Koncentration och frihet präglar montessoriförskolan i Skövde. Genom att pedagogerna erbjuder både montessorimaterial och rum för fri lek kan barnen välja brett.
– De lär sig sköta om miljön, sig själva och tränar finmotoriken, säger Eva Bremsjö, som är förskollärare, montessorilärare och pedagogisk ledare på förskolan.
Alla saker har sin plats och barnen ställer tillbaka de material de använt när de känner sig klara. Ordning och reda är viktigt, att det är snyggt och prydligt.
– Det ska vara vackert och inbjudande, säger Eva Bremsjö.
”Praktiska livet”-miljön utgör grunden för det fortsatta lärandet och det är här treåringarna börjar utforska material när de kommer till avdelningen. Alla montessoriförskolor för 3–5-åringar i världen har samma förberedda miljö i fem olika delar: praktiska, sensoriska, språk-, matematik- och kulturdelen. Miljön är väl genomtänkt. Bord, stolar och hyllor är i barnhöjd och sakerna på hyllorna och i lådorna är lätta för barnen att själva ta fram. Det finns bara en sak av varje sort och materialen är självrättande. Det betyder att det finns ett tydligt fel och rätt som barnet självt ser och en vuxen ska aldrig behöva säga att ett barn gjort fel. När ett barn klarat en uppgift skriver pedagogen upp det i barnets ”arbetsplan” och presenterar ett lämpligt lite svårare material. Tanken är att barnen ska utvecklas i en viss ordning.
– Det är viktigt att de ska kunna göra det själva och att allt ska ha en felkontroll som barnet själv upptäcker, säger Eva Bremsjö.
När barnen vill använda ett material på golvet tar de alltid fram en matta som de lärt sig rulla ut och ihop. Mattorna dämpar ljudet och skyddar materialet. Alla vet att de bara ska leka högst två på mattan och att de ska fråga försiktigt och knacka på axeln tills kompisen vänder sig om innan de stör någon som sitter och jobbar. Det gäller även vuxna – de ska störa så lite som möjligt.
Vid ett bord sätter sig två barn och skalar varsin frukt som de äter. Barnen tar fruktstund, eller ”rast”, när de själva vill. Det får plats tre stolar vid ”fruktbordet”, så ibland får man vänta på sin tur. Frihet under ansvar.
– Det är social träning, säger Eva Bremsjö.
Materialet på förskolan är viktigt, men ännu viktigare är förhållningssättet säger hon – själva pedagogiken. Hon visar hur hon går tillväga i en lärandesituation. Hon frågar det barn som visar intresse för ett material: Vill du prova det här? En typisk tidig praktisk övning är att hälla vatten. Eva Bremsjö tar fram en rosa bricka med två små glastillbringare med karamellfärgad vätska och ställer den på ett av de låga borden. Där häller hon ytterst sakta, med ett speciellt grepp om kannan, över vatten från den ena behållaren till den andra. Hon är helt tyst medan hon häller.
– De ska se vad jag gör, lära hur jag håller, hur långt ifrån jag häller, de tar in små, små detaljer. Ibland stannar jag upp helt, det kallas intressepunkt. Jag kanske säger: Oj vad hände nu?!, för att fånga barnet.
Sedan får barnet pröva självt medan läraren observerar hur det går. Därefter visar Eva Bremsjö var materialet ska ställas tillbaka på hyllan. Att lära sig göra färdigt en sak i taget är viktigt när treåringarna skolas in på avdelningen. Barnet ska sedan bli sin egen lärare och utveckla en inre disciplin.
– Tanken är att vi ska hjälpa till med koncentrationen. En av de viktigaste uppgifter alla vi lärare har är att ge ro och koncentration till barn, att inte ha så bråttom med allt. Barn kan vilja repetera hur länge som helst.
Först när man själv behärskar djup koncentration kan man gå vidare till svårare övningar enligt montessori.
Vid ett bord sitter en flicka och lägger små kulor i små plasthål med en pincett. En annan övning är att dutta vattendroppar i små plasthål med en pipett, träna att dra blixtlås, att knäppa knappar, spika spikar, stryka, klippa efter linjer och bygga lego efter en ritning. Här står ett riktigt sy-set med både nål och tråd i barnhöjd. Det händer att någon sticker sig och börjar blöda.
