En resultatmässigt bra skola är inte nödvändigtvis bra för utsatta barn som lever utan sina föräldrar. Många mår i stället sämre, visar en ny rapport från Socialstyrelsen.
En anledning är att barnen mår dåligt över att de har det sämre ställt ekonomiskt, eftersom de saknar friheten att göra samma saker som kompisarna.
Det var flera gånger vanligare att de aktuella barnen mådde dåligt i en skola med goda resultat, än i en svagare skola.
– Vår slutsats är att de utsatta barnen inte automatiskt får ta del av de goda förhållanden som finns på högpresterande skolor, säger Marie Berlin, utredare på Socialstyrelsen.
Rapporten baseras på en stor undersökning bland elever i årskurs sex och årskurs nio som gjordes 2009. Totalt 172 000 elever svarade på enkäten, där de till exempel fick svara på frågor om sin sinnesstämning, om de de har lätt att hamna i konflikter och om de haft några kroppsliga besvär av sin oro, till exempel ont i magen Tidigt såg utredarna att det fanns en grupp som stack ut tydligt i hur de mådde psykiskt.
– Barnen som inte bodde med sina föräldrar låg skyhögt över de andra både vad gäller mobbning och psykisk ohälsa. Vuxna runt omkring eleverna kan kompensera om man har det jobbigt i skolan.
Gruppen med ungefär tusen elever utan föräldrar i hemmet blev därför föremål för extra granskning. Den inkluderade även ett antal ensamkommande flyktingbarn, vars situation var än värre än för barnen födda i Sverige. Men även när utredarna studerade materialet utan flyktingbarnen, kunde de se sambandet som visade att skolorna med goda resultat var en dålig miljö för utsatta barn.
– I debatten hör man att barnen missgynnas för att de hamnar på dåliga skolor. I stället borde man se att de samhällsplacerade barnen ofta har kunskapsluckor som gör att de ligger efter från start, och att man måste ha riktade insatser, säger Marie Berlin.
Filip Stiller/TT