"Jag börjar se ett samband: Jan Björklund vill helt enkelt själv sitta bakom katedern", skriver Lärarnas tidnings chefredaktör Annica Grimlund.
Hur hanterar man en debatt som i sak innehåller självklara slutsatser? Som när Jan Björklund konstaterar att »lärarens viktigaste verktyg är att varje lektion undervisa och leda klassen« (Dagens Nyheter 13/3).
Samtidigt frågar jag mig varför en liberal utbildningsminister tar sig rätten att detaljstyra undervisningen medan liberalismen i sig ställer sig skeptisk till statlig inblandning. Alla vackra ord om att lärarnas profession ska respekteras och stärkas riskerar att skorra falskt.
Utbildningsministern påminner om att lärarna inte har lyckats i sitt jobb under de senaste 40 åren. Är det inte lärarna så är det den yngre generationen, lärarutbildningen eller gamla politiska beslut det har varit fel på. På detta sätt nedvärderar han gång på gång lärarens arbete och underskattar svenskarnas kunskapsnivå.
Inte ett ord om att det är Sveriges lärare och synen på kunskap som har bidragit till vår ekonomiska utveckling och dagens välstånd. Eller att det är Sveriges lärare och välutbildade medborgare som har bidragit till att vi, under hård konkurrens från omvärlden, har återhämtat oss från lågkonjunkturen. Både fortare och bättre än de flesta andra länder.
Två dagar efter debatten i DN följer en debatt i Svenska Dagbladet där Folkpartiet driver återförstatligandet av skolan. Jag börjar se ett samband mellan debattinläggen: Jan Björklund vill helt enkelt själv sitta bakom katedern.