Många anställda inom skola och sjuk- och hälsovård anser att det är svårt eller mycket svårt att föra fram kritik till chefen. Det visar en undersökning som forskaren Per-Ola Börnfelt gjort.
Per-Ola Börnfelt har tillsammans med en kollega intervjuat 89 anställda i förskola, grundskola, gymnasieskola, högskola och sjuk- och hälsovård om konkreta händelser som de varit med om. Ungefär hälften av dessa arbetar i skolan och kommer från både privata och kommunala skolor.
En tredjedel av de intervjuade upplever att det är svårt eller mycket svårt att komma med kritik.
– De upplever att cheferna går i försvarsställning eller utsätter dem för repressalier när kritik förs fram.
Ännu värre är det för den femtedel av de intervjuade som har riktigt auktoritära chefer. På dessa arbetsplatser råder ett infekterat arbetsklimat där anställda utsätts för kränkande behandling, många sjukskriver sig och fackliga representanter motarbetas.
På resten av arbetsplatserna, det vill säga på två av tre arbetsplatser, är det mer eller mindre möjligt att föra fram kritik till cheferna. Bäst är det för dem som har turen att arbeta på de tjugo procent av arbetsplatserna där cheferna lyssnar och där kritik ses som en förutsättning för en väl fungerande arbetsplats.
Per-Ola Börnfelt har inte kunnat se några skillnader mellan privata och offentliga arbetsgivare.
– Vårt material är för litet för att dra några sådana slutsatser. Däremot kan vi se att de som jobbar privat är räddare för att gå ut med kritik eftersom de inte har något meddelarskydd.
Per-Ola Börnfelt menar att chefens ledarstil är avgörande för hur de anställda upplever möjligheten att föra fram kritik.
– Den kan vara auktoritär eller demokratisk. En demokratisk chef lyssnar, är bra på grupprocesser och tar tag i konflikter.
Hans intryck är att många chefer får för lite utbildning inför att de blir chefer.
– Det vore kanske en idé att införa en chefslegitimation, modell lärarlegitimationen.
Elisabet Rudhe