret har hon hört kognitionsvetaren Peter Gärdefors föreläsa om ”lusten att förstå”, hur människor lär sig. Hon har själv haft ett finger med i spelet då det gäller planeringen. Fortbildning är en av Ewy Dahlins käpphästar. För att verksamheten inte ska bygga på gamla traditioner eller vanor behöver kunskapsbanken hela tiden fyllas på.

– Mitt jobb som rektor är att hålla riktningen och samtidigt ge förutsättningar för möten och utveckling. Men att hela tiden hålla fokus framåt och se till att verksamheten är forskningsbaserad, säger hon och pekar framåt med båda händerna på flygvärdinnevis.

Skolan som hon basar över är en F–5-skola med runt 200 elever. Här finns två förskoleklasser, tre fritidshem och fem arbetslag med 33 lärare. En relativt liten skola, kan man tycka. Men ledaruppdraget innebär så mycket mer än att vara pedagogisk ledare och personalchef. Ewy Dahlin tycker att många stirrar sig blinda på elev- och personalantal när det talas om arbetsbörda för rektorer och menar att det är andra faktorer som spelar in.

– Förståelsen för oss F–6-rektorer är liten. I vårt uppdrag ingår ansvar för tre verksamheter: förskoleklassen, fritidshemmet och obligatoriska skolan. Storleken på skolan spelar inte lika stor roll som ansvaret för tre olika verksamheter som i grunden skiljer sig från varandra, säger hon.

I praktiken innebär jobbet att vara allt ifrån vaktmästare, som pekar ut var klädkrokar ska sitta och håller koll på vattentemperaturen i fritidshemmets diskmaskin, till att vara pedagogisk utvecklare, som håller sig à jour med ny forskning. Hon börjar rabbla och räknar på fingrarna, som inte riktigt räcker till:

– Jag är skolans företrädare och håller till exempel examenstal. Men jag ska också möta ilskna föräldrar som är arga över att en stövel kommit bort. Jag ansvarar för samarbete med BUP, med föreningslivet, för anmälningar till Socialstyrelsen och jag ska hitta lösningar för barn med behov av särskilt stöd. Jag ansvarar för budget, för IT-frågor, för löner …

Hon avbryter sig och funderar.

– Uthållighet är en förutsättning för det här jobbet. Och man måste vara en god organisatör. Men ekonomin tar mycket tid och just nu är det dessutom jättetufft. Elevpengen – om man får uttrycka sig så – har inte ökat i samma utsträckning som lönerna. Vi ska dessutom konkurrera med privata skolor, vinstdrivande bolag, som inte erbjuder svenska som andraspråk och har färre undervisningstimmar. Inte heller får vi några pengar till extra stöd, säger hon.

Samtidigt skulle hon inte vilja vara rektor för någon annan skola än just Folkparksskolan.

– Det är spännande att få jobba på en skola där barnen kommer från många kulturer. Nu menar jag inte bara etniska, utan att de har olika sociokulturella bakgrunder. Man måste ha en oerhörd social kompetens själv och ett sådant språk så att man kan möta alla, förklarar hon.

Det är ett problem att många högre tjänstemän och politiker i kommunen inte har någon eller liten kunskap om lärande i fritidshem eller förskoleklass. Deras fokus ligger på högre måluppfyllelse i grundskolan.

– Jag hävdar bestämt att alla tre verksamheterna som jag ansvarar för är lika viktiga för barnen. Däremot är det olika från barn till barn vilken verksamhet som är viktigast för just det barnet. Det synsättet var jag jättenoga med att implementera redan från början, säger hon.

Ewy Dahlin lyckades med sina intentioner och alla lärare på Folkparksskolan har en gemensam förståelse för uppdraget. Kollektivt läser de läroplan och kursplaner, diskuterar målen och hur de ska arbeta för att nå dem. De olika lärarkategorierna behåller sin särart, fritidspedagogerna stödjer i svenskan genom fritidspedagogiken, till exempel. Alla har ett tydligt uppdrag, ”alla gör inte samma”.

En annan av Ewy Dahlins käpphästar är vikten av lek och lek som lärmetod, något hon föreläser om runt om i landet när schemat tillåter. Och hon lever som hon lär.

– Alla lärare på Folkparksskolan förstår lekens betydelse och ser vikten av att barn är lekskickliga. Att det sociala samspelet fungerar är a och o för att barn ska lära sig något, säger hon.

På skolan arbetar de mycket med lek som metod i årskurs F–2 och i årskurs 3–5 har de hela ”fritadagar”. ”Frita” betyder fritidshem på norrköpingska och på ”fritadagarna” tränas barnen i att leka hela dagen, samtidigt som de plockas ut för enskilda barnsamtal.

– Jag påstår att om barnen inte hade lekt så mycket som de gör, hade många av dem inte klarat målen i femman, till exempel i matematik, säger Ewy Dahlin.

Hon vet nog vad hon talar om efter arton år som rektor. I grunden är hon fritidspedagog. Ledarkarriären började som föreståndare för förskola/fritidshem och sedan som föreståndare för fem fritidshemsavdelningar. I samband med att ansvaret för skolan gick över från stat till kommun, erbjöds alla föreståndare i Norrköping att söka skolledartjänster. Ewy Dahlin nappade på utmaningen.

– Jag blev sedan förvånad när jag upptäckte att jag som föreståndare hade haft större chefskap och befogenheter än som skolledare, säger hon.

På grund av bakgrunden i förskola och fritidshem blev mottagandet skeptiskt i början, dels från grundskollärare, dels från andra rektorer. Flera gånger fick hon kommentaren: ”Ni måste vara speciellt utvalda, eliten, eftersom ni har fått ansvaret över skolan.” Hennes standardsvar var: ”Det måste väl ni vara, som har fått ansvaret över fritidshemmen.”

Själv såg hon sin bakgrund som en fördel.

– Jag kunde se skolan på ett nytt sätt och kunde tillföra en vidare kunskapssyn samtidigt som jag fick en insikt och förståelse för lärares komplexa uppdrag, säger hon.

Ewy Dahlin för arton år sedan var full av visioner. Hon var mycket otåligare än hon är i dag och ville genomföra allt – helst på en gång. En av de första sakerna hon tog itu med på Folkparksskolan var att införa ett gemensamt förhållningssätt.

– Då det gällde gemensamma regler till exempel. Tidigare berodde regler för raster och utevistelse på vilken vuxen som var ute. Barnen blev förstås förvirrade. Ibland fick de klättra i träd, ibland inte. Ibland skulle de göra si, ibland så. Dessutom ersatte jag rastvakter med rastvärdar.

Verksamheten ska inte heller grunda sig på gamla vanor utan att dessa ifrågasätts, menar hon. Raskt slopade hon 40-minuterslektionerna. I början väckte det starka reaktioner men Ewy Dahlin hade svar på tal.

– Undervisning ska vara evidensbaserad och det finns ingen forskning som stödjer att barn lär sig bäst under fyrtiominuterspass. Jag har hört att de bygger på gamla traditioner, att munkar i klosterskolor skulle ägna sig åt bön en gång i timmen, säger hon.

En annan vision var att bilda arbetslag ”på riktigt”. Förskollärare, grundskollärare och fritidspedagoger arbetar med samma barn i samma riktning men har olika ansvarområden. I början var det en del gnissel mellan lärargrupperna, erkänner Ewy Dahlin. En isbrytare gjorde susen:

– På ett möte fick alla skriva ner vad de trodde att varje lärarkategori hade för roll, samt förklara sin egen roll. Det blev många glada skratt! Alla hade fördomar eller förutfattade meningar. Sedan var det lättare att gå vidare.

En förutsättning är en stark förankring i den egna yrkesrollen. Under årens lopp har Ewy Dahlin jobbat mycket med att stödja fritidspedagogerna. Att få dem att kliva fram och visa vad kan tillföra och att de kan beskriva lärandet som sker i fritidshem. De är bryggan över till skolan, menar hon.

– Fritidspedagoger, på ett generellt plan, brukar vara kassa på att beskriva lärprocessen i fritidshem.

Men om inte grundskollärarna hade haft sina ämnen att utgå ifrån, tror jag inte heller att de hade haft det så lätt. Det är svårare att beskriva begreppet ”meningsfull fritid” än begreppet ”läsa och skriva”.

Ewy Dahlins ansvar är att skapa förutsättningar för alla lärare genom att organisera gemensam planeringstid, tid till egen planering och tvärarbete på flera nivåer. Och att erbjuda utbildningar, ibland för alla, ibland för enskilda verksamheter.

Hög verksamhetskompetens är viktig. Samtliga lärare på skolan är högskoleutbildade: grundskollärare, specialpedagoger, fritidspedagoger och förskollärare.

– När jag fick jobbet ingick det i uppdraget att göra neddragningar. Jag skulle göra mig av med åtta personer. Då blev det så att de som inte hade någon högskoleutbildning fick gå. Några slutade självmant eftersom de inte gillade förändringarna. Sedan dess har jag bara anställt högskolutbildad personal, berättar hon och tillägger att skolan har gott rykte som arbetsplats och det är alltid många sökande om det blir någon tjänst ledig.

I sin egen chefsroll har hon blivit mer ödmjuk med åren.

– I början var jag mer envis eftersom jag ville att saker skulle gå fort. Nu är jag mer lyssnande, kör inte över folk och är mer benägen att kompromissa då det gäller detaljer. Jag resonerar med mig själv: ”Här och nu tjänar jag på att göra så här för att den personen ska nå dit. Men det här gör jag inte avkall på.”

De grundläggande saker hon absolut inte ger vika på är att verksamheten ska vara forskningsbaserad samt helhetssynen på barnen. ”Hela barnet hela dagen” är hennes motto.

– Och att alla barn alltid ska vara välkomna, att de med sämre villkor inte ska väljas bort, säger hon.

Det är just barnen som kommer i fokus när jag frågar henne om de största glädjeämnena med jobbet. Efter en stunds funderande säger hon:

– När ett barn kommer till mattelektionen och ropar: ”Ska vi räkna med bråk i dag? Yes!” När ett barn som har varit ensamt hittar en plats i kamratgruppen. När ett barn presterar i höjd med sin kapacitet – inte bara i något ämne – även socialt. När ett barn har hittat förmågan att stå på sig och säger: ”Jag ställer inte upp på det”. När ett barn för första gången lägger huvudet mot en vuxen och har hittat ett förtroende.

Hon tycker att det är viktigt – och roligt – att vara delaktig i de olika verksamheterna och möta barnen.

– Men tyvärr har jag inte tid att gå ut och besöka dem i den omfattningen jag skulle vilja. Det är en jäkla miss, suckar hon.

Däremot är hon med på studie- och planeringsdagar, tar del av allas veckobrev och planering och tycker därför att hon har koll på vilka grupper som behöver lyftas.

– Vi har nyanställda, nyutexaminerade fritidspedagoger, dem bör jag ha extra möten med för att de ska komma in i jobbet. Bortsett från det har fritidshemmen fått stryka på foten ett tag. Nu ska jag satsa på fortbildning riktad till fritidspedagogerna under våren.

Att kurserna lyfter personalen har hon fått bekräftelse på.

– Lärare på min skola upplever att de har hög kompetens – det är kul!

Ewy Dahlin ser uppriktigt glad ut.

– Det är nog den yttersta tillfredställelsen, när allt flyter på och personal och barn trivs, säger hon.