– Det är inte farligt, man måste få prova sig fram. Hjälp mig göra det själv, säger Eva Bremsjö.
”Hjälp mig göra det själv”, eller att barn kan själva, är ett ledord för pedagogiken. Onödig hjälp är ett hinder för utvecklingen. Därför använder förskolan riktigt porslin, barnen dukar och hjälper till att baka vid spisen. De får även mala kaffebönor och koka kaffe i kaffebryggaren själva.
– Allt som är praktisk träning är montessori, man ska tänka så som lärare, att alla barn strävar efter att vilja bli vuxna och då ingår allt, från påklädning till toalettbesök, säger Eva Bremsjö.
Ett klassiskt montessorimaterial är annars knytramen där barnen övar att knyta rosetter. Lina, 5 år, kommer fram till bordet. Hon visar gärna hur man gör och har också utvecklat en egen sorts rosett som hon oftast använder själv.
– Men man måste inte knyta skor, säger hon.
Intill den praktiska delen finns det näst viktigaste materialet enligt Eva Bremsjö: det sensoriska, eller sinnestränande, som det också kallas.
– För att få ordning på sinnena, säger hon.
Tanken är att barn behöver förfina sina fem sinnen i en viss utvecklingsfas. På hyllorna finns cylinderblock, stavar och tornbyggen i olika storlekar och geometriska former som ska plockas isär och byggas ihop. På många material finns små knoppar som man lyfter materialet i. Det är för att träna en kommande pennfattning, berättar Eva Bremsjö. Man kan lukta på olika kryddor och para ihop dem, eller lyssna på olika ljud i ”ljuddosor”. Här läggs också en matematisk grund genom att barnen lär sig kort, lång och olika konstruktioner och dimensioner. Vissa material presenteras genom att läraren drar sitt finger från vänster till höger över dem. Det är för att härma den kommande läsriktningen. Materialet är också placerat i svårighetsgrad från vänster till höger.
Det verkar finnas en tanke med allt, osynlig för barnen och den oinvigde, men glasklar för de utbildade pedagogerna.
I rummet ”Kulturen” ingår ämnen som geografi, biologi, zoologi och historia. Mycket handlar om naturvetenskap – om hur jorden blev till genom vulkanutbrott och hur kroppens matsmältning fungerar, till exempel. Liam, 4 år, sitter vid bordet och färglägger en blomma med röd penna. Framför honom står blommor att måla av. Runt pojkens tecknade blomma står ord som ståndare och pistill utskrivna.
På väggarna hänger speciella världskartor och här finns flaggor, mini-jordglober och olika plastdjur. Allt är färgkodat till en viss världsdel, varje världsdels djur har sin färg och särskilda låda.
På golvet sitter montessoribarnskötaren Marika Landes på en matta med bondgårdsdjur i plast. Barnen övar sig i vad djuren heter och hur de ska sorteras i bondgården så att suggan är med sina kultingar, lammen med tackorna och så vidare.
I ”Kulturen” finns också ett akvarium.
– Där har vi salamandrar. Det ingår också i montessori, att ta hand om något levande, säger Eva Bremsjö.
På gården utanför finns odlingslådor där barnen sår grönsaker som de skördar och tillagar. Förskolan går också till skogen en dag i veckan där de fortsätter utforska naturens kretslopp.
Eva Bremsjö sätter sig vid bordet i kulturrummet med Vidar, 3 år, och en jordglob. Hon pekar på Sydamerika och frågar: Vilket djur bor där?
– Laman, svarar Vidar.
Han vet också att tigern bor i Asien och att öronstorleken hos en elefant i Indien och en i Afrika skiljer sig åt. Eva Bremsjö blir stolt över vad han kan.
– När han börjar skolan har han mycket gratis. Vi fyller på med kunskap de kanske inte är medvetna om att de får.
Inne i språk- och matematikrummet fortsätter färgkodningen. Här finns leksaksfigurer i språklådor som tränar ljudande ord och barnen kan känna på bokstävernas olika former. De kan också skapa egna mönster i ”ritramar” och träna pennfattning. I montessori börjar man med gemener istället för versaler, eftersom de används mer i böcker. Eva Bremsjö berättar att de haft fyraåriga barn som lärt sig läsa.
I samma rum finns även materialet för matematiken där barnen övar att räkna till exempel genom att separera ”räknespolar”, små stavar i trä i olika fack. Trästaplar i olika färger tränar storleksbegrepp. Inget barn är härinne just nu och arbetar med språk eller siffror.
– Du skulle varit här tidigare på morgonen, säger Eva Bremsjö. Då var det full fart.
Hon säger att hur ofta barnen använder materialen beror mycket på när personalen visar det. Nu sitter några barn istället i en soffa utanför och lyssnar på en äldre dam som läser sagor. Hon besöker förskolan för sagostund varje onsdag, vilket är uppskattat. Barnböckerna som används i montessori ska gärna vara realistiska och handla om vardagliga saker, som Totte-böckerna, i alla fall för de yngre barnen. De kan annars ta skada av fantasier om troll, monster och spöken. Det krävs en viss mognad för att förstå fantasi som kommer utifrån, menar montessori. Därför skulle en montessorilärare aldrig säga att tomten finns på riktigt.
– Då ljuger jag ju för barnen, säger Eva Bremsjö.
Några barn kommer in i språkrummet och frågar om de får använda datorn som står här. Däri finns både montessorispel och andra pedagogiska spel. IT är ett område som förskolan behöver bli bättre på, säger Eva Bremsjö, liksom genuspedagogik.
Hon ser inga problem med att kombinera montessoripedagogiken med läroplanen. Tvärtom är det mycket som stämmer överens med målen för matematik, språk och naturvetenskap till exempel.
– Vi får med allt som läroplanen säger. Montessoripedagogiken tycker jag ligger ett steg före.
Här i Skövde har de lagt till vissa moment i verksamheten som kan saknas i en mer traditionell montessoriförskola – som moderna leksaker. Läroplanen säger att man ska främja den fria leken, rolleken och byggleken. Därför finns ett särskilt rum med hemvrå, utklädning, docka, dockskåp. Här kan barnen leka med leksaker som bilar och plastdjur och bygga med oordnat byggmaterial. De får leka där tre barn åt gången. Bygger barnen något eller stökar till så ska de städa undan det före lunch då ett barn ringer i en klocka.
Två pojkar kommer fram till Eva Bremsjö och säger att de vill rita. Hon följer med dem till tvättrummet som är kombinerat med målarrum. Det finns ett staffli och ett ritbord för två, samt pennor och papper i barnhöjd. Men vill barnen använda vattenfärg får de fråga en pedagog som tar ner det från hyllorna. Eva Bremsjö visar att barnen gjort teaterkostymer och målat en naturkuliss inför sin vårkonsert, och att det finns musikinstrument och sångkort. Montessori får med allt, enligt Eva Bremsjö.
Hennes eget engagemang började redan på förskollärarutbildningen. Men då kände hon att pedagogiken inte föll i god jord hos lärarna.
– Jag kände: varför är man så negativ?
När Eva Bremsjö blev verksamhetschef på Montessori Skövde kände hon att hon hamnat rätt. Hon gillade strukturen, den förberedda miljön och att barnen själva kunde välja att jobba med olika aktiviteter. Hon fick sedan montessoriutbildningen betald av arbetsgivaren, den kostade cirka 35 000 kronor.
– Jag öppnade första boken och kände att det är det här jag har sökt. En sak i taget, ordning och reda, att man tar sig tid och litar på barnets omdöme och tar barnet på allvar.
Eva Bremsjö blev sedan pedagogisk ledare för hon ville fortsätta arbeta i barngrupp. Ibland har hon upplevt fördomar mot montessori som hon tror beror på okunskap.
– Vissa tror att barnen får göra vad de vill, men det är frihet under ansvar.
Hon tänker att de förskolor som har sin egen pedagogik kan ha lättare att acceptera andras pedagogiker. Hon tycker inte heller skillnaderna är särskilt stora egentligen.
– Vi har hälsat på en Reggio-Emilia-förskola till exempel, vi står inte så långt från varandra. Alla är inspirerade av varandra.
Samtidigt kan hon önska att fler tog efter montessoris sätt att arbeta eftersom hon tycker det fungerar så bra.
– Maria Montessori provade och utvecklade sin pedagogik tillsammans med barnen. Det har vad jag vet ingen annan stor pedagog gjort!