— Det finns inte en susning att lärarna ska få 10 000 kronor i högre lön på evigheter.
Det säger Christer Thörnqvist, docent i arbetsvetenskap vid Linköpings universitet som har doktorerat på svenska arbetsmarknadskonflikter under efterkrigstiden.
Nästan hela den svenska arbetsmarknaden följer i årets avtalsrörelse industrinormen på 2,6 procent, det vill säga den löneökningstakt som industrins parter kom överens om i slutet av 2011.
— Medlingsinstitutet har gjort en väldigt, väldigt snäv tolkning av att märket ska sättas av industrin, och medlarna medverkar inte till centrala löneökningar som ligger över den normen. Det kommer Sveriges Kommuner och Landsting att driva järnhårt mot lärarna också, säger Christer Thörnqvist.
Om inte avtalsförhandlingarna resulterar i en rejäl framgång ställs Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund inför ett besvärligt beslut: Konflikt eller inte?
— Lärarnas fackliga organisationer har gått ut så tufft med det här iögonfallande kravet att de måste köra hårt mot hårt. De kan inte nöja sig med 2,6 procent och kanske något mer och sedan lägga sig platt på marken. Då tappar de trovärdigheten hos sina medlemmar.
Erfarenheten från tidigare strejker visar att de sällan resulterar i rejäla löneökningar. Till exempel var den mest påtagliga effekten av Kommunals strejk 2003 att minimilönerna höjdes, vilket de flesta strejkande inte hade någon direkt vinning av.
Trots detta kan det finnas taktiska skäl för en facklig organisation att gå ut i konflikt.
— Även om man inte tror att man har så enormt mycket att vinna på det kan en strejk vara viktig för framtiden; man visar medlemmarna att man faktiskt gör något, att man slår tillbaka.
Strejker i den offentliga sektorn är dock ett trubbigt vapen. I exportindustrin slår en strejk direkt mot arbetsgivarna, som kan förlora hundratals miljoner kronor varje strejkdag. I den offentliga sektorn är det inte arbetsgivarna utan tredje man — det vill säga allmänheten — som drabbas av strejken.
— Det enda sättet att vinna en konflikt i offentlig sektor är att få allmänhetens stöd och politikerna att tappa ansiktet.
En lärarstrejk måste alltså vara så omfattande att den får maximal genomslagskraft i opinionen, samtidigt som strejkvapnet inte kan brukas på ett sådant sätt att allmänheten träffas för hårt.
— Det är en svår balansgång. Sympatin minskar snabbt för en strejk där man själv drabbas.