Specialpedagogernas kompetens är efterfrågad, visar en undersökning som Lärarförbundet har gjort. Bakgrunden är att Högskoleverket utreder om specialpedagogutbildningen kan läggas ner.
Högskoleverket gör på regeringens uppdrag en utredning om behovet av en särskild specialpedagogexamen vid sidan av den återinförda speciallärarexamen. Lärarförbundet har med anledning av detta gjort en egen undersökning bland medlemmar som jobbar som speciallärare eller specialpedagoger. Förbundet fick närmare 3600 svar på sin webbenkät och har nu skickat in rapporten ”Specialpedagoger och speciallärare, vilka är de?” till Högskoleverket.
Av enkäten framgår att speciallärarnas och specialpedagogernas arbetsuppgifter till viss del överlappar varandra. Den genomsnittliga specialläraren/specialpedagogen ägnar 59 procent av sin arbetstid åt undervisning. Övrig tid används till sådana uppgifter som kan kallas för specialpedagogens, exempelvis handledning och organisatoriska frågor. Det finns en gradskillnad: speciallärarna ägnar 68 procent av sin tid åt undervisning, jämfört med specialpedagogen, som ägnar 52 procent åt undervisning. Eftersom båda lärargrupperna ägnar en betydande del av sin tid åt uppgifter som tillfaller specialpedagogen, drar Lärarförbundet slutsatsen att den specialpedagogiska kompetensen är efterfrågad.
Lärarförbundet påminner Högskolverket om det specialpedagogiska synsättet, som innebär att man inte enbart ska söka orsakerna till problem hos det enskilda barnet. Även utbildningsmiljön kan vara en orsak, och därför kan lösningen på problemen ligga just i förändringar i lärmiljön. ”Om specialpedagogexamen tas bort finns stor risk att detta tolkas som en symbolhandling där enbart stödundervisning ska ersätta ett mer holistiskt synsätt på barn och unga som ska få särskilt stöd. Det vore en mycket olycklig utveckling.”, skriver Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén i ett brev till Högskoleverket.
Samtidigt framhåller Lärarförbundet att frågan om det behövs en särskild specialpedagogexamen är för enkelt ställd. Behovet av specialpedagogisk kompetens har att göra med effekterna av den nya lärarutbildningen och de nya behörighetsreglerna, och här hänger fortfarande många frågor i luften, anser förbundet. I enkätsvaren framgår dessutom att speciallärarnas och specialpedagogernas arbetsuppgifter påverkas mycket av vilken skolform de jobbar i. Exempelvis lägger anställda inom förskolan endast ner 24 procent av tiden på undervisning, medan de som jobbar i särskolan undervisar 86 procent av sin arbetstid.
– Frågan är mer komplex än om vi behöver två utbildningar. Vi måste exempelvis också fråga oss vilka inriktningar som behövs beroende på var studenten har tänkt arbeta efter examen, säger Lars Svensson, som är ombudsman på Lärarförbundet och har gjort undersökningen.
Därför behövs det snarare ett bredare utbildningsutbud än ett snävare, konstaterar förbundet. ”Dagens speciallärarutbildning är snävt inriktad och fyller endast behovet i vissa ämnen, inom vissa skolformer”, skriver Eva-Lis Sirén.
Lärarförbundet tar i sin rapport inte ställning till vad utbildningen bör kallas i framtiden.
Hälften av de svarande i Lärarförbundets enkät tycker att det fortsatt bör finnas två utbildningar. En tredjedel anser att de båda yrkesrollerna kan vara inriktningar inom samma examen.
Högskoleverket lämnar sin utredning till regeringen i slutet av maj.
Elisabeth Cervin