Familjelyftet låter skolan ta plats

På fritidsgården intill skolan har ett av veckans möten inom Familjelyftet precis avslutats. Två halvdagar i veckan träffar specialläraren Stefan Ljung och kuratorn Maria Forsgren tio familjer uppdelade i två grupper. Under två och en halv timme går de igenom veckans personliga mål, diskuterar varandras situation och samtalar kring veckans tema. Den här veckan var temat ”Livets flod” i bemärkelsen familjens gemensamma historia.

Backegårdsskolan är en f-6-skola med cirka 300 elever. De som erbjuds att delta i Familjelyftet väljs ut av skolans elevhälsoteam. Det är elever som av olika anledningar presterar under sin förmåga och inte tillgodogör sig undervisningen. Det kan handla om hög frånvaro, koncentrationsproblem eller om elever som ofta hamnar i konflikter. I de flesta fall har skolan tidigare satt in särskilda insatser som endast har haft begränsad effekt. Familjelyftet är ett sätt att arbeta för en mer långsiktig lösning. Maria Forsgren exemplifierar med elever som har hög frånvaro.

– Skolan har under lång tid jobbat aktivt för att minska det. Klasslärarna ringer alltid hem till eleverna på första rasten vid ogiltig frånvaro. När det inte hjälper går vi hem till eleverna och kollar med dem. Vi har också hämtat upp elever med bil för att få dem till skolan. Men den typen av insatser hjälper ofta bara under den tiden vi håller på och kanske en kortare period efter det. Det kan sedan hända att eleverna stannar hemma igen.

Tanken med Familjelyftet är att, åtminstone när det gäller mindre barn, både problemet och lösningen ofta ligger i familjen.

– Om vi kan lyfta hela familjen kan vi få mera långtgående effekter. Det har visat sig funka. Ganska snart efter att en familj har börjat här ser vi en förändring i elevens beteende, säger Stefan Ljung.

Familjelyftet är utvecklat från en engelsk modell om familjesamverkan som Stefan Ljung och Maria Forsgren lärde sig under en ettårig utbildning som anordnades av gck (Göteborgs Centrum för Konsultation) i samarbete med Marlborough Family Education Centre i London. Grunden i modellen är elevernas målkort. Varje vecka har eleverna tre skolmål och minst ett hemmamål. Dessa ska vara konkreta och möjliga att uppnå. Skolmålen bestäms av klassläraren och är till exempel att komma i tid till skolan, att göra läxorna eller att inte slåss med skolkamrater. Hemmamålen bestäms gemensamt av föräldrar och barn och kan vara att lägga sig en viss tid eller hur väckningen ska gå till på morgonen.

– Det kan verka som triviala mål. Men det handlar om att få ta små steg framåt, visa att man räcker till och växa med det. Det hjälper inte alltid att bara säga ”Nu får du ta och förändra dig”, säger Stefan Ljung.

Målen betygsätts dag för dag på en skala från ett till fyra. Skolmålen betygsätts av klassläraren och hemmamålen av föräldrarna. Betygen används sedan som underlag till diskussionerna på veckomötet. Det leder till öppna diskussioner där Stefan Ljung och Maria Forsgren alltid försöker lyfta fram det positiva och fokusera på lösningar.

– Det handlar inte om att säga att ditt barn har gjort fel eller att föräldrarna gör fel. Vi vill ha en relation och hitta lösningar. Alla vill sitt barns bästa. Det är den känslan vi försöker lyfta fram.

Stefan Ljung och Maria Forsgren säger att det är en fördel att diskussionerna sker i en grupp. Flera av föräldrarna har dålig kunskap om hur det svenska samhället fungerar och har svårt att stå emot argument som ”alla andra får” eller ”alla svenska barn får”. I Familjelyftet kan föräldrarna stötta varandra och några har till och med börjat att umgås privat.

Det händer att det dyker upp saker som ligger utanför Familjelyftets och skolans uppdrag. I de fallen kan familjerna få stöd av socialtjänst, bup eller det som är lämpligt i det enskilda fallet. Vid allvarligare problem råder anmälningsplikten.

– I de fallen berättar vi alltid för föräldrarna att det här måste vi anmäla till socialtjänsten, men vi försöker lyfta fram det som ett sätt för dem att få hjälp, säger Maria Forsgren.

Familjelyftet tänjer på gränserna för skolans sociala ansvar. Men för Stefan Ljung och Maria Forsgren är det ett sätt att acceptera och ta fasta på skolans viktiga roll i en stadsdel av Bergsjöns karaktär. Bergsjön är en av landets mest segregerade stadsdelar med förhållandevis hög arbetslöshet, utbredd fattigdom och trångboddhet. Omgiven av hyreskomplex som klättrar upp längs med bergssluttningarna i den kuperade stadsdelen ligger Backegårdsskolan både geografiskt och mentalt mitt i byn. Stefan Ljung säger att skolan är en naturlig mötesplats och att Familjelyftet därmed blir en trygg arena för förändringsarbete.

– Skolan och skolans personal är extremt viktiga för många här. Många lever isolerat och skolan kanske är den enda myndighetskontakt man har upplevt som inte är hotfull. På många sätt har skolan fått den roll som kyrkan hade förr i världen. Då kan man fråga sig om det verkligen är skolans uppgift. Det tycker vi.

Stefan Ljung har arbetat på skolan i många år. Under några år jobbade han på ett behandlingshem för ungdomar och när han sedan återvände till skolan fick han en skräddarsydd anställning som ”social lärare”. Det innebär att han är flexibel och tillgänglig för de elever och klasser där behoven är som störst. Uppgiften är då inte i första hand att arbeta pedagogiskt utan att ta hand om det sociala, arbeta förebyggande och skapa förutsättningar för lärande.

Det är Stefan Ljungs unika tjänst, Maria Forsgrens heltidstjänst som kurator och rektorns stöd som har skapat förutsättningarna för Familjelyftet. Efter två år har projektet hunnit få ett bra rykte i området och är på väg att spridas till både en förskola och ett högstadium i närheten. Det finns ett fåtal föräldrar som inte har velat delta men i och med det goda ryktet går det lättare och lättare att motivera föräldrarna. Det har till och med hänt att föräldrar självmant har sökt upp rektorn och anmält sitt intresse.

Inte heller eleverna har varit särskilt svåra att motivera. Tvärtom tycker många av dem att det är roligt med målkorten och att få vara med i något speciellt. Varken Stefan Ljung eller Maria Forsgren tycker att Familjelyftet bidrar till att stigmatisera barnen.

– Vi upplever inte att det är skämmigt att gå till kuratorn, specialpedagogen eller Familjelyftet. Vi har många elever som är i behov av extra stöd och tror att elever och föräldrar uppfattar stödet som positivt, säger Maria Forsgren.

På de utvärderingar som sker kontinuerligt har elever och föräldrar sagt att Familjelyftet har varit bra och hjälpt dem. Just nu pågår en större utvärdering av studenter på socialhögskolan om hur projektet har upplevts och vilka effekter som har kunnat noteras. Stefan Ljung och Maria Forsgren är dock övertygade om att det är väl investerade resurser.

– Det är bättre att sätta in den här relativt lilla insatsen nu i stället för att sätta in stora insatser om ett par år, säger Stefan Ljung.