Det framgår av en doktorsavhandling i socialt arbete — Samhällsvård och välfärdsresurser — vid Stockholms universitet.
Hélène Lagerlöf har undersökt hur 13—18-åringar placerade på hvb-hem och familjehem har det med skolgången, fritiden och kamratrelationerna och jämfört detta med SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden bland jämnåriga som bor med sina föräldrar. Det är framför allt barnen som är placerade på institution som sticker ut.
— De får mycket mindre hjälp med läxor än de som bor hemma eller i familjehem. De svarar också i större utsträckning att de sällan eller aldrig får hjälp av sina lärare i skolan, säger hon.
Om detta beror på att de faktiskt får mindre stöd eller om de har ett större upplevt behov, är svårt att säga.
— Detta är en grupp som i stor utsträckning har någon typ av specialanpassad skolgång, säger Hélène Lagerlöf.
— Då är det extra anmärkningsvärt att de känner att de inte får hjälp av sina lärare. Eftersom all forskning visar att samhällsvårdade barn inte har framgång i sina studier är det centralt att de får stöd och hjälp. De ska åtminstone ha samma nivå som andra har.
Elever som bor på hvb-hem har också mindre tillgång till internet och mobiltelefon än andra jämnåriga, ofta för att de vuxna runt barnen är rädda för att de ska råka illa ut.
— Problemet är att de då inte heller har tillgång till nätet och mobilen som resurs i skolarbetet, för att söka fakta och be kamrater om hjälp, säger Hélène Lagerlöf.
— Det blir också svårare att kommunicera med kamrater på fritiden. Hvb-barnen träffar inte kompisar i samma utsträckning som de som bor hemma.
Ytterligare ett viktigt resultat för skolan är att de samhällsvårdade barnen, både i hvb- och familjehem, anger att de är mobbade i betydligt större utsträckning än andra jämnåriga. De skolkar också mer